Tyskland
2020-08-26 12:00
Inför Bundesliga 2020/2021: Werder Bremen
Inför den kommande säsongen gör redaktionen det som Sportbladet aldrig klarat av- en gedigen genomgång av Bundesliga. Det andra laget att tas an är Werder Bremen- nästan nedflyttade, men med en ny tilltro till Kohfeldt. Kan man stanna kvar eller är detta säsongen korthuset faller?
Axel Falk
40 år, är det dags nu?
Werder Bremen är tvivelsutan en av de absolut mest anrika klubbar en kan hitta. Uppfinn en tidsmaskin, hitta ett sätt att ta dig bakåt i tiden och du kommer bli förvånad över spelarna du finner i en grönvit tröja, oavsett när du landar i tiden. Kanske en och annan brachiosaurus. Klubbens aura har attraherat mängder med supportrar från olika delar av Europa och världen och har lockat spelare från Brasilien såväl som Japan till sig. Men nu står man och väger, längst ut på kanten och blickar ut över den dystra avgrunden som deras ofränder HSV hamnat i. Dit vill man inte, men ödet kanske tycker och tänker annorlunda.
Denna sommar har varit galet orimlig på alla sätt och vis, så även förra säsongen. Världen har liksom kommit ikapp Bremen i strukturell galenskap. För medan det visserligen är en klubb med både fantastiska anor och en otrolig styrka i sina pressmeddelanden och statements mot delar av det moderna samhället som kan anses vara genomvidriga, har klubben stora problem. Tränare Kohfeldt är den tränare som suttit längst på sin post sedan tiden med Thomas Schaaf och det med ganska rejäl marginal till tvåan Viktor Skrypnyk (!). Det betyder mycket, men det betyder framförallt att klubben har stora problem i sitt långsiktiga tänkande. Och där skulle man nog slå den stackars spiken rakt på det berömda huvudet.
Under sommaren har man plockat in de spelare man var illa tvungen att plocka in på grund av omedhörliga klausuler i lånekontrakt. Bittencourt köps loss från Hoffenheim för en summa på 7 miljoner, medan Ämer Toprak köps loss för 4 miljoner från Borussia Dortmund. Båda spelarna gjorde högst mediokra intryck under den högst bedrövliga vårsäsong som Grünweiss am Weserstrand uppvisade och innebär alltså ingen ytterligare förstärkning, utan bara en oföränderlig mediokritet från förra säsongen. Det som gör mig mer upphetsad är värvningarna av vänsterbacken Felix Agu från VfL Osnabrück och defensiva mittfältsgeneralen Patrick Erras från kaosartade Nürnberg. Som bottenlag ska man gräva guld i andradivisionen, inte bland reserver hos klubbar över dem.
Tränare
Florian Kohfeldt är en genomsympatisk typ, en riktig helyllekille som till och med Christian Streich anser vara en fantastisk person. Florian tillträdde 2017 inför en match på Waldstadion mot Frankfurt och har sedan dess gjort klubben sin egen med smarta drag på och utanför planen. det ter sig som om han har ganska stor kontroll över vad klubben gör på transfermarknaden och det har gynnat honom fram tills denna säsong. '
Kohfeldt har också talang som utvecklare och utbildare. Innan han tog över posten som tränare för a-laget var han coach för Bremens juniorlag och kom innan a-truppen från deras U23. Han plockade därför med sig ett antal spelare upp (bröderna Eggestein bland annat), spelare som blivit viktiga kuggar både nu och för framtiden.
Stjärnskott
Anfallaren Nick Woltemade tog över Thomas Schaafs rekord som den yngsta spelaren någonsin att debutera för Werder Bremen i Bundesliga när han startade borta mot Augsburg den förste februari i år, då som knapp 18-åring. Han lyckades skramla ihop till fem matcher, främst inhopp, under våren och ses som en jättetalang i Bremens led. Ännu en spelare som Kohfeldt tagit upp från ungdomslagen på grund av hans respekt för spelarnas kvalitet.
