Vart man än kommer i världen hittar man historier om VM-slutspel, ögonblick som folk inte vill eller kan glömma. Ett sådant ögonblick, mer av ett nationellt trauma, utspelade sig för ghananerna den 2 juli 2010. Det var då lagkapten Asamoah Gyan på övertid hade chansen att skjuta sitt land till en historisk VM-semifinal. Men anfallaren träffade ribban och bollen steg mot den sydafrikanska natthimlen, varpå matchen gick till straffläggning där motståndarna från Uruguay blev segrare.
De senaste åren har Ghana alltid nämnts bland Afrikas främsta landslag. Med stjärnor utöver nämnde Gyan som Michael Essien, Sulley Muntari och Stephen Appiah har man förmodligen förfogat över kontinentens bästa spelarmaterial. Ändå har Blackstars inte vunnit de afrikanska mästerskapen sedan 1982. Under den perioden har Egypten fem guld, Kamerun fyra, Nigeria, Zambia och Elfenbenskusten två vardera. Trots de starka trupperna har Ghana misslyckats i mästerskap efter mästerskap.
Förra turneringen, 2015 i Ekvatorialguinea, var det nära. Ghana hade efter en chockförlust i premiären mot Senegal kört över allt och alla och var äntligen framme i final. Men efter en hård match mot Elfenbenskusten beseglades ghananernas öde i straffsparksläggningen och Yaya Touré kunde lyfta bucklan.
Den afrikanska fotbollen är föränderlig, men ser man till de senaste mästerskapen så är det en sak som är konstant: Ghana inleder alltid som favoriter men viker ner sig när det gäller som mest. 2013? Straffspöket återvände och överraskningslaget Burkina Faso gick vinnande ur semifinalen, därefter en plattmatch i bronsmatchen mot Mali. 2012? Förlust mot ett annat skrällgäng med klart sämre trupp, Zambia. Vid ställning 0-0 upprepade sig dessutom historien från VM två år tidigare, när Asamoah Gyan åter missar en straff. 2010? Finalförlust mot Egypten. 2008 som värdland? Kamerun vann med 1-0 i semifinalen hemma på Ohene Djan Stadium i Accra.

Ebenezer Ofori, AIK, kan få göra sin första landskamp.
Ska det bli Ghanas år i år? Min värdbror från Senya Beraku, Albert, förväntar sig det. ”Inget annat än guld räknas”. Albert menar att Ghana bör vara favoriter till titeln och att detta gjorts klart för förbundskapten Avram Grant.
Det gamla gardet håller på att fasas ut. Kanske kommer en ny, hungrig generation ghananska landslagsspelare ta plats och spela hem den där efterlängtade framgången. Även om dagens Blackstars inte kan jämföras med anno 2008 eller 2010 finns flera intressanta spelare i truppen: Leicesters Daniel Amartey, bröderna Ayew och Atlético Madrids Thomas Partey. Eller för all del AIK:s Ebenezer Ofori. Visserligen har flera av dem varit med ett tag men är likväl inga symboler för ett Ghana som inte kan leverera när det väl gäller.
Alla new kids on the block till trots - lagkaptenen heter fortfarande Asamoah Gyan. Och är det någon som är just symbolen för ett underpresterande Ghana så är det han. 31-åringen spåddes en fin framtid som ung anfallstalang i Udinese, men tillbringar nu sin tid i Dubai och Al-Ahli. Trots att Gyan hade en fin säsong i Sunderland blev det aldrig så mycket mer av karriären. Asamoah Gyan kommer för alltid vara ihågkommen som mannen som hade chans att skriva historia, men inte tog den.
Ghanas trupp är bland de starkaste i mästerskapet och kan man bara navigera sig förbi gruppmotståndet och sluta etta borde vägen ligga öppen för semifinal. Kanske är det Asamoah Gyans sista chans till upprättelse. Skulle han som lagkapten leda ett Ghana som inte viker ner sig till guld i Gabon blir eftermälet något annat än ändlösa Afrikanska mästerskapsmisslyckanden eller ödesdigra straffmissar.
GHANA
Befolkningsmängd: 26 442 178 (2014)
Huvudstad: Accra
Fifa-ranking: 54 (8/16 i AFCON)
Matcher: Uganda (17 jan kl. 17.00), Mali (21 jan kl. 17.00), Egypten (25 jan kl. 20.00)
Tre stjärnor:
– André Ayew, West Ham (mf)
– Emmanuel Agyemang-Badu, Udinese (mf)
– Asamoah Gyan, Al-Ahli (anf)
Kuriosa: Förbundskapten Avram Grant var 2007 den som efterträdde den av fansen djupt älskade José Mourinho i Chelsea. En tuff uppförsbacke till trots, Grant lotsade faktiskt fram klubben till en Champions League-final där man förlorade mot Manchester United. Därefter fick israelen lämna.
Källor: Aftonbladet, BBC.com, FIFA.com, Landguiden












