Tyskland
2016-04-30 17:15
Hoppet lever – 1860 München segrade på Millerntor
1860 München håller hoppet om ett nytt kontrakt i 2. Bundesliga vid liv efter att ha besegrat St. Pauli på Millerntor-Stadion.
Filip Wollin
Förra veckan var det Nordderbyt på Volksparkstadion som fick inleda helgen. Den här fredagen begav jag mig till stadsrivalen St. Paulis hemmanäste – Millerntor-Stadion – där en ur bortalaget 1860 Münchens perspektiv spännande match väntade.
St. Pauli hade sedan den förra omgången inte längre någonting att spela för. Det oavgjorda resultatet borta mot Fortuna Düsseldorf innebar att den brunvita föreningen med tre matcher kvar den här säsongen var nio poäng bakom tredjeplacerade 1. FC Nürnberg, som var tvungna att förlora sina återstående matcher med stora siffror samtidigt som St. Pauli skulle tvingats vinna sina med sex-sju bollar för att ta igen målskillnaden och på så vis ta sig förbi i tabellen. Ett scenario som inte ens de mest drömska och optimistiska supportrarna trodde på.
En klubb som har desto mer att spela för är 1860 München. Precis som förra säsongen är man högst inblandade i nedflyttningsstriden och begav sig till Hamburg med kniven mot strupen. Inför förra helgens match hemma mot Eintracht Braunschweig hade man gjort ett sista desperat tränarbyte där Benno Möhlmann ersattes av klubbikonen och tillika reservlagstränaren Daniel Bierofka. 37-åringen fick en drömstart på sitt nytt uppdrag när inhoppande Rubin Okotie gjorde matchens enda mål i den 87:e minuten.
Således var det ett manskap med stärkt självförtroende som klev in på ett för dagen fullsatt Millerntor-Stadion. Bortasektionen var välfylld trots den långa resan från München och tidiga avsparken (18.30). Ändock var det inte helt oväntat hemmapubliken som hördes mest när AC/DC:s ”Hells Bells” gick igång och konfetti sprutades ut över läktarna.
Senast det begav sig lagen emellan gjorde 1860 München en stark prestation hemma på Allianz Arena och knep säsongens blott andra seger. St. Pauli hade svårt att komma förbi det täta försvaret samtidigt som ”Lejonen” var kreativa i sina omställningar.
Liknande scener utspelade sig omgående den här gången också. Redan i den åttonde minuten kunde yttermittfältaren Daylon Claasen dribbla sig förbi ett par försvarare innan han strax utanför straffområdet tog ett avslut längs marken som Robin Himmelmann i St. Pauli-målet inte lyckades nå. Glädjen var påtaglig hos både spelare och tillresta fans när de ljusblåa samlades framför Südtribüne för att fira den tidiga ledningen.
St. Pauli försökte svara snabbt, men kom ingenstans i sina anfall och istället kunde gästerna ställa om vilket höll på att resultera i en tvåmålsledning vid ett par tillfällen.
Den första halvleken var en underhållande historia som mycket väl hade kunnat resultera i mer än ett mål. Men när domaren satte pipan mot munnen och blåste för halvtidsvila var Claasen enda målskytten och det var en välförtjänt ledning för gästerna från München.
Inför den andra halvleken plockade Bierofka ut svenskbekantingen Valdet Rama och in kom istället 22-årige Levent Ayciek, som skulle visa sig bli ett matchvinnande byte.
Inte helt oväntat valde 1860 München att fokusera på defensiven och det var St. Pauli som förde spelet. Precis som under den första halvleken hade man otroligt svårt att komma någonvart och det började höras burop från publiken i frustration över de tafatta besluten som spelarna tog i sina försök att skapa chanser.
