Jens Gustafsson mönstrade följande uppställning:
 
Lukic – Westerberg, Liverstam, Magyar, Baffo – Blomberg, Gyan, Rojas, Steindorsson - Baldvinsson, Boman. Avbytare: Nilsson, Ljung, Fagercrantz, Thydell, O. Silverholt, Antonsson, S. Silverholt
 
Domare Kristoffer Karlsson blåste igång matchen och åskådarskaran bjöds inledningsvis på fem minuter av ställningskamp och hyfsat händelsefattig fotboll. Men sen small det. Liverstam missade att bryta ett instick till Moestafa El Kabir, och den målfarlige marockanen gjorde inget misstag när han enkelt rullade in 1-0 bakom en chanslös Stojan Lukic.
 
Målet blev som tändvätska för hemmalaget och som brandskum för HBK:arna. Häcken dominerade stora delar av första halvlek och lyckades med sitt fina presspel ofta kväva de blåsvartas anfallsintentioner i ett tidigt skede. Bästa HBK-chansen i första halvlek tillskrivs Gudjon Baldvinsson och hans luriga lobbnick i samband med en hörna i 11:e minuten som tvingade hemmalagets Christoffer Källqvist att sträcka ut.
 
När klockan stod på 15 minuter var det dags igen. Efter att Häcken vunnit tillbaka bollen efter en HBK-brytning (något som hände för ofta den här matchen) blev Simon Gustafsson fri med Stojan Lukic, och även han lyckades med bedriften att överlista HBK-keepern. 2-0 alltså. Det kunde även blivit 3-0 bara minuter senare när El Kabir blev ren i straffområdet, men hans placeringsförsök mot bortre krysset blev ett par decimeter skev.
 
Det är egentligen bara sista tio minuterna i första halvlek som HBK är jämna med hemmalaget. I första halvlek skapades en del halvchanser, men inget som orsakade några större problem för Häckenmålvakten. Att man endast lyckades med två skott på mål i första halvlek säger en hel del.
 
Andra halvlek blev dock ingen höjdare med HBK-ögon sett. Rojas och Boman blev tidigt utbytta till förmån för Thydell respektive Antonsson, tyvärr med utebliven önskad effekt. HBK släppte kanske inte till lika mycket bakåt, men man skapade inte heller särskilt många chanser framåt. Istället växte hemmalaget mer och mer ju längre matchen led. Häcken var hela tiden något hungrigare och vann fler av de där avgörande 50/50-bollarna. Samtidigt slarvade klubben med passningsspelet och spelarna var märkbart stressade av resultatet, och som en följd av detta försökte man sig ofta på den långa bollen. Ibland lyckades man ta emot den, men oftast blev man istället av med bollinnehavet.
 
Så när 3-0 målet föll i den 79:e matchminuten var det game over. Liverstam försökte nicka undan bollen från en hörna, men det blev inte bättre än att den gick till Nasiru Mohammed som vackert stänkte in bollen från cirka 30 meters avstånd. Resterande elva minuter plus tillägg blev bara en ren formalitet. När Kristoffer Karlsson slutligen blåste av matchen konstaterar vi att fyra matcher har resulterat i en poäng och ett mål gjort, men även tre förluster och åtta mål bakåt. Oroväckande.
 
Som Jens sa på presskonferensen efteråt kom laget inte upp i den standard som krävs för att man ska vinna matcher i Allsvenskan. Det som är mest förvånande är hur man kan blanda och ge så som man har gjort. Klart godkänd insats mot Örebro, följt av ett bottennapp mot Djurgården, sen en stark insats mot Peking och nu ytterligare ett fiasko. Härnäst väntar ett halvderby mot HIF på Örjans Vall. Då är det enligt säsongens logik dags för HBK att bjuda på ett praktspel.
 
Dagens höjdpunkt var annars killen i Halvtid som friade till sin flickvän. Jag passar på att önska det paret ett stor lycka till i livet. Vilken kung som har känsla att göra det på en HBK-match!