En ny AIK-säsong står för dörren och en ny konstellation för redaktionen på Svenska Fans har tagit form. Tidigare redaktören Jakob Berglev har tagit paus och ersatts av Andreas Larsson. Vid hans sida finns rutinerade Mattias Lundqvist och stortalangen Hampus Carlsson kvar från förra årets trupp. Dessutom har stjärnskottet Felix Toumainen anslutit som Bosman.
För att ni ska få en bild av gänget lät vi alla ge en kort presentation om sig själv och berätta om sitt bästa respektive sämsta AIK-minne. Och såklart lite tankar inför säsongen.
Andreas Larsson, redaktör och skribent
28-årig journalist och Norrtäljebo som fått Gnaget från pappa som fått det från farfar. Tillräckligt gammal för att minnas Råsunda-tiden, vilket jag är tacksam över i dagens moderna fotboll. Följer på fotbollen och hockeyn på nära håll.
Bästa och sämsta AIK-minne?
Det är såklart svårt att inte nämna SM-gulden 2018 och 2009 för en sen 90-talist som jag. Ska man singla ut en match från respektive guldsäsong så är väljer jag höstderbyt mot Dif och Mutumbas förnedring av Janne Tauer 2009. 2018 får bli höstderbyt mot Bajen när Nikola Djurdjic firar sitt offsidemål framför södra innan Henok avgör.
Det finns en match som snart sju år senare fortfarande sitter som en tagg i mig. Det är returmötet med Maribor i CL-kvalet 2019. Stämningen den här kvällen är det överlägset bästa jag upplevt på Nationalarenan. Gnaget stod för en riktigt bra prestation och när Tarik Elyounoussi ger AIK ledningen i förlängningen är det verkligen elektriskt. Det började viskas om Rosenborg i tredje rundan på läktarna.
Sen kommer kallduschen med bara ett par minuter kvar. Och jag tror aldrig luften har gått ur en publik mer än vad den gjorde den kvällen. Jag minns tystnaden utanför arenan efter slutsignal. Ingen frustration, ingen ilska. Varenda en lämnade arenan i sorg var känslan. Jag har upplevt många smärtsamma förluster, men besvikelsen efter det uttåget slår det mesta.
Tankar inför säsongen?
AIK går in i en av de mest ovissa säsongerna på väldigt länge. Jag – precis som många gnagare – med mig gissar jag– kämpar rätt mycket med att försöka förbereda mig mentalt på en svajig säsong. Det kommer att bli ett stresstest för många, och de inledande fyra omgångarna (Halmstad hemma, BP borta, Kalmar hemma, Degerfors borta) kommer bli livsviktiga för den nye spanjoren vid sidlinjen.
Det bör trilla in åtminstone 7-8 poäng på dessa för att jag ska känna mig hyfsat trygg inför fortsättningen.
Jag hoppas Riveiro förstår vikten av en poängbuffert tidigt och hoppas åtminstone på en gnutta cynism i inledningen. Säsongerna 2020 och 2023 sitter fortfarande alldeles för färskt i minnet.
Mattias Lundqvist, skribent
Fick AIK från födseln då pappa är AIK:are. Jag har skrivit på Svenskafans - med något uppehåll sedan 2002. Skriver både hockey och fotboll. Var med vid Black Armys uppkomst och bildande. När föreningen officiellt bildades som AIK-Black Army fick jag medlemsnummer 65. Medverkade på AIK-CD’n Keep it black med egenskrivna låten Ett hjärta svart.
Bästa och sämsta AIK-minne?
Bästa AIK-minne är nog flera. När avancemanget tillbaka till allsvenskan säkrades i Västerås hösten 1980 var jag på plats och det var stort. De allsvenska gulden 1992, 1998, 2009 och 2018 var såklart också stora. Kanske håller jag 1992 störst då det var det första allsvenska guldet jag fick uppleva. När Nebo gjorde 1-0 på Barca 1999 är kanske det största korta ögonblicket eftersom det kändes mer eller mindre overkligt.
Sämsta minnena är tveklöst degraderingarna 1979 och 2004.
Tankar inför säsongen?
Jag känner mig ganska blank inför kommande säsong. det kan bli bra men risken att det blir en jobbig säsong är ganska stor. Känslan är att åker vi på nåhgra tunga skador ser det rätt tunt ut i leden. Det som ändå inger lite hopp är att det finns en del ungt i truppen som skulle kunna blomma ut. Störst potential ser jag nog i Yannick Geiger. Jag hoppas tränaren vågar ge honom mycket speltid.
