IFK Göteborg har varit under stor ekonomisk press och de forna glansdagarna försvann längre och längre bort. Då fick sig styrelsen en snilleblixt. De provade på något som Göteborg aldrig tidigare har skådat och som endast har pratats om i termer av myter och legender, nere på västkusten. De försökte sig på en passningsinriktad fotboll med fokus på tekniskt skickliga spelare. Läskigt! Det experimentet mynnade ut i dåliga tabellplaceringar, men även en cuptitel, och spelet såg stundtals väldigt bra ut, trots bristande kvalité på spelarmaterialet. Unga tränare med visioner och moderna tankesätt är inget för Göteborg. In kom Roland Nilsson och med sig hade han brunkarfotbollen. Västkuststaden mådde bra igen. Poya Asbaghi fick lämna och ungefär där har vi IFK Göteborg just nu. Värva gamla klubbikoner med höga löner och gnisslande knän så kommer allt bli bra igen.

På de två tabellplaceringarna ovanför strecket dansar AIK och Göteborg tillsammans i en skamsen dans och drömmer om bättre tider. Ett lag har tre raka segrar och har en tydlig uppåtgående trend, medan det andra laget gräver efter guld i ett 90-talstänk. AIK hoppas med denna vinst att kunna klättra i tabellen och köra om ett bättre västkustlag, Varberg BoIS. Herregud 2020, ta slut någon jävla gång.
 
Jag kommer att vara på plats som reporter och se matchen, några frågor ni vill att jag ska ställa till spelarna i den mixade zonen? Skriv gärna i kommentarerna eller på twitter.
 
Följ mig även på twitter @martinaghassi för mer göteborgshån.
 
Avspark: Söndag 18 oktober 17:30 på Friends Arena.
TV: Dplay