Florian Neuhaus och den linjära karriärens ofattbarhet

Florian Neuhaus är het på marknaden just nu, hans ringa poängskörd till trots. 23-åringens offensiva spel, hans sekundärassist och hans generella driv framåt med bollen har gjort honom till en av Bundesligas mest beaktade och uppmärksammade spelare, på media och på marknaden. Men Neuhaus är speciell på fler sätt än med fötterna. Han har en av de mest fascinerande linjära karriärer man kan tänka sig. Låt mig först undersöka hur vanlig motsatsen är. 

Tänk André Schürrle. Eller Jamie Vardy. Max Kruse. Mario Götze. Låt oss ta Jonas Hofmann som exempel, då han är Florian Neuhaus mittfältskamrat i Borussia. Jonas Hofmann började sin karriär i TSG Hoffenheim, gick sedan till Dortmund och blev till slut startspelare där. Men sedan hände någonting (en dålig säsong med skador) och han gick till Mönchengladbach ganska billigt, eftersom Borussia Dortmund inte längre behövde hans kompetenser. Hofmann var på väg mot storhet, men skadades sedan och fick "byta ner sig" för att få spela. Nu är han ånyo en av Bundesligas bästa spelare och är mycket viktig för Mönchengladbach. Hofmann är ett exempel på chansens förgänglighet, livets oförutsägbarhet och determinismens jävlighet. 

Men där Jonas Hofmann har haltat har Florian Neuhaus glidit fram. För hans karriär är sanslöst linjär. Så även hans marknadsvärde. Han började i 1860 München, där han gjorde väl nog ifrån sig att få Mönchengladbachs uppmärksamhet som knapp 20-åring. Han blev sedermera utlånad till Fortuna Düsseldorf där han gjorde en fantastisk säsong och sköt klubben till Bundesliga. Från 3. Liga till 2. Bundesliga och nu Bundesliga. Tillbaka i Borussia började han så småningom få speltid, så småningom började även poängen komma och chanserna han fick började komma tätare och tätare och blev alltsom oftast uppmärksammade av andra än bara tränaren. Florian Neuhaus hade nu, ännu skadefri, lyckats skjuta sig själv till en startspelare i en av Bundesligas bästa klubbar och utvecklingen som tagit honom dit var mer linjär än någonting jag sett innan. 

Marknadsvärdet på Neuhaus har mer eller mindre följt samma kurva. Enligt Transfermarkt hade han ett värde på knappt 500 tusen euro när hna spelade i Düsseldorf 2017. Ett år senare låg det på 10 miljoner euro i Mönchengladbach. Snabbspola ett halvår och vinter 2019 låg värdet på 24 miljoner euro. Efter en liten dipp i våras är det nu på 28 miljoner euro. En ökning varje år, en tydlig sådan dessutom, för en spelare som gjort helt rätt och som ter sig vara en produkt av intelligent design. 

Neuhaus spelskicklighet är ackompanjerad av en tydlig intelligens i valen. Han har förnuftet att veta vart han ska gå och vad han ska göra vid rätt tidpunkt. Detta kommer tjäna honom i hans nästa steg. Så vart bär det av härnäst? Stannar han i Borussia och försöker forma dem till sitt eget, a'la Stindl? Eller lurar en större klubb i vASSEn och kan plocka honom? För om det är någonting som ter sig uppenbart är det att klubben som får honom kommer vara numret större än Mönchengladbach. Ingen skulle vara mer förvånad än jag om David Moyes och West Ham United köper Florian Neuhaus i sommar. Ingen skulle bli mer förbannad. 

Om ingenting annat är Florian Neuhaus ett exempel på det linjäras ofattbarhet. Hur oväntat det är med det förväntade, hur svårt det är att hålla sin kurs när det blåser och hur bra det blir när man lyckas. Om Neuhaus är exemplet för fotbollsspelare skulle världen bli bättre. Men men men, den skulle också bli tråkigare. För oavsett hur man ser på det, oavsett hur imponerande det är, så är det berättelserna som dyker upp från ingenstans som är de intressanta. Det linjära är tråkigt i sin essens, avvikelserna är vad som gör världen intressant. Eller säger jag emot mig själv nu? Då är väl jag en avvikelse.