Det känns otroligt spännande med vår nye tränare, Miguel Ángel Ramírez. Jag har läst på diverse forum och sociala medier att han är en chansning och en icke särskilt välmeriterad tränare. Daniel Andersson har tydligen återigen ”köpt grisen i säcken”. Givetvis vet vi inte hur detta kommer att sluta, men om vi bara ser på detta rent nyktert är Ramírez en väldigt välmeriterad tränare för vilken klubb i Allsvenskan som helst.
Folk glömmer nämligen en väldigt viktig detalj och något som jag tror inte människor förstår exakt hur stort det är. Ramírez vann nämligen Copa Sudamericana med ecuadorianska Independiente del Valle 2018. För de som inte vet det är Copa Sudamericana Sydamerikas motsvarighet till Europa League. Att vinna denna titel är extremt prestigefyllt och framför allt svårt. Extra svårt om man dessutom gör det med ett lag utanför de två största länderna Argentina och Brasilien.
För att sätta det i perspektiv, tror vi på fullaste allvar att en tränare som vunnit Europa League för några år sedan skulle vara sugen på att ta över Malmö FF efter en säsong där vi slutade sexa och tjugosex poäng efter vinnarna Mjällby? Tveksamt va?
Såklart ska inte Daniel Andersson vara fri ifrån kritik, men ibland känns det nästan som att folk krystar fram sina kvädesord mot honom bara för att de måste hitta något negativt i allting. Välj glädjen, snälla.
Nu ska jag också skryta en aning och säga att jag faktiskt satt uppe och såg den där finalen 2018 av Copa Sudamericana som Ramírez och hans Independiente del Valle vann. De mötte nämligen den lilla argentinska klubben Colón och föga förvånande höll jag en tumme för argentinarna i den här finalen. Jag imponerades dock emellertid enormt mycket av Ramírez lag och hade någon – där och då – sagt till mig att deras tränare skulle träna Malmö FF om några år så hade jag skrattat. Inte för att jag inte velat det, utan för att jag inte trott på det.
Det går såklart att säga att Ramírez inte skördat jättestora framgångar efter den där triumfen i Copa Sudamericana och det faktum att han har varit kort tid i samtliga av dessa klubbar skapar en viss skepsis, men jag tror att vi alla kommer må bättre av att omfamna denna rekrytering med optimism och faktiskt se det för vad det är; ett spännande namn som kan komma in med precis de idéerna som behövs för att vi ska få den nystart vi behöver efter ett katastrofalt 2025.Lägg därtill att det ska bli otroligt roligt att se vad en spelare som Jovan Milosavljevic kommer att tillföra.
När jag såg klipp ifrån gårdagens (onsdagens) första samling med spelarna på sociala medier och såg glädjen i deras ögon så kände jag hur optimismen steg ytterligare hos mig. Botheim spände sina biceps, Ali skrattade som bara han kan göra och Ponnes leende gick ifrån ena örat till det andra. Det kommer att bli bra detta. Tror mig. Nu kör vi!
