Kattens lek med råttan
Derby emot seglarjackorna ifrån fel sida E6, ett GAIS som har sett bättre och bättre ut på sistone och en uppladdning med Attentat och självaste Ebbot, fanns det ens några tvivel?
Dags för det derby igen. Senast var det emot dom onämnbara och nu emot pappas pengar. Det var ett nästan fullsatt Ullevi, 14/15 grader i luften och för det mesta molnigt. Första derbyt emot wannabe-överklass klubben i Allsvenskan sedan 2009 och det var dags att visa hjärta och vilka stan tillhör.
Den sedvanliga timmen innan avspark kommer elvan och vi fick se att Mergim äntligen skulle göra sin comeback för A-laget sedan skadan emot AIK förra hösten, stort grattis till det Mergim och fantastiskt kul att du är tillbaks. Anes och Ågren skulle bilda mittbackspar, flankerade av De Brienne och Agge. Mittfältet bestod av våran alldeles egna majestät som sexa, Joackim Fagerjord. Han gjordes sällskap av matadoren ifrån Biskopsgården William Milovanovic och vårat isländska fullblod Frosti Thorkelsson. I anfallet fick Max Andersson förtroendet på högerkanten, Salter i mitten och Niklasson Petrovic på sin sedvanliga vänsterkant.
Matchen startade i ett högt GAIS-tempo, bara 1,5 minut var spelad innan första hörnan kom. Det märktes att ÖIS ville spela mycket på kontring och dom var faktiskt ganska skapliga på det. Matchen böljade ganska mycket i den första halvleken, ÖIS drog faktiskt upp ganska bra och kom förbi våran backlinje någon enstaka gång. Ågren och Anes visade dock vilka som bestämde i försvaret. Efter 33 minuter var det dags att öppna målskyttet för dom grönsvarta.
Efter en brötig sekvens på mittplan fick Frosti loss bollen. Jocke sög in den och släppte den snabbt till Milovanovic. Några snabba steg framåt i banan och sen ut till Max. Han tog emot bollen, enkel kroppsfint emot Parker i ÖIS-försvaret som inte hängde med någonstans och sen ett rappt avslut i första stolproten, perfekt placerat. 1-0 och ett jäkla liv på läktaren. Ett jävligt skönt och välkomnande mål på alla plan. Första halvlek spelades bara av utan några jättefarliga lägen ifrån några av lagen. Mergim såg ut som han inte hade missat en match, Jocke vann varenda boll han var nära och försvaret gjorde exakt vad man skulle göra, döda anfallen innan dom hann bli farliga. 1-0 i paus och en känsla av att den kunde bli en skön eftermiddag.
Andra halvlek hann knappt ens starta innan det stod 2-0. 18 sekunder tog det innan bollen låg i mål. Ett fint anfall som till slut gav Agge fri lejd på högerkanten att slå in ett inlägg. Bollen skarvades perfekt av Max som gav Salter tillräckligt mycket yta och tid för att på volley slå in sitt första Allsvenska-mål, grattis till det! Ett mål som var jätteviktigt både för GAIS men också för Salter, han måste komma igång med målskyttet och detta var det första steget åt det hållet.
Andra halvlek skulle bli en slakt, både på planen men också på läktaren. 5 minuter efter att Salter hade gjort sitt första för iår var det dags för Jocke att göra det samma. Ett fint anfall avslutas med att Niklasson går ner i straffområdet och vi blir faktiskt tilldömda en straff, sjukt nog. Jocke gjorde inga misstag och rullade den retligt enkelt i mål bredvid ÖIS-målvakten. 3-0, ridå, matchen över.
Andra halvlek fortsatte som den hade varit. Totalt dominanta och ÖIS skapade verkligen ingenting. Jocke fortsatte att vinna boll, Milovanovic drev fram den och vi fortsatte att skapa chanser under hela halvleken. Öisarna hade verkligen ingenting att säga till om. Vi gjorde verkligen exakt vad vi ville under resten av matchen. Det var därför inte helt orimligt att 4-0 skulle komma.
I den 90:e minuten skulle spiken i kistan komma. En snabb frispark ifrån kanten från Jocke in till Milovanovic som släppte bollen perfekt till OP som inte gjorde några misstag när han stänkte dit den i bortre hörnet. 4-0, matchen klar och vi kunde inkassera årets första vinst, ack så efterlängtad och viktig.
3 saker som jag kommer ta med mig ifrån matchen:
1: Kämparviljan gubbarna visade igenom hela matchen. Det var inte många dueller vi förlorade och detsamma gäller nickdueller i kritiska lägen av matchen. Det är något som jag tycker har saknats i vissa andra derbymatcher sedan återkomsten för 2 år sedan. Man spelar inte derbyn, man vinner derbyn och det bevisades under matchen.
2: Vi har hittat Gurras ersättare i Max, iallafall för tillfället. Fortsätter Max på inslaget spår i nästkommande matcher är det för mig självklart att han ska vara självskriven på högerkanten i vårat anfall. Han kommer absolut att få sitta bänk ibland, det är ju så tombolan fungerar men jag tror att när säsongen är summerad är han den som startat flest matcher på positionen.
3: Att vi lyckas sprida ut målskyttet på 4 olika målskyttar. Iår när vi inte har en Diabaté som sprutar in mål för oss oavsett hur bra han spelar så är det jätteviktigt att flera olika spelare steppar upp och levererar. Våra hittils 8 mål har gjorts av 7 olika spelare, det ser jag faktiskt som en styrka inom laget. Absolut behöver man en anfallare som kommer upp i 8-10 mål, vilket jag tror Salter kan göra, men oavsett vad måste andra spelare ta ansvaret i offensiven att göra mål.
Summa sumarum, FAN VILKEN SKÖN VINST. Äntligen har vi lite vind i seglen och kan förhoppningsvis ta vara på farten och energin in mot VSK på lördag, alla till Västerås!!