Klockan tickade på och mot slutet satsade hemmalaget allt på en kvittering genom att lyfta hela laget. Detta skulle straffa sig när tidigare nämnda Ayciek tog sig in från kanten i en omställning och kunde med en läcker bredsida sätta spiken i kistan. Medierepresentanterna från 1860 München bredvid mig på pressläktaren blev vilda av glädje och delade ut kramar till mig trots att jag inte visat några tendenser på att sympatisera med deras älskade klubb.
Faktum är dock att jag sedan barnsben haft en svag medkänsla för ”Die Löwen”. När det var riktigt fint väder på somrarna fick vi där hemma ibland in tyska kanaler och jag var alltid fascinerad över detta då det ofta visades fotboll. Jag minns att jag såg ett matchsammandrag från derbyt mellan 1860 München och Bayern München som de sistnämnda vann med förkrossande siffror. Där och då föddes sympatier för den ljusblå sidan av München som hållit i sig under hela mitt liv.
Sedan dess har jag alltid haft en dröm om att få se en match med 1860 München live och fick den besannad i går. Glädjande nog slutade det med en livsviktig seger i kampen mot nedflyttning – som man nu helt och hållet har i sina egna händer. Två matcher återstår och båda är mot direkta nedflyttningskonkurrenter i form av SC Paderborn och FSV Frankfurt. Minst tre poäng bör räcka för att undvika en nedflyttning och chanserna till det känns goda efter att nu ha två stärkande segrar i ryggen.
På presskonferensen beklagade sig Ewald Lienen över sitt lags prestation och kallade tillställningen för en ”skitmatch”. Samtidigt passade han på att hylla sin tränarkollega i 1860 München, Daniel Bierofka, som kommit in i ett prekärt läge och omgående lyft laget. Bierofka själv sade inte så värst mycket utan såg mest omtumlad ut. Förståeligt nog har det troligtvis varit ett par intensiva veckor som tagit hårt på både kropp och själ.
Mitt besök på Millerntor-Stadion får återigen beskrivas som en mycket trevlig upplevelse. Samtliga människor jag träffade på var trevliga och tillmötesgående, precis som det ska vara. Sedan jag flyttade ner till Hamburg och började kika på St. Paulis matcher har mitt intresse för 2. Bundesliga ökat markant. Till nästa säsong hoppas jag kunna bevaka ligan mer omfattande nu när även Hannover 96 ska bli en del av den.
St. Pauli hade sedan den förra omgången inte längre någonting att spela för. Det oavgjorda resultatet borta mot Fortuna Düsseldorf innebar att den brunvita föreningen med tre matcher kvar den här säsongen var nio poäng bakom tredjeplacerade 1. FC Nürnberg, som var tvungna att förlora sina återstående matcher med stora siffror samtidigt som St. Pauli skulle tvingats vinna sina med sex-sju bollar för att ta igen målskillnaden och på så vis ta sig förbi i tabellen. Ett scenario som inte ens de mest drömska och optimistiska supportrarna trodde på.
En klubb som har desto mer att spela för är 1860 München. Precis som förra säsongen är man högst inblandade i nedflyttningsstriden och begav sig till Hamburg med kniven mot strupen. Inför förra helgens match hemma mot Eintracht Braunschweig hade man gjort ett sista desperat tränarbyte där Benno Möhlmann ersattes av klubbikonen och tillika reservlagstränaren Daniel Bierofka. 37-åringen fick en drömstart på sitt nytt uppdrag när inhoppande Rubin Okotie gjorde matchens enda mål i den 87:e minuten.
Således var det ett manskap med stärkt självförtroende som klev in på ett för dagen fullsatt Millerntor-Stadion. Bortasektionen var välfylld trots den långa resan från München och tidiga avsparken (18.30). Ändock var det inte helt oväntat hemmapubliken som hördes mest när AC/DC:s ”Hells Bells” gick igång och konfetti sprutades ut över läktarna.
Senast det begav sig lagen emellan gjorde 1860 München en stark prestation hemma på Allianz Arena och knep säsongens blott andra seger. St. Pauli hade svårt att komma förbi det täta försvaret samtidigt som ”Lejonen” var kreativa i sina omställningar.