XI
Bremen har inte jättemycket val utan har en ganska smål trupp till att börja med. Som målvakt och ledare är Pavlenka självklar. Har han en bra dag är han kanske ligans näst bäste målvakt. men han har varit fladdrig och förra säsongen hade han ett antal problematiska matcher där han till och med kostade Bremen en del poäng. Det kapital som finns i honom är dock enormt.
Backlinjen är antingen en fyra- eller fembackslinje. Vogt är intelligent nog för att spela balansspelarrollen på mitten och droppar därigenom bak för att bli en mittback när det behövs. Från fembackslinjen använder man sig av en reltivt simpel pendel för att pressa och täcka ytor. Båda ytterbackarna är extremt löpstarka, vilket kan behövas för att skapa bredd i ett ganska smalt Bremen.
Mittfältet är en trio med tre i botten ganska offensiva spelare. Eggestein är en bolltransportör av rang som är bättre offensibvt än defensivt. KlaASSEn är en dirigent med en fin passningsfot, medan Yuya Osako är en rörlig raumdeuter som smyger sig in i ytor man inte visste fanns. Här finns det problem bakåt, men där finns Vogt som täcker upp genom att ta ett par steg norrut i banan. Om det klaffar fungerar det bra, men det finns en enorm felmarginal.
Anfallet är en duo med Rashica och Sargent. Jag har aldrig förstått Sargents storhet och tror inte på honom som ensam striker, vilket han egentligen blir med Rashica bredvid, då den senare föredrar att dra utåt. Jag hade föredragit Füllkrug som pjäs så att Osako och Rashica kan springa i de ytor som skapas av hans storlek, liksom man gjorde under delar av hösten 2019. Emellertid verkar hela världen vara facscinerad av Josh Sargent, en spelare som verkar snubbla in de få mål han gör av ren och skär slump.
Kurzgesagt
Grundat: 1899
Arena: WOHNINVEST-Weserstadion (42.100 åskådare)
Hymn: Lebenslang Grünweiss
Hymnbetyg: 4/5
Tabelltips: 17:e
Werder Bremen är tvivelsutan en av de absolut mest anrika klubbar en kan hitta. Uppfinn en tidsmaskin, hitta ett sätt att ta dig bakåt i tiden och du kommer bli förvånad över spelarna du finner i en grönvit tröja, oavsett när du landar i tiden. Kanske en och annan brachiosaurus. Klubbens aura har attraherat mängder med supportrar från olika delar av Europa och världen och har lockat spelare från Brasilien såväl som Japan till sig. Men nu står man och väger, längst ut på kanten och blickar ut över den dystra avgrunden som deras ofränder HSV hamnat i. Dit vill man inte, men ödet kanske tycker och tänker annorlunda.
Denna sommar har varit galet orimlig på alla sätt och vis, så även förra säsongen. Världen har liksom kommit ikapp Bremen i strukturell galenskap. För medan det visserligen är en klubb med både fantastiska anor och en otrolig styrka i sina pressmeddelanden och statements mot delar av det moderna samhället som kan anses vara genomvidriga, har klubben stora problem. Tränare Kohfeldt är den tränare som suttit längst på sin post sedan tiden med Thomas Schaaf och det med ganska rejäl marginal till tvåan Viktor Skrypnyk (!). Det betyder mycket, men det betyder framförallt att klubben har stora problem i sitt långsiktiga tänkande. Och där skulle man nog slå den stackars spiken rakt på det berömda huvudet.
