Tyskland
2020-08-27 16:00
Inför Bundesliga 2020/2021: Hertha Berlin
Nu är det dags för nyrika Hertha BSC att få stryk. Med palmblad och rosor. Kommer Charlottenburger Schloss brinna när säsongen är slut?
Axel Falk
Pengar är ju inte allt.
Och är inte det en fantastisk tur. Under den senaste säsongen har människor av olika härkomst i Västra Berlin fått uppleva någonting nytt. De jhar fått uppleva en huvudstadsklubb som nästintill drunknat i sina egna tårar av desperation. Hertha valde inför säsongen att investera enora summor i spelartruppen. Det verkar i och med detta som om man varit totalt blind för allt som hänt innan i världen när en klubb spenderat pengar utan att titta sig om i världen efter rimliga sätt att lägga sina pengar på. Vad hade varit mer rimligt än de pengarna som Hertha lade ut förra säsongen? Jag kan tänka mig ett tusental ting, men inom fotbollsvärlden finns det en utvald mängd. Först och främst är det urbota korkat att spendera utan en plan för sina värvningar. Var ska denne spela? Hur ska den passa in? Varför denne och inte denne? Att fullkomligt blunda för statistik och i ren desperation och nyrik pilskhet spendera pengar fungerar aldrig.
Så satt man där och skakade hand med Alexander Nouri. Man måste undrat var fan saker gick fel.
Nu mår man bättre. Man verkar ha insett vissa misstag, man har rättat några, ignorerat andra- men bättre så än inte alls. In med Labbadia, mannen med håret, och det var dags för alla spelare att gömma undan sina fruar. Labbadia gjorde vad han brukar göra med en klubb. Han vände på steken och sade "Här har du glömt å salta, för fan". Klubben står nu ungefär i samma position som man gjorde inför förra säsongen, men med en tränare med mer erfarenhet och fler solida idéer om vad som faktiskt gör ett fotbollskollektiv. Det kanske kan gå ändå.
Tränare
Bruno Labbadia är den där jäveln jag aldrig fattat. Jag har uttryckt mig relativt tvivelaktigt om honom och har ifrågasatt hans vinstprocent, medan det faktiskt är så att hans vinstprocent i mer eller mindre samtliga klubbar han deltagit i är överjävlig. Han lämnar alltid en klubb med högre vinstprocent än när han kom, vilket är det skaplig bedrift med tanke på vilka vrak till klubbidéer han fått ta över. Labbadia är hela Bundesligas egna brandsläckare. Men han försvinner ofta lika fort som han kom.
Stjärnskott.
Lazar Samardzic gjorde 14 mål och nio assist på 16 matcher i U19 innan man bestämde att han nog var för bra. Den 18-årige tysk-kroaten huserar på offensivt mittfält där han rör sig över enorma ytor för att hitta chanser till sig själv. Långt ifrån en klassisk tia, men inte heller en striker. En riktigt modern fotbollsspelare med en enorm talang. Detta har man insett i Hertha och han har redan fått spela tre gånger i Bundesliga, framförallt 21 minuter i hemmaförlusten mot Eintracht Frankfurt. Vi kan vänta oss fler minuter. Eller ja, det kan vi alltid. Jag menar för honom.
XI
I målet värvades Schwolow in för att ta över taktpinnen efter Jarstein som blivit för gammal och pösig. Värvningen var mycket uppenbar. Schwolow hade flörtat med Hertha och vice versa och Freiburg hade redan en andremålvakt som var redo att ta över i Mark Flekken. Bra affär för båda klubbarna och en enorm förstärkning för Hertha som får en av ligans statistiskt bästa målvakter.
Försvaret är knepigt då man har två till mittbackar som egentligen är bra nog för att verkligen slåss om platserna. Men Torunarigha och Stark tar platserna för mig, eftersom Rekik och Boyata har minst två röda kort i sig per säsong. Torunarigha är dessutom vänsterfotat, medan Stark jhar en finfin uppspelsfot på sin höger. Ytterbackarna finns inte mycket att säga om förutom att både Plattenhardt och Zeefuik på vänster och höger respektive kan ha en del att säga till om när det kommer till den berömda kritan.
Tousart och Maier bildar duo på mitten. Tousart är en defensiv kämpe som kan göra ett enormt jobb för att minska ytorna för motståndarna. Utifrån vad jag flrstått kan han ha en del problem med passningsspelet, men då finns Arne Maier där för att hjälpa. Maier är en av ligans bättre bollmottagare och agerar dynamo i detta mittfält. Framför dessa två återfinns världens bästa mittfältare, Vladimir Darida.
Lukebakio och Cunha bildar tillsammans med Piatek vad die Herthaner hoppas kan bli deras heliga treenighet. Återstår att se, men det ska väl vara dags för Piateks pistoler att gå varma nu ändå?