Liknande scener utspelade sig omgående den här gången också. Redan i den åttonde minuten kunde yttermittfältaren Daylon Claasen dribbla sig förbi ett par försvarare innan han strax utanför straffområdet tog ett avslut längs marken som Robin Himmelmann i St. Pauli-målet inte lyckades nå. Glädjen var påtaglig hos både spelare och tillresta fans när de ljusblåa samlades framför Südtribüne för att fira den tidiga ledningen.
St. Pauli försökte svara snabbt, men kom ingenstans i sina anfall och istället kunde gästerna ställa om vilket höll på att resultera i en tvåmålsledning vid ett par tillfällen.
Den första halvleken var en underhållande historia som mycket väl hade kunnat resultera i mer än ett mål. Men när domaren satte pipan mot munnen och blåste för halvtidsvila var Claasen enda målskytten och det var en välförtjänt ledning för gästerna från München.
Inför den andra halvleken plockade Bierofka ut svenskbekantingen Valdet Rama och in kom istället 22-årige Levent Ayciek, som skulle visa sig bli ett matchvinnande byte.
Inte helt oväntat valde 1860 München att fokusera på defensiven och det var St. Pauli som förde spelet. Precis som under den första halvleken hade man otroligt svårt att komma någonvart och det började höras burop från publiken i frustration över de tafatta besluten som spelarna tog i sina försök att skapa chanser.
Klockan tickade på och mot slutet satsade hemmalaget allt på en kvittering genom att lyfta hela laget. Detta skulle straffa sig när tidigare nämnda Ayciek tog sig in från kanten i en omställning och kunde med en läcker bredsida sätta spiken i kistan. Medierepresentanterna från 1860 München bredvid mig på pressläktaren blev vilda av glädje och delade ut kramar till mig trots att jag inte visat några tendenser på att sympatisera med deras älskade klubb.
Faktum är dock att jag sedan barnsben haft en svag medkänsla för ”Die Löwen”. När det var riktigt fint väder på somrarna fick vi där hemma ibland in tyska kanaler och jag var alltid fascinerad över detta då det ofta visades fotboll. Jag minns att jag såg ett matchsammandrag från derbyt mellan 1860 München och Bayern München som de sistnämnda vann med förkrossande siffror. Där och då föddes sympatier för den ljusblå sidan av München som hållit i sig under hela mitt liv.
Sedan dess har jag alltid haft en dröm om att få se en match med 1860 München live och fick den besannad i går. Glädjande nog slutade det med en livsviktig seger i kampen mot nedflyttning – som man nu helt och hållet har i sina egna händer. Två matcher återstår och båda är mot direkta nedflyttningskonkurrenter i form av SC Paderborn och FSV Frankfurt. Minst tre poäng bör räcka för att undvika en nedflyttning och chanserna till det känns goda efter att nu ha två stärkande segrar i ryggen.
På presskonferensen beklagade sig Ewald Lienen över sitt lags prestation och kallade tillställningen för en ”skitmatch”. Samtidigt passade han på att hylla sin tränarkollega i 1860 München, Daniel Bierofka, som kommit in i ett prekärt läge och omgående lyft laget. Bierofka själv sade inte så värst mycket utan såg mest omtumlad ut. Förståeligt nog har det troligtvis varit ett par intensiva veckor som tagit hårt på både kropp och själ.
Mitt besök på Millerntor-Stadion får återigen beskrivas som en mycket trevlig upplevelse. Samtliga människor jag träffade på var trevliga och tillmötesgående, precis som det ska vara. Sedan jag flyttade ner till Hamburg och började kika på St. Paulis matcher har mitt intresse för 2. Bundesliga ökat markant. Till nästa säsong hoppas jag kunna bevaka ligan mer omfattande nu när även Hannover 96 ska bli en del av den.