Under sommaren har man plockat in de spelare man var illa tvungen att plocka in på grund av omedhörliga klausuler i lånekontrakt. Bittencourt köps loss från Hoffenheim för en summa på 7 miljoner, medan Ämer Toprak köps loss för 4 miljoner från Borussia Dortmund. Båda spelarna gjorde högst mediokra intryck under den högst bedrövliga vårsäsong som Grünweiss am Weserstrand uppvisade och innebär alltså ingen ytterligare förstärkning, utan bara en oföränderlig mediokritet från förra säsongen. Det som gör mig mer upphetsad är värvningarna av vänsterbacken Felix Agu från VfL Osnabrück och defensiva mittfältsgeneralen Patrick Erras från kaosartade Nürnberg. Som bottenlag ska man gräva guld i andradivisionen, inte bland reserver hos klubbar över dem.
Tränare
Florian Kohfeldt är en genomsympatisk typ, en riktig helyllekille som till och med Christian Streich anser vara en fantastisk person. Florian tillträdde 2017 inför en match på Waldstadion mot Frankfurt och har sedan dess gjort klubben sin egen med smarta drag på och utanför planen. det ter sig som om han har ganska stor kontroll över vad klubben gör på transfermarknaden och det har gynnat honom fram tills denna säsong. '
Kohfeldt har också talang som utvecklare och utbildare. Innan han tog över posten som tränare för a-laget var han coach för Bremens juniorlag och kom innan a-truppen från deras U23. Han plockade därför med sig ett antal spelare upp (bröderna Eggestein bland annat), spelare som blivit viktiga kuggar både nu och för framtiden.
Stjärnskott
Anfallaren Nick Woltemade tog över Thomas Schaafs rekord som den yngsta spelaren någonsin att debutera för Werder Bremen i Bundesliga när han startade borta mot Augsburg den förste februari i år, då som knapp 18-åring. Han lyckades skramla ihop till fem matcher, främst inhopp, under våren och ses som en jättetalang i Bremens led. Ännu en spelare som Kohfeldt tagit upp från ungdomslagen på grund av hans respekt för spelarnas kvalitet.
XI
Bremen har inte jättemycket val utan har en ganska smål trupp till att börja med. Som målvakt och ledare är Pavlenka självklar. Har han en bra dag är han kanske ligans näst bäste målvakt. men han har varit fladdrig och förra säsongen hade han ett antal problematiska matcher där han till och med kostade Bremen en del poäng. Det kapital som finns i honom är dock enormt.
Backlinjen är antingen en fyra- eller fembackslinje. Vogt är intelligent nog för att spela balansspelarrollen på mitten och droppar därigenom bak för att bli en mittback när det behövs. Från fembackslinjen använder man sig av en reltivt simpel pendel för att pressa och täcka ytor. Båda ytterbackarna är extremt löpstarka, vilket kan behövas för att skapa bredd i ett ganska smalt Bremen.
Mittfältet är en trio med tre i botten ganska offensiva spelare. Eggestein är en bolltransportör av rang som är bättre offensibvt än defensivt. KlaASSEn är en dirigent med en fin passningsfot, medan Yuya Osako är en rörlig raumdeuter som smyger sig in i ytor man inte visste fanns. Här finns det problem bakåt, men där finns Vogt som täcker upp genom att ta ett par steg norrut i banan. Om det klaffar fungerar det bra, men det finns en enorm felmarginal.
Anfallet är en duo med Rashica och Sargent. Jag har aldrig förstått Sargents storhet och tror inte på honom som ensam striker, vilket han egentligen blir med Rashica bredvid, då den senare föredrar att dra utåt. Jag hade föredragit Füllkrug som pjäs så att Osako och Rashica kan springa i de ytor som skapas av hans storlek, liksom man gjorde under delar av hösten 2019. Emellertid verkar hela världen vara facscinerad av Josh Sargent, en spelare som verkar snubbla in de få mål han gör av ren och skär slump.
Kurzgesagt
Grundat: 1899
Arena: WOHNINVEST-Weserstadion (42.100 åskådare)
Hymn: Lebenslang Grünweiss
Hymnbetyg: 4/5
Tabelltips: 17:e
- FC Augsburg
- SV Werder Bremen