Kurzgesagt
Grundat: 1892
Arena: Olympiastadion Berlin (74.649 åskådare)
Hymn: Nur nach Hause
Hymnbetyg: 3,5/5
Tabelltips: 7
Och är inte det en fantastisk tur. Under den senaste säsongen har människor av olika härkomst i Västra Berlin fått uppleva någonting nytt. De jhar fått uppleva en huvudstadsklubb som nästintill drunknat i sina egna tårar av desperation. Hertha valde inför säsongen att investera enora summor i spelartruppen. Det verkar i och med detta som om man varit totalt blind för allt som hänt innan i världen när en klubb spenderat pengar utan att titta sig om i världen efter rimliga sätt att lägga sina pengar på. Vad hade varit mer rimligt än de pengarna som Hertha lade ut förra säsongen? Jag kan tänka mig ett tusental ting, men inom fotbollsvärlden finns det en utvald mängd. Först och främst är det urbota korkat att spendera utan en plan för sina värvningar. Var ska denne spela? Hur ska den passa in? Varför denne och inte denne? Att fullkomligt blunda för statistik och i ren desperation och nyrik pilskhet spendera pengar fungerar aldrig.
Så satt man där och skakade hand med Alexander Nouri. Man måste undrat var fan saker gick fel.
Nu mår man bättre. Man verkar ha insett vissa misstag, man har rättat några, ignorerat andra- men bättre så än inte alls. In med Labbadia, mannen med håret, och det var dags för alla spelare att gömma undan sina fruar. Labbadia gjorde vad han brukar göra med en klubb. Han vände på steken och sade "Här har du glömt å salta, för fan". Klubben står nu ungefär i samma position som man gjorde inför förra säsongen, men med en tränare med mer erfarenhet och fler solida idéer om vad som faktiskt gör ett fotbollskollektiv. Det kanske kan gå ändå.
Tränare
Bruno Labbadia är den där jäveln jag aldrig fattat. Jag har uttryckt mig relativt tvivelaktigt om honom och har ifrågasatt hans vinstprocent, medan det faktiskt är så att hans vinstprocent i mer eller mindre samtliga klubbar han deltagit i är överjävlig. Han lämnar alltid en klubb med högre vinstprocent än när han kom, vilket är det skaplig bedrift med tanke på vilka vrak till klubbidéer han fått ta över. Labbadia är hela Bundesligas egna brandsläckare. Men han försvinner ofta lika fort som han kom.
Stjärnskott.
Lazar Samardzic gjorde 14 mål och nio assist på 16 matcher i U19 innan man bestämde att han nog var för bra. Den 18-årige tysk-kroaten huserar på offensivt mittfält där han rör sig över enorma ytor för att hitta chanser till sig själv. Långt ifrån en klassisk tia, men inte heller en striker. En riktigt modern fotbollsspelare med en enorm talang. Detta har man insett i Hertha och han har redan fått spela tre gånger i Bundesliga, framförallt 21 minuter i hemmaförlusten mot Eintracht Frankfurt. Vi kan vänta oss fler minuter. Eller ja, det kan vi alltid. Jag menar för honom.
XI
I målet värvades Schwolow in för att ta över taktpinnen efter Jarstein som blivit för gammal och pösig. Värvningen var mycket uppenbar. Schwolow hade flörtat med Hertha och vice versa och Freiburg hade redan en andremålvakt som var redo att ta över i Mark Flekken. Bra affär för båda klubbarna och en enorm förstärkning för Hertha som får en av ligans statistiskt bästa målvakter.
Försvaret är knepigt då man har två till mittbackar som egentligen är bra nog för att verkligen slåss om platserna. Men Torunarigha och Stark tar platserna för mig, eftersom Rekik och Boyata har minst två röda kort i sig per säsong. Torunarigha är dessutom vänsterfotat, medan Stark jhar en finfin uppspelsfot på sin höger. Ytterbackarna finns inte mycket att säga om förutom att både Plattenhardt och Zeefuik på vänster och höger respektive kan ha en del att säga till om när det kommer till den berömda kritan.
Tousart och Maier bildar duo på mitten. Tousart är en defensiv kämpe som kan göra ett enormt jobb för att minska ytorna för motståndarna. Utifrån vad jag flrstått kan han ha en del problem med passningsspelet, men då finns Arne Maier där för att hjälpa. Maier är en av ligans bättre bollmottagare och agerar dynamo i detta mittfält. Framför dessa två återfinns världens bästa mittfältare, Vladimir Darida.
Lukebakio och Cunha bildar tillsammans med Piatek vad die Herthaner hoppas kan bli deras heliga treenighet. Återstår att se, men det ska väl vara dags för Piateks pistoler att gå varma nu ändå?
Kurzgesagt
Grundat: 1892
Arena: Olympiastadion Berlin (74.649 åskådare)
Hymn: Nur nach Hause
Hymnbetyg: 3,5/5
Tabelltips: 7
- Hertha Berlin
- FC Augsburg
- Werder Bremen
