Hans Kock om sitt supporterskap till Schalke 04

Vår tidigare skribent här på sajten, Hans Kock, är en trogen supporter till Schalke 04 och har fått uppleva både glädje och sorg. Nu berättar han mer ingående om sin relation till den tyska storklubben och delar med sig av flertalet intressanta minnen. 
 
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
 
*  *  *
 
Hur, när och varför började du följa och supporta Schalke 04?
- Embryot till mitt intresse för Schalke 04 föddes antagligen efter att jag följde med mina föräldrar på ett par Tysklandssemestrar runt 1970. Världen öppnade upp sig och man var i en nyfiken ålder. Blev intresserad av Tyskland och även dess fotboll efter resorna. Kompisen kom hem med tyska fotbollstidningar några år efteråt och jag började prenumerera på "Kicker". Fröet var sått. Intresset steg. Schalke 04 blev jag nyfiken på då namnet inte innehöll något känt stadsnamn. Namnet lät lite ovanligt också. Har alltid fascinerats av industrilandskapet i Ruhr och när jag upptäckte att klubben var från Gelsenkirchen mitt i det området blev intresset starkare.
 
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt? 
- Ett starkt och kärt minne var när jag gjorde min första resa ner till ett sotigt Gelsenkirchen och Schalke sommaren 1975. Kollade bland annat in en försäsongsträning på Glückauf-Kampfbahn.
 
- Ett annat speciellt minne har jag och det är tyvärr inte kärt. Snarare bittert. Det var när vi förlorade mästartiteln 2001 i den allra sista sekunden. Detta på grund av Patrik Anderssons frisparksmål för Bayern München i Hamburg. Vi hann tro att vi var mästare i 4.38 minuter. Jag var på plats på Parkstadion (vi vann mot Unterhaching i en match som dessutom var den allra sista som spelades i den ogästvänliga betongovalen). 72 000 människor på plats gick från glädje och eufori till gråt och sorg på någon minut. 
 
- Några ytterligare kära minnen har jag dock. Den sista uppflyttningen till Bundesliga 1991 efter ett tungt åttiotal med tre nedflyttningar var ett. UEFA Cupen-vinsten 1997 var ett annat och den var överraskande men blev väldigt viktig för framtiden för klubben. Den framgången gjorde att Schalke vågade satsa och bygga den moderna och livsviktiga Arena AufSchalke – sedermera Veltins-Arena – som stod klar 2001. Cupsegrarna 2001, 2002 och 2011 minns jag förstås speciellt liksom de imponerade segrarna i Champions League mot Inter 2011 (5–2, ledde till semifinal) och Real Madrid 2015 (4–3, åttondel, slogs ändå ut). Andraplatsen 2018 var också rolig och överraskande. Synd att vi inte kunde hålla i det.
 
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Nackdelarna är att klubben och även delvis supportrarna ofta har haft och har för höga förväntningar med tanke på spelartruppen. Det har lett till onödig press på ledning, tränare och spelare och till kaos i leden många gånger. Många spelare har även svikit och underpresterat. Ofta ojämna insatser och resultat. Klubben var länge misskött och leddes av egon som vill sola sig i glansen och drog på sig skulder och svårigheter. Det har ändå blivit bättre och seriösare sedan nittiotalet även om ekonomin länge har varit svag och att klubben har haft för dyr spelartrupp. Föreningen har fortfarande stora skulder. Vilket inte minst märks under dessa tuffa coronatider utan några större intäkter. 
 
- Fördelarna och det positiva är de trogna fansen som stödjer klubben i vått och torrt. Men de är även kritiska. Väldigt bra stämning på läktarna, speciellt i "Nordkurve". Föreningen är också hundra procent medlemsägd vilket jag tycker är positivt. Om 49 procent ska säljas ut till investerare diskuteras då och då, förstås också under dessa pandemitider. Även med drygt 160 000 medlemmar (fjärde mest i världen) känns klubben familjär och man blir vänligt bemött av både anställda och fans. Positivt är också klubbens satsning på infrastrukturen och att alla lag nu är samlade och spelar och tränar på de nya och gamla planerna på klubbområdet intill arenan. Ungdomsakademin "Knappenschmiede" har varit framgångsrik och tagit fram många duktiga och kända spelare. Jag hoppas att det satsas ännu mer på den.  
 
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Den som jag tycker sticker ut denna säsong är den nya unga turkiska mittbacken Ozan Kabak. 20-åringen spelar moget och skickligt och har en väldigt bra inställning och jobbar hårt och uppoffrande. Det uppskattas stort i arbetarstaden Gelsenkirchen som dessutom tyvärr är Tysklands fattigaste stad. Divalater bland spelarna uppskattas inte. Hårt arbete däremot. 
 
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- På sjuttiotalet när jag var ung och hade idoler var tvillingarna Kremers mina stora sådana. Erwin var vänsterytter och Helmut back eller mittfältare. Båda blev landslagsspelare. En annan spelare som jag imponerades av under sjuttiotalet var målsprutan Klaus Fischer. Han deltog i VM 1978 och 1982.
 
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- Jag ser varje ligamatch på TV eller via internet. Tyvärr har jag inte kunnat resa ner de senaste åren på grund av olika skäl. Jag hoppas kunna göra det i framtiden. Efter millennieskiftet har jag annars varit nere minst en gång per säsong. Fram till och med nittiotalet var det mer sällan.  
 

Hans och en kamrat har blivit porträtterade av medlemstidningen "Schalker Kreisel".

Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- Då får jag nog återkomma till ligaupplösningen 2001 trots tragiken. En historisk händelse som jag fick uppleva på plats och som man bland fansen kommer att minnas och berätta om under lång tid framöver. Jag minns först den totala glädjen och sedan den ofattbara förändringen.
 
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Klubben finns ofta med i bakhuvudet och jag kollar upp vad som händer nästan varje dag. Tack och lov för internet. 
 
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Det var starkare förr. Fotbollen har förändrats. Kvaliteten till det bättre men mycket annat till det sämre och man ledsnar ibland. Pengarna och kommersen styr allt. Jag hoppas coronakrisen trots det hemska kan göra att det blir lite mer sansat i fotbollen. Man kan inte kräva mer och mer hela tiden. 
 
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Jag är ingen fanatiker och jag ogillar egentligen inget lag. Många klubbar sköts på ett bra sätt. Tillvägagångsättet hur RB Leipzig bildades och kom upp sig är jag kritisk till. Inte helt sympatiskt. Jag gillar klubbar som utvecklas organiskt och långsiktigt. Att ligga före ärkerivalen Borussia Dortmund i tabellen känns alltid skönt. Även om det tyvärr inte händer så ofta.   
 
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Givetvis hoppas jag på en ligatitel under min livstid. Det är 62 år sedan den senaste. Jag tror dock tyvärr inte det är speciellt realistiskt. Annars får jag hoppas på någon cuptitel i framtiden och att vi alltid når en Europaplats i ligan och gå långt i Europa League eller Champions League. Jag ser personligen gärna fram emot att kunna bli uppmärksammad för långt och troget medlemskap på årsmötet om några år. Det skulle vara kul.