Ingen tid att älta
Det har inte gått många dagar sedan den där sura förlusten hemma mot Helsingborg och det kan ses på två olika sätt, antingen är det:
1. Dåligt för att det är för tätt inpå en förlust som behöver analyseras.
2. Bra för att då har man inte för mycket tid att älta förlusten.
Bajrovic sa i en intervju med NA att alternativ 2 ovan är det föredragna alternativet och jag håller med helt och hållet.
Vi behöver inte mycket tid för att analysera matchen senast då det inte är svårt att se vad som gått fel på sistone och det är det korta passningsspelet i eget straffområde. Detta är något som bör vara relativt snabbt åtgärdat, förutsatt att vår tränare tycker att det är ett problem. Mer om det senare för nu måste vi lägga lite fokus på vårt kommande motstånd.

Örgyte IS - Kontinuitet, ni vet
Ett av två Göteborgslag i serien med distinktionen att de har äkta supportrar till skillnad från Utsikten vars publik består av ungdomsspelare, familj, scouter och folk som tappat bort sig på Hisingen. Örgryte tränas sedan förra säsongen av Andreas Holmberg som var med och lotsade upp Degerfors till allsvenskan för ett par år sedan men som numera tränar ÖIS och han gör det med bravur. Förra året startade det förvisso lite sisådär men mot hösten var ÖIS ett av seriens bästa och från och med första september vann man sex matcher, kryssade i tre och förlorade en match vilket gav dem en välförtjänt femteplats. Inför säsongen har man värvat hela tre stycken spelare, vilket är ett iögonfallande lågt antal jämfört med de fyra spelare man har flyttat upp men det är också ett tecken på att ÖIS jobbar med kontinuitet, vilket jag applåderar. De spelare man har plockat in känns inte direkt som några affischnamn (i nuläget), de har lånat in en mittback från Auxerres b-lag, de har värvat en anfallare från Torslanda och de har plockat in en försvarare från Karlstad. Dessutom har det inte hänt mycket på "ut"-fronten heller för ÖIS del då Viktor Lundberg har avslutat karriären, Linus Tagesson har lämnat för Sandviken och några yngre förmågor som inte är nära A-laget lämnat för lägre divisioner. Det är dramafritt i ÖIS, till skillnad från deras Blåvita grannar, och det är nog bra för de rödblå då de får jobba på i lugn och ro utan alltför stora förändringar och det har gett resultat, än så länge. Efter tre matcher i superettan är man obesegrade och har fem poäng efter att ha besegrat The Bosko boys (Utsikten) i premiären följt av en stark poäng mot Västerås borta och en inte lika stark poäng hemma mot Sundsvall och där är vi nu.

I år kan vara året för ÖIS
Jag har alltid tyckt att det finns något spännande i ÖIS, kalla det potential, för de har alltid känts som att de är en värvning eller två ifrån en uppflyttning och kanske är detta år deras år. De har behållt skickliga spelare som Mujanic (en av seriens bästa mittfältare), Dahlqvist och Christoffersson samtidigt som några av de äldre visar bra nivå som till exempel Paulson, Vindehall och Dyrestam. Det jag vill säga med detta är att ÖIS har en stark stomme av spelare som jag tror, förutsatt att de hänger med i toppen i sommar, är en eller två spetsvärvningar till ifrån att seriöst utmana om uppflyttning. Örgryte har dessutom, än värre i detta fall, en rätt bra historik mot oss. Första året i superettan torskade vi två gånger om mot ÖIS, året därefter krysade vi hemma och vann borta när ÖIS gick som sämst för att följa upp detta med ett ännu ett kryss hemma mot ÖIS följt av en förlust med 3-1 på Gamla Ullevi. Facit över dessa tre säsonger är alltså en vinst, två kryss och tre förluster och det i kombination med lagens form talar för att det blir tufft för oss imorgon.

Här är tre spelare som kan göra detta ännu tuffare för oss:
#30 Alex Rahm
Ung målvaktstalang fostrad i Elfsborg som gjort det bra i ÖIS-kassen.

#8 Anel Mujanic
En underhållande mittfältare att kolla på med ett riktigt fint långskott.

#15 Isak Dahlqvist
Känns som att han varit med länge nu men han är blott 23 år gammal och har stått för två poäng på tre matcher.

Sreten Kenic - Galning eller geni?
Inför säsongen kändes Sreten Kenic som ett väldigt oskrivet kort som man inte riktigt kunde placera. Vi visste att han var något av en fotbollsidealist och att han hade en tydlig bild men mer än så visste man inte. Hur taktiskt flexibel var han? Hur jobbar han med enskilda spelare? Hur sköter han det sociala? Alla dessa frågor har fått indikationer på svar och om vi börjar med taktisk flexibilitet måste vi ge honom kritik för att inte ha identifierat, redan i första matchen av serien, att dessa försök att spela raka passningar från målvakt upp till mittfält och samtidigt tvinga våra målvakter att bli sönderpressade av anfallare är, i den mängd som det sker, är galenskap. Jag förstår Sretens långsiktiga tänk och jag applåderar det också (jag gjorde det för ÖIS så varför inte för oss?) men det måste finnas en gräns. Sreten vill lära ÖSK simma men det kanske är bäst att börja i den grunda änden av bassängen än att kasta laget ned i den djupa änden? Risken finns att vi drunknar och just nu ligger vi under ytan, på nedflyttningsplats, samtidigt som vi inte riktigt ser ut att ta de simtag som krävs för att ta oss upp igen på egen hand. Hade vår offensiv flugit under dessa matcher och att vi hade förlorat med säg 1-2 i tre raka matcher, då hade det varit en annan sak för då kanske vi hade börjat vända på dessa resultat med tiden genom att minska målen bakåt och öka antalet framåt, just nu däremot är uppförsbacken lite hög i båda ändar av planen. Vi hade kunnat förlora med mycket större siffror mot både VSK och Helsingborg hemma samtidigt som vår offensiv inte imponerat så mycket men det såg bättre ut mot Helsingborg, det ska Kenic och laget veta. Men jag tycker att det är upp till Kenic att lyfta upp laget ur den djupa änden av bassängen och flytta oss till den grunda delen där vi kan känna oss lite tryggare. Om vi ska uttrycka detta i icke-metaforer så menar jag att om vi ska gå in i säsongen med en ny spelidé så kanske det är bäst att börja i den icke-extrema änden av dess uförande där vi spelar kort mellan målvakten och försvararna ibland och inte hela tiden, det blir för lättläst och vi blir straffade, som Axén och de andra påpekar i den utmärkta podden Fans corner.

Taktisk inflexibilitet
Det finns ingen skam i att slå den långa bollen, vi såg det senast när Buster hittade Alperud helt fri och hade hans lobb varit lite mer pricksäker hade vi tagit ledningen med 1-0, nu blev det inte så och till slut förlorade vi istället. Det finns dessutom ingen skam i att kontra in bollar efter att ha suttit lågt då vi har några snabba spelare längre fram i planen i Azizovic, Blessing, Yakoub