Häcken - Molde
Fem tankar efter Häckens förlust mot Molde
Under torsdagskvällen föll Häcken mot Molde, och är därmed ute ur Europa League. Efter en natts sömn kommer här fem nyktra tankar efter Häckens uttåg ur Europa.
Häckens svårigheter talande för den svenska fotbollen
I måndags gick jag runt och var extatiskt. Det var inte enbart söndagens övertygande seger mot Malmö som gjorde mig så glad, utan även den fantastiska fotbollssöndag som vi hade fått bevittna. Den otroliga spänningen i den allsvenska guldstriden, kryddat med den fantastiska läktarkulturen som finns i landet fick den svenska fotbollen att kännas mer levande än någonsin tidigare. I min löddriga glädje beordrade jag alla mina vänner att börja följa den svenska fotbollen i större detalj, investera mer tid i en förening i närområdet istället för att lägga deras energi på ett statligt ägt lag på den andra sidan av havet. I dag kan jag förstå varför deras blickar alltjämt är riktade mot den europeiska toppfotbollen, som kvalitémässigt är på en helt annan galax. Att se den norska ligafemman spela ut Häcken på det här viset var förnedrande, och det är ett kvitto på hur svårt svensk fotboll har att mäta sig 2023. I GP:s Robert Lauls matchkrönika om gårkvällens match slår han att Häcken är Sveriges mest framgångsrika klubb just nu. Häcken är alltjämt regerande liga- och cupmästare, och vann förra veckan mot ett guldjagande Malmö FF, som får ses som guldfavoriter inför helgens allsvenska final. Trots detta verkar det vara förtvivlat svårt för dem att ta en enda poäng i ett Europa League-gruppspel. För mig är Häckens misslyckande talande för hela den svenska fotbollens slagkraft, snarare än ett fiasko som ryms i en enda klubb. Men som jag nämnde tidigare har fotboll inte enbart med slagkraftighet att göra, och inför söndagens rafflande avslutning i Allsvenskan känns den svenska fotbollen mer spännande och aktuell än vad den någonsin har gjort tidigare.
Nyckelspelarna som har falnat
Mikkel Rygaard och Even Hovland stod båda för mycket svaga insatser under torsdagskvällen. Deras prestationer får en att undra vad som egentligen har hänt med två spelare som har varit högst bidragande till Häckens framgångar under de senaste två åren. Är det att de är till åldern komna? Är de utmattade efter en säsong där både norsken och dansken har fått spela nästintill varje match? Att Hovland under hösten skulle börja passas till bänken efter Ousous ankomst såg man inte komma, ifall Rygaard inte rycker upp sig finns det risk att även han blir fast på bänken med tanke på de mittfältsalternativen som finns i truppen att tillgå.
Slarvigt mot noggrannt
Efter dessa två matcher mot Molde är det värt att påpeka att Molde har en hel del likheter med Häcken om man tittar på deras prestationer på inhemsk mark. Målglada framåt, sårbara bakåt. Faktum är att Molde har släppt in 37 mål på 27 matcher i norska Eliteserien, vilket är lika många mål som Häcken har släppt in på 29 matcher i Allsvenskan. Trots detta känns det som att det är oceaner mellan Häcken och Molde när det gäller noggrannheten. Om detta beror på rutin i europeiska sammanhang, om det endast är en konsekvens av att Molde är ett lag som passar Häcken dåligt eller om det är något helt annat lämnar jag osagt. Men jag tycker det är anmärkningsvärt att skillnaden kan vara så stor.
“Att spela enkelt är vår taktik”
Det var fantastiskt provocerande att titta på när Häcken under torsdagskvällen försökte etablera ett passningsspel. Det kändes som att hälften av passningarna fastnade i Ullevis gräsmatta, den andra hälften var var felpass över långsidan. Utan att ha sett de officiella siffrorna skulle jag gissa att Häckens passningsprocent låg kring 60-70%, och det fungerar inte om man vill vara ett så spelande lag som Häcken vill vara. En av gårdagens roligaste stunder var när jag märkte att klacken sjöng ramsan som går "att spela enkelt är vår taktik”, för det var bokstavligen motsatsen till det Häcken gjorde under torsdagskvällen.
Fiaskot?
Avslutningsvis är svårt att ta in att det här var allt som ett Europa League-gruppspel hade att erbjuda. Premiärmatchen mot Bayer Leverkusen bådade gott inför resten av matcherna, och det var framför allt häftigt att få se Häcken spela på den stora scenen mot ett så skickligt lag. Efter tysklandsresan har det mesta med gruppspelet varit dystert. Förlust på förlust på förlust mot lag som egentligen borde gå att vinna mot. Men det är inte det som jag tar med mig från Europa-upplevelsen, utan efter en natts sömn väljer jag istället att se på det positiva som Europaspelet bidragit med. Den stora optimismen inför hemmamatchen mot The New Saints, krossen av Zalgiris, den stora revanschen i Aberdeen och den häftiga resan till Tyskland är minnen som man som Häcken-supporter sent kommer glömma, och i ärlighetens namn saker som man inte trodde att man skulle få uppleva under sin livstid. Sportsliga framgångar på en torsdagskväll på ett mörkt, höstigt och öde Ullevi i all ära, med det betyder inte i närheten av lika mycket för mig som en kvalvinst en sommarkväll i Vilnius. Om gruppspelet har varit ett fiasko? Absolut. Däremot har äventyret som klubben tagit oss ut på i mitt tycke varit en stor succé. Förhoppningsvis får vi besöka platser som Klaksvik, Oswestry och Vilnius även nästa år.
