Vad gäller gårdagens match saknades Noble och Kouyaté på mittfältet och det märktes. I övrigt var startelvan intakt från matchen mot Tottenham, men spelet var inte alls detsamma. Backlinjen som sett så bra ut, såg vilsen ut och Fonte missade först markeringen på Matip, när kameruniern rammade ribban med en nick på hörna och därefter upphävde han offsiden till Sturridge ledningsmål.
Vi var annars hyfsat med i första halvlek, även om Liverpool förde spelet. Vi hade några chanser att ta ledningen och framförallt fick Ayew öppet mål efter en tilltrasslad situation efter en hörna, men ghananen mäktade med bedriften att träffa stolpen två gånger (det såg faktiskt ut att vara svårare att träffa stolpen än nätet i den situationen). 1-1 där så hadedet kunnat bli en annan match.
Istället kom gästerna ut till andra halvlek med rejäl fart och Adrián tvingades till en trippelräddning innan 0-2 var ett faktum. Där kändes matchen punkterad och
Liverpool kunde även göra 0-3 och 0-4 innan slutsignalen ljöd. Feghouli gjorde förvisso ett piggt inhopp, men då var matchen redan förlorad.
Det är inte första gången vi kollapsar och faller tungt, City spöade oss rejält två gånger och Arsenal körde över oss i december. Nu är det förvisso tufft att sakna lagkaptenen, ytterligare två viktiga centrala mittfältare, en mittback, bästa målskytten och bästa anfallaren. En halv startelva av viktiga kuggar i laget på skadelistan är såklart kännbart, likväl borde inte laget behöva falla ihop. Men det kändes som att luften gick ur när Liverpool gjorde 0-2 och det kanske inte är helt obegripligt, även om det är tråkigt.
Fast tänk då på att det är på dagen sex år sedan vi tappade 0-2 till 3-2 mot Wigan och åkte ur Premier League på en sista plats. Nu är vi åtminstone kvar i högsta serien och har alla möjligheter att bygga ett starkt lag till nästa säsong, jag hoppas att vi gör ett bättre sommarfönster än i fjol. Gårdagens match lägger vi till handlingarna och blickar framåt mot att avsluta borta mot Burnley, förhoppningsvis kan vi slutföra säsongen på ett värdigt sätt.
Up the Hammers!
Vi var annars hyfsat med i första halvlek, även om Liverpool förde spelet. Vi hade några chanser att ta ledningen och framförallt fick Ayew öppet mål efter en tilltrasslad situation efter en hörna, men ghananen mäktade med bedriften att träffa stolpen två gånger (det såg faktiskt ut att vara svårare att träffa stolpen än nätet i den situationen). 1-1 där så hadedet kunnat bli en annan match.
Istället kom gästerna ut till andra halvlek med rejäl fart och Adrián tvingades till en trippelräddning innan 0-2 var ett faktum. Där kändes matchen punkterad och
Liverpool kunde även göra 0-3 och 0-4 innan slutsignalen ljöd. Feghouli gjorde förvisso ett piggt inhopp, men då var matchen redan förlorad.
Det är inte första gången vi kollapsar och faller tungt, City spöade oss rejält två gånger och Arsenal körde över oss i december. Nu är det förvisso tufft att sakna lagkaptenen, ytterligare två viktiga centrala mittfältare, en mittback, bästa målskytten och bästa anfallaren. En halv startelva av viktiga kuggar i laget på skadelistan är såklart kännbart, likväl borde inte laget behöva falla ihop. Men det kändes som att luften gick ur när Liverpool gjorde 0-2 och det kanske inte är helt obegripligt, även om det är tråkigt.
Fast tänk då på att det är på dagen sex år sedan vi tappade 0-2 till 3-2 mot Wigan och åkte ur Premier League på en sista plats. Nu är vi åtminstone kvar i högsta serien och har alla möjligheter att bygga ett starkt lag till nästa säsong, jag hoppas att vi gör ett bättre sommarfönster än i fjol. Gårdagens match lägger vi till handlingarna och blickar framåt mot att avsluta borta mot Burnley, förhoppningsvis kan vi slutföra säsongen på ett värdigt sätt.
Up the Hammers!
West Ham Utd - Liverpool FC
