Det kan idag vara svårt att föreställa sig Gävle som en riktig fotbollsstad. Men utöver att Gefle IF vid flera tillfällen spelat i Allsvenskan, och Brynäs IF gick upp en säsong 1974, har staden en gång haft en ledande roll inom Svensk Fotboll. Ett tydligt exempel är när Gefle IF fick delta som en uppvisningsgrupp vid hemma-OS i Stockholm 1912.
Under 20-talet var fotbollen i distriktet så pass bra att Gästrikland fick 1924 (med spelare från Brynäs IF, Gefle IF, Sandvikens IF och Sandvikens AIK) bilda ett eget landslag för Sverige i en turné till Finland, Lettland och Estland. De spelare fyra matcher och förlorade bara en.
Gästrikarna blev hyllade av sportjournalisterna i Sverige. Såhär skrev bland annat Dagens Nyheters sportchef David Jonason:
"Gestriklands fotbollförbund har icke blott under sin österfärd vunnit 3 av 4 spelade matcher och gjort 18 mål mot 9, utan också i alla andra avseenden hedrat sitt och det svenska namnet och hävdat vårt goda rykte som sportnation.
Sällan har en trupp mera homogent, från överledaren till spelaren, mera disciplinerad och mera ansvarskännande setts föra våra färger. Disciplinen har icke en sekund haft påtvungenhetens karaktär, i stället har den varit naturlig, ren självdisciplin, och ansvarskännandet har varit lika starkt hos varje enskilda man i enskilda ögonblick som hos laget i spel på planen.
Den som hört dessa pojkar, ostörda och ogenerade, sinsemellan dryfta saker och ting, som haft med den allmänna, och idrotts–moralen att skaffa, har måst intagas av aktning och respekt. De höra till den generation som från barndomen anammat de idrottsliga gentlemanlärorna i djupare mening och som utan en känsla av uppoffring och försakelse lever ett måttligt och återhållsamt liv. De ta också nederlag och seger med samma jämnmod, sportmanship är deras andra natur.
Mönsterpojkar voro gestrikarna. Den sorten kunna vi alltid lugnt skicka utomlands."
Och så till artikelns huvudfokus, Brynäs IF – de sista mästarna från SM-turneringens tid
Dagens datum, alltså 2 augusti, är exakt hundra år sedan som Gävleföreningen Brynäs IF kunde titulera sig som svenska mästare. Nu ska det sägas att SM-guldet 1925 är en ärorik händelse för Brynäs IF fotbollshistoria, även om bedriften i sig inte är lika märkvärdig som det låter.
Brynäs hade förvisso ett hiskeligt bra lag 1925, nationell toppklass menar flera historiker – men faktum är att 1924, och även 1925, var det lättare än någonsin för mindre topplag att ta hem SM-guldet.
Den främsta anledningen var att Allsvenskan bildades 1925. Det föranledde till att våra bästa klubbar i landet slets mellan viljan att bli svenska mästare, eller att få vara en del i den här nya toppserien. De lag som valde Allsvenskan avstod helt enkelt från att delta i SM-turneringen. Förklaringen är så pass enkel att det inte var möjligt att hinna med båda samtidigt. Det brukar sägas att de starkaste klubbarna valde Allsvenskan – som snabbt skulle utarma SM-turneringens betydelse.
Brynäs IF var ett av lagen som valde SM-turneringen. Klubben kvalificerade sig genom att vinna Uppsvenskan – där många av de bästa lagen i Mellansverige spelade.
Sex klubbar från Syd- och Mellansverige var direktkvalificerade till SM-turneringen, Brynäs var inte ett utav dem, och tvingades istället att spela en extramatch mot Norrlandsmästarna Strands IF från Hudiksvall för att avgöra vilket lag som skulle få vara med och slåss om SM-titeln. Matchen spelades i Hudiksvall den 12 juli och Brynäs vann med 3-2.
Efter det gick Brynäs vidare till semifinal mot IK City från Eskilstuna. En match som enligt Norrlands-Posten spelades i ”rötmånadstempo, olustigt och slött”. Gävlelaget blev vinnare och gick vidare till SM-finalen mot BK Derby från Linköping.
DEN SISTA SM-FINALEN
SM-finalen spelades på Strömvallen söndagen den 2 augusti 1925 inför cirka två tusen åskådare. Enligt Gävlehistorikern Ulf Ivar Nilsson fick publiken betala 1 krona i entrén, eller 1 krona och 50 öre om de ville ha sittplats.
Brynäs skulle få en kanonstart. Efter bara fyra minuter spel gjorde Axel Hedström 1–0 till Brynäs. Ur ett citat från Arbetarbladet kan vi läsa ”Elon gav Murren en kalaspassning och på hans centring sköt Hedström ettan, mellan benen på Derbymålvakten”. Resterande tid av första halvlek ansågs Brynäs spela något darrigare – och Derby fick flera farliga målchanser.
Andra halvlek skulle däremot bli mer dramatisk. Bortalaget kvitterade tidigt när Brynäsmålvakten Gustaf Karlsson gick ut alldeles för långt för att utmana. Brynäsförsvararen Ivan Berglund fick till ett långskott som satt i vänstra hörnet – men Derby skulle bara kort därefter kvittera till 2–2. Allt detta skedde på bara tre minuter.
Sedan skulle spelet gå till Brynäs fördel. När Olle Bergström fick in 3–2-målet gick luften ur Derby, och tretton sekunder kvar av matchtiden utökade Brynäs ledningen genom Elon Johansson.
”DET RÅDER INGET TVIVEL OM ATT GÖTEBORGARNA SPELAR VACKRARE FOTBOLL ÄN BRYNÄS”
Brynäs historiska SM-guld var bärgat. Men att klubbarna i det nya Allsvenskan inte hade deltagit minskade guldglädjen en aning. Men enligt Brynäshistorikern Ulf Kriström försäkrade matchdomaren Ruben ”Massa” Gelbord, i sitt middagstal senare på kvällen att Brynäs IF var värdiga svenska mästare.
– Det råder inget tvivel om att göteborgarna spelar vackrare fotboll än Brynäs, men inget svenskt lag hade i dag stoppat för det effektiva spel och det tempo som Brynäs höll. Ni är värdiga svenska mästare, tro inget annat, sa han.
De mindre attraktiva SM-turneringarna som pågick i mitten av 1920-talet föranledde till att Svenska Fotbollsförbundet inte delade ut några SM-tecken mellan åren 1926–1930. Därefter togs beslutet om att det lag som vinner Allsvenskan också ska tituleras som svenska mästare. Något som består än idag.
För att citera Ulf Ivar Nilsson:
”Om man räknar riktigt välvilligt – och det brukar man ju göra i lokalpatriotiska sammanhang – innebär detta att Brynäs IF formellt var svenska mästare i hela sex år. Medan AIK, IFK Göteborg, GAIS, Örgryte, Helsingborg, Malmö och alla de andra storlagen harvade på i Allsvenskan.”
Här är svenska mästartruppen 1925
Målvakt: Gustaf "Måns" Karlsson
Högerback: Sigurd "Dixon" Andersson
Vänsterback: Edvin "Nabben" Östman
Centerhalv: Ivar Berglund
Högerhalv: Erik "Feten" Berglund
Vänsterhalv: Axel "Smasken" Östlund
Högerytter: Harry "Murren" Eklund
Vänsterytter: Erik "Sudden" Nyström
Högerinner: Elon "Målron" Johansson
Vänsterinner: Axel Hedström
Center: Olle Bergström
