1. Vart tog frenesin vägen?
Det är inte speciellt mycket man vill ta med sig från förra året, men en sak saknas i år som var bra förra året: Energin och frenesin från start, att löpa, köra, slakta allt i sin väg. Det har den här säsongen känts som totalt bortblåst, något Max Fenger påpekade efteråt. Istället för att gå ut och köra valde Billborn en matchplan med lågt stående försvar och en icke-press, ett felsteg helt klart. 

2. Max Fenger. 
Trots att undertecknad tycker att David Kruse var planens bästa spelare igår måste Max lyftas. Det känns onekligen som klubben äntligen funnit den där nian man varit så desperat letat efter. En jakt som pågått ända sedan Marcus Bergs rygg höll på att ge upp är kanske på väg mot sitt slut. För Max Fenger gör precis det han ska göra, mål. Visserligen från straffpunkten igår, men det var också han som var först på bollen när Oscar Jansson kom flygande. Det är en mycket spännande spelare som hittills varit säsongens värvning, överlägset. 

3. Bollen måste in.
I den andra halvleken var det ett helt annat lag på plan. Högre bolltempo, mer kamp och vilja gav utdelning i spelet. Gång på gång kom Eman Markovic och Tobias Heintz längs kanterna och när Häcken rensade sög backlinjen eller David Kruse ner bollen. Där och då hängde ett mål i luften. Noah Tolf fick matchens chans, men missade. Tyvärr kändes laget för tunt framåt. Det överlånga inlägget fungerade allt som oftast (inte minst på hörna), men varken Eman Markovic eller Tobias Heintz lyckades förvalta det. När man har sådan kontroll på en match, och vinner varje andraboll måste man också våga lyfta in folk i boxen. Våga satsa för att sedan också vinna. 

4. Den defensiva triangeln. 
Pontus Dahlberg, Gustav Svensson & August Erlingmark. Tre i grunden väldigt begåvade fotbollsspelare, men också tre spelare som är fast i forntiden. Erlingmark kan inte hjälpa det så mycket, han sätts i rätt taskiga situationer med bollen men försöker alltid framåt. Lägg därtill att han vänster innerback, vilket försvårar en del. De andra två är tyvärr alldeles för svaga, framförallt med boll. Dahlbergs fötter är bland det värsta man sett i elitfotbollen. Svenssons fötter är i grunden nog inte särskilt svaga, men att han aldrig vågar ta bollen framåt begränsar honom. Hela spelsättet bygger på att de tre hanterar att vara framåtlutade i spelet, och slå en passning genom linjer, inte i sidled. Varför ska det annars spelas med inverterade ytterbackar? Nej, det är för dåligt av de tre där bak, våga spela fotboll. 

5. Blåvitt anno 2024 all over it. 
Så till den sista punkten i dessa något smärtsamma 5 tankar. Det släpps alltså in ett mål i 97:e minuten, igen. Har ni inte lärt er någonting? Det är inte speciellt många månader sedan laget stod mot AIK hemma, de största antagonisterna, och lyckades med just detta. Eller mot Västerås hemma när en 1-0 ledning tappades i slutsekunderna. Det är helt obegripligt för mig, troligen för de flesta andra också att förstå hur man lyckas. Igår togs inte frisparken fort, Gustav Svensson stod och gormade och pekade, men ändå lyckas man inte få bort bollen. Det får vara stopp med det här nu.