Inför Bundesliga – Hamburger SV: ”Tillfreds om laget lyckas undvika nedflyttning och kval”

Hamburger SV är den enda klubb som spelat samtliga säsonger i Bundesliga sedan serien instiftades 1963, men har under de senaste åren varit oförskämt nära att åka ur då man tvingats hålla sig kvar genom kvalspel. Under sommaren har truppen fått sig en rejäl upprensning och med Bruno Labbadia vid rodret hoppas man nu på en betydligt lugnare säsong. Vi har tagit ett snack med Karl Jansson på Hamburg-redaktionen för att höra vad han har att säga om sitt lag inför säsongstarten.

Inledningsvis, hur tycker du att Hamburgs försäsong har varit? 
- ”Rothosens” försäsong har sett helt okej ut, till och med lite över förväntan. Motståndet har ofta varit väldigt svagt och det har varit matcher där laget mest ska samla självförtroende och göra mål. Det har man gjort. Mot bättre motstånd har det också sett bra ut med vinst i Telekom Cup vilket inte skett sedan 2009. Även mot Ålborg och Verona såg satt spelet och man vann övertygande. Smolket i bägaren är 0-2 mot vänskapsklubben Arminia Bielefeld, att klubbens två målvakter av Bundesligaklass varit skadade och att en del av värvningarna kommit så sent att de inte riktigt hunnit spela in sig i laget.

Anser du att truppen är i tillräckligt bra skick för en ny säsong?
- Av resultaten att döma så borde truppen vara i bra form. En försäsong är dock svår att dra några egentliga slutsatser utifrån. Träningsmatcherna saknar ofta nerv då de inte gäller något än en aning ära. Alla byten vilket ”den vackre” Bruno likt många andra tränare utnyttjar flitigt i träningsmatcher skapar dock en förryckt matchrytm och det är vanskligt att avgöra värdet i spelarnas prestationer på plan. En som imponerat är dock nyförvärvet Emir Spahic som stått för tvärsäkra brytningar och precisa genomskärare från mittbacksposition. Även Lewis Holtby som såg ut att helt ha tappat självförtroendet under förra säsongens avslutande matcher har gjort avtryck med sprudlande energi och spelglädje.
 
Vilka förväntningar har du på den nya säsongen?
- Förväntningarna finns alltid där. Investeraren Klaus-Michael Kühne drömmer i en intervju om Champions League-spel, men på längre sikt. Till skillnad från föregående säsonger kanske det finns visst fog för hoppet om att HSV ska visa lite av sin forna storhet. För en gångs skull har försäsongen sett rätt positiv ut och laget avslutade Bundesliga som ett av de lag som tog mest poäng de sista omgångarna. Det verkar som att laget numera är ett lag efter att högröstade profiler som Valon Behrami, Rafael van der Vaart och Heiko Westermann har lämnat och allt känns möjligt. Alla lags, men kanske framför allt Hamburgs ”Angstgegner” nummer ett Bayern München står för motståndet i första omgången och kan sänka skeppet innan det ens tagit sig ur hamn. Klarar man sig ”bara” iväg med äran i behåll från Allianz Arena ska man inte bli förvånad om den här truppen så småningom seglar upp på en Europaplats, det är dock tveksamt om man håller ända ut. De flesta fans är nog tillfreds om laget lyckas undvika nedflyttning och kval. 
 
Tycker du att Bruno Labbadia är rätt man att leda Hamburger SV?
- Personligen är jag fortfarande bitter över att mannen på bänken inte heter Thomas Tuchel, vilket det länge såg ut att innan Klopp valde att kliva av och öppnade upp Dortmund för den genialiske tränaren. Labbadia är kanske ingen man att bygga upp en dynasti kring, men gjorde det väldigt bra efter att han tog över med sju omgångar kvar och jumboplats. Han fick laget att börja ge allt och lite till för att säkra kontraktet och med nöd och näppe gick det vägen. Förra vändan han ledde laget för några år sedan var man länge med i titelracet, men tappade efter juluppehållet. Trots att det fortfarande gick bra i Europa blev tålamodet för kort hos ledningen som gav honom foten. Det fanns även elaka tungor inom spelartruppen om honom strax innan avskedet. Tränarposten i HSV är en av de svåraste i Bundesliga att inneha eller i varje fall att behålla och Labbadia har lägst odds på att bli förste som lämnar bland Bundesligatränarna. Det som talar för honom denna gånga är att han privat är god vän med sportchefen Beiersdorfer, vilket aldrig är fel, att förväntningarna efter de senaste årens kräftgång är lägre ställda och att han kanske har lärt sig ett och annat sedan sist. Under sommarens transfermarknad har klubben gjort sig av med missnöjda spelare och spelare som av olika anledningar anser sig stå över resten av gruppen. Där har Bruno haft med minst ett finger i spelet.
 
Övergångsfönstret då, är du nöjd med er insats där så här långt?
- Hamburgs Silly Season får nog ses som rätt lyckad ändå. En del fans är säkerligen glada över att Heiko Westermann, ”HW4”, har lämnat – backen som alla älskade att förfasa sig över. Tråkigare är att fixstjärnan och lagkaptenen van der Vaart försvunnit, men han var inte längre den fantastiska spelare som en gång i tiden avgjorde en match på egen hand. Förlängningarna av Kacars och Ilicevic kontrakt gläder och de tillsammans med nyförvärvet från Stuttgart, japanen Sakai verkar fungera bra med tränaren. Det är nog klokt att de två förstnämnda endast fick kontrakt på ett år för det är inte alls säkert att de fungerar lika bra med en annan tränare och det är också mycket troligt att det inte är Labbadia som leder laget nästa säsong. Han har bara kontrakt till nästa sommar. Generellt känns det som att man har värvat smart om än lite till överpris och släppt lite till reapris vilket är okej när man fick kapet Spahic gratis.
 
Vem är det bästa nyförvärvet?
- Den absolut roligaste värvningen för oss svenskar måste ju vara Albin Ekdal. Frågan är om han med sina kvalitéer till trots är det bästa nyförvärvet. Det vimlar av kvalitativa spelare på hans position i år. Copa America-vinnaren Diaz, den evigt kämpande Kacar som avgjorde flera matcher i relegationskampen, U21-landslagsmannen Demirbay, Lewis Holtby som verkar ha vaknat under försäsongen och ynglingen Gideon Jung som imponerat sedan han fick ansluta till A-truppen. Bakom dem finns den utsorterade tjeckiske landslagsmannen Petr Jiracek som egentligen oftast inte brukar göra bort sig när han väl får chansen i Bundesliga. Troligtvis heter ”Rothosens” bästa nyförvärv denna sommar Emir Spahic som kan visa sig var den viktigaste pjäsen i backlinjen som ledare, föregångsfigur och organisatör. Bara han kan hålla sig lugn och inte utmana tränare och ledning allt för mycket.
 
Om vi då vänder på det, vem är det tyngsta tappet?
- Jättelöftet Jonathan Tah skulle bli en del av det nya HSV, men klubben kunde inte hålla honom kvar och det är tredje sommaren i rad som Leverkusen köper Hamburgs största talang. Calhanoglu och Son lämnade 2014 respektive 2013. Den här gången svider det extra då Tah är född och uppvuxen i Hamburg tillskillnad från föregångarna. Å andra sidan fick man bra betalt för en spelare som varit utlånad till ”Zweite” under en säsong och egentligen inte riktigt bevisat sig duga fullt ut i Bundesliga än. Så även om det inte är så långsiktigt tänkt så möjliggjorde det exempelvis köpet av Ekdal och backbesättningen ser ändå ut att vara under kontroll ett tag framöver. En annan född och uppvuxen Hamburgare som fick gå är Maximilian Beister. Detta tapp känns desto bittrare då han brann för föreningen och till skillnad från Tah ville vara kvar, men ville ha speltid och visade missnöje över att inte få det. Att man köper ut fansens kelgris då tränaren har andra favoriter känns kanske tyngst trots allt. Här kan även nämnas målfarlige ytterbacken och trotjänaren Marcell Jansen som satt i spelarrådet, men inte fick förlängt då det gamla gick ut. Han valde att istället för att ge sig i kast med en ny förening avsluta då han inte kunde tänka sig att representera någon annan klubb. Hatten av herr Jansen!
 
