1 – Lovande spel
Det här var nog IFK Göteborgs bästa match i Allsvenskan 2026, utan tvekan. Den första halvleken är faktiskt riktigt bra, och känslan är att Blåvitt snarare trycker på för 2-0 än att GAIS är nära att kvittera. Men sedan, som så många gånger förr, klarar inte Stefan Billborns IFK Göteborg av att prestera två halvlekar i rad.
Det är ett helt annat lag som kliver ut efter paus, även om spelet i offensiv väg stundtals ser lovande ut. David Kruses 2-2 mål är vacker – svårare än så behöver det inte vara. Men det får bara inte gå att släppa in två så enkla mål i ett derby mot GAIS, inom loppet av sju minuter dessutom. Men helt klart ett fall framåt spelmässigt sett över 90 minuter, även om så klart ingen är nöjd med resultatet.
2 – När började derbyt?
Ärligt talat, hela gårdagen var en total besvikelse sett till förväntningarna på ett hemmaderby mot GAIS. Det var glest med folk på stan före match, åtminstone för att vara en solig söndag i slutet på april. Läktarinsatsen, inramningen och stämningen på Gamla Ullevi var faktiskt riktigt svag – och matchen kändes inte heller speciellt het. Jag tycker att hela söndagen osade Kalmar hemma i omgång 23, och det är faktiskt för dåligt av alla inblandade. Nog för att det var en krismatch och mycket nerver inblandat, men är lite derbystämning för mycket begärt när ärkerivalerna GAIS står på andra sidan?
3 – Derbytränare
På pappret känns det som att Fredrik Holmberg har ett stort mentalt övertag på Stefan Billborn vad gäller att leda ett lag i viktiga derbymatcher. Men här har Billborn faktiskt, flera gånger, motbevisat mina förväntningar. Han har faktiskt aldrig förlorat mot GAIS, och flera gånger stått för oväntade drag som imponerat. Att spela en iskall Adam Carlén hösten 2024 visade sig vara ett genidrag, att flytta upp Gustav Svensson ifjol var succé och gårdagens ”ess i rockärmen” med August Erlingmark på mittfältet fick också önskad effekt.
Flera gånger har Billborn och Björklund övergett mycket av sin egna spelidé i matcher mot GAIS, mot vad som inte är speciellt sexig fotboll. Det är något positivt att ta med sig – Billborn vet faktiskt hur man spelar derbyn.
Stefan Billborn och Joachim Björklund är obesegrade mot GAIS efter fyra derbyn.
4 – Men varför inte alltid?
Frågan jag lämnas med efter förra punkten är varför Blåvitt inte alltid anpassar sitt spel mer efter motståndarna. Jag är övertygad om att Blåvitt hade tagit fler poäng i Allsvenskan 2026 om August Erlingmark spelat innermittfältare i varje match. Det är inte så Billborn vill spela, men ärligt talat så spelar det faktiskt ingen roll. IFK Göteborg klarar inte av att göra det som tränarduon försöker implementera och då får det faktiskt vara så att man släpper sin egen stolthet emellanåt. Det må vara en kortsiktig lösning, men fotboll spelas trots allt här och nu och inte på sikt.
5 – Avsaknad av spets
Det är smärtsamt tydligt hur beroende IFK Göteborg är av tre spelare – Max Fenger, Tobias Heintz och Noah Tolf. Spelet stämmer liksom inte annars, om inte spelare som Adam Bergmark Wiberg eller Saidou Alioum har riktigt bra dagar på jobbet. Fenger har varit iskall länge nu, vilket är ett stort orosmoln. Även Heintz har inte kommit upp i nivå ännu förutom i enskilda aktioner. Förhoppningsvis får man ordning på nyss nämnda trio, troligt är i alla fall att Tolf går rakt in i startelvan mot Djurgården om en vecka.
6 – Rock-n-Rollson Yeboah
Det är svårt att inte nämna Rockson Yeboahs cykelspark, för den är faktiskt helt makalös. Däremot är han svajig i försvarsspelet, vilket idag kostar åtminstone ett mål. Men där emellan visar han hur överlägsen han är i Allsvenskan, det finns liksom ingen som har en chans när han får bollen. Om Yeboah slipar bort sina kostsamma misstag kan han förmodligen bli en mittback i världsklass. Tobias Heintz sade att han borde vara värd minst 50 miljoner, och jag är nog beredd att hålla med. Jag tror faktiskt att högstanivån är så pass hög så att klubbar är beredda att chansa, för misstagen går nog att jobba bort på sikt.
Huvudpersonernas man, Rockson Yeboah.
7 – Är det kris än?
Nja, men det kan snart bli. IFK Göteborg har bara tagit tre av 15 möjliga poäng – det är så klart under all kritik. Och härnäst väntar Djurgården på bortaplan innan Hammarby gästar Gamla Ullevi. Noll poäng på de två matcherna är inte otänkbart, och då kan Stefan Billborn och Joachim Björklund få det svettigt uppe på Kamratgården. Även om spelet sett bättre ut än resultatraden går det inte att gömma sig bakom den ursäkten särskilt länge till. Blåvitt behöver vinna och det helst mot de båda Stockholmslagen som väntar. Allt under tre poäng får nog kritiken att hagla.