Hampus Carlsson, skribent
Mitt namn är Hampus Carlsson och gör i år min andra säsong som skribent för AIK på Svenska Fans. Har sedan ett par säsonger tillbaka årskort på Norra. Stort intresse för både fotboll och hockey där jag följer Gnaget på nära håll.
Bästa och sämsta AIK-minne?
Det är klart att man håller guldet 2018 högt med allt vad det innebar. Först att Nisse Johansson tvingas avsluta karriären, på det bryter Jesper Nyholm benet i svenska cupen. In hämtas den okände Robin Jansson från division 1 som sedan i guldmatchen mot Kalmar nickar in bollen som leder fram till SM-guldet.
Jag är också svag för målras och sena avgöranden. Ytterligare ett minne från närmre i tid är John Guidettis avgörande på stopptid i matchen mot Hammarby 2024.
Det är faktiskt svårt att bara välja ett sämsta AIK-minne. De senaste säsongerna får jag ändå säga. Där går det att räkna in Manuel Lindbergs sportcheferi som la grunden till att Brännan sedermera inte hade så mycket material att arbeta med. In hämtades Henning Berg som under våren 2024 föll med 5-0 borta mot Malmö, 6-1 borta mot Elfsborg och 4-1 borta mot Häcken.
Mikkjal Thomassen ersatte Henning Berg och gav oss efter en fantastik höstsäsong ett nytt europaäventyr att se fram emot. Men säsongen i fjol var ingen höjdare. Det fanns ingen utveckling i det egna spelet, spelare spelades på helt fel positioner och slutligen förlorade man hemma mot ett utcheckat Värnamo och sedan Halmstad i den sista omgången.
Tankar inför säsongen?
Jag tycker att årets säsong är oerhört svårt att sia om. Klart är det i alla fall att vi nu gör ett omtag i hela organisationen och satt en strategi som borde gjorts för flera år sedan. Vi ska värva ungt som ska sälja dyrt och det medföljer alltid risker. På det har vi en ny huvudtränare i José Riveiro som har i uppgift att lira en mer attraktiv och anfallsinriktad fotboll, den frågan jag ställer mig är om materialet finns där.
Försäljningen i Benkovic tror jag kan bli ett otroligt tapp och med en Sotte som inte ens deltar i kollektiv träning med lite mer än en vecka kvar till tävlingsmatch sätter ännu mer frågetecken i huvudet. Hittils har mittfältaren Stanley Wilson fått vikariera som vänsterback och bara det säger lite i vart vi står någonstans.
Felix Tuomainen, skribent
27 år gammal från Stockholms södra delar. Har tidigare utbildat mig och arbetat inom ekonomi, men är numera journaliststudent med ett stort fotbollsintresse. Är visserligen inte från ett område som man i första hand skulle kategorisera som AIK-land, men via pappa har AIK alltid varit laget. Första matchen som jag har ett tydligt minne av är en iskall premiär mot Kalmar 2007 - och sedan dess har få hemmamatcher missats. Senaste åren har jag årskort på Östra.
Bästa och sämsta AIK-minne?
Mitt bästa AIK-minne måste vara matchen mot IFK Göteborg 2009. Var tyvärr lite för ung för att vara på plats, men minnet av den totala euforin när AIK vänder i andra halvlek och jag och pappa hoppar runt och skriker i vardagsrummet kommer jag aldrig att glömma. Det kanske är att svära i kyrkan, men varje gång jag hör Joel Almes inmarschlåt ler jag lite för mig själv då jag förknippar det starkt med 2009.
Mitt värsta AIK-minne är nog Hammarby borta 2015. Efter 10 raka segrar, drömmar av guld och otrolig medvind i flera månader, så raserades allt under en och samma eftermiddag. Paveys röda, situationen vid Israelssons mål och förlusten i sig, bidrog till att det inte yppades ett ord mellan mig och farsan under promenaden från arenan hem - eller resten av kvällen för den delen.
Tankar inför säsongen?
Känslan är att kommande säsong är den mest svårsiade på länge för AIK:s del. Ny tränare, nytt (förmodat) spelsätt och flera bärande spelare har lämnat. Nya, unga spelare som är ganska oprövade på den här nivån förväntas ta ett stort ansvar i år. Jag tror därmed på en säsong med höga toppar och djupa dalar. Klassiska 1-0 Gnaget är nog ett minne blott. Jag tror tyvärr att man med tanke på rådande ekonomi kommer att behöva ställa in sig på ett par år med mittenplaceringar. Oddssättarna har AIK som 8:a och det är nog där någonstans AIK hamnar i år.