Behövs någon lagdel förstärkas?
- I och med värvningen av Sven Schipplock känns det som att det finns gott om konkurrens på alla positioner. Kanske känns vänsterytterpositionen lite svagt besatt. Gregoritsch, Stieber och Ilicevic är alla väldigt veka defensivt, men Labbadia spelar gärna Olic på positionen även om han själv gått ut i pressen med att han vill spela som forward och inget annat. Olic är vass som avslutare och en uppoffrande spelare defensivt, men äger inte riktigt den känsliga foten vid inlägg och pass in i straffområdet som åtminstone Stieber och Ilicevic besitter. 
 
Vilka är lagets tre viktigaste spelare enligt dig?
- När det gäller lagets viktigaste spelare börjar vi längst bak. René Adler är en målvakt som på egen hand kan avgöra matcher. Om den skadebenägne före detta landslagskeepern håller sig hel och kan komma i form är mycket vunnet även om nummer två Jaroslav Drobny även han håller hög Bundesligaklass. En annan spelare som åtminstone jag anser viktig är Dennis Diekmeier. Efter att van der Vaart, Beister och Jansen inte längre finns i föreningen är han den sista företrädaren med riktigt hjärta för traditionsföreningen. Om han kan visa god form och hålla Sakai bakom sig är nog både jag och fansen glada. Förutom klippet i steget har han en gudabenådad inläggsfot som han borde använda oftare. Han är dessutom så oslagbar på att få tiden att gå vid inkast att man kan tro att han är en cynisk italienare skolad i ”catenaccio” och det kan också betyda poäng för klubben. Längst fram är det viktigt att den björnlike Pierre-michel Lasogga börjar hitta målet igen. Säsongen då han anslöt till hamnstadsklubben var han en målgaranti som på egen hand skapade chanser och gång på gång gjorde mål som överraskade. Efter att han köptes loss har han tappat det där oväntade och även den iskalla instinkten framför mål. Skillnaden mellan att de här spelarna lyckas fullt ut och misslyckas totalt är skillnaden mellan Europaplats och kvalspel.

Vem förväntas göra målen?
- Egentligen spelar det ingen roll vem som gör mål, bara det blir lite mål. Förra säsongens skörd var sämst i mannaminne. En stor vikt ligger dock på Pierre-Michel Lasoggas skuldror. Laget var uselt på att göra mål förra säsongen och den före detta Herthaspelaren var inget undantag. Nu är det dags för ”PML” att börja leverera igen. Schipplock och Olic flåsar honom i nacken om han inte lyckas. Även mittfältarna Nicola Müller och Lewis Holtby som varit målfarliga under sina karriärer i tidigare klubbar bör kunna bidra till målskörden om spelet inte går HSV alldeles emot som förra året. Kanske blir det istället oväntade målgörare som blir de som gör målen.
 
Vad är säsongsmålet?
- En position med säker mark ner till bottenstriden och vinst i Nordderbyt på hemmaplan bör vara tillräckligt. Ligan som bara blir bättre för varje år är dock oerhört tuff. Det kan visa sig svårt att nå detta mål. Troligtvis kommer det ändå gå riktigt bra ibland. Det gäller att formdalarna inte blir för djupa.

Vad är nyckeln till framgång?
- Nyckeln till framgång är att laget får en bra start och fortsätter på det positiva sätt man avslutade, men inte rasar ihop som ett korthus om det blir motgångar. Offensiven måste leverera i år. Under försäsongen har Labbadia experimenterat lite med 4-3-3 och det har fallit väl ut. Kvalitetsvärvningarna som kom förra året i form av Nicolai Müller och Lewis Holtby bör stiga fram och visa vad de kan. Truppen känns lite bredare i år och inte lika känslig för skador. Blir det flera skadade spelare i någon av lagdelarna blir det givetvis problem. Labbadia fick spelarna att ge absolut allt under avslutningen förra året. Med reglagen på max kan motorn skära. Det gäller att han inte tappar omklädningsrummet.
 
Vad ser du mest fram emot kommande säsong?
- Som svensk blir nog Ekdals spel det mest spännande att följa. Ska vi äntligen få se någon från Sverige som etablerar sig i denna i mitt tycke världens bästa liga. Trots att han enligt uppgift från hans egen agent är Hamburgs bäst betalde spelare kommer han att få kämpa för sin plats. Ekdal är dock ingen duvunge. Han har både rutin och kvalité nog att bli den förste på länge som lyckas med bedriften.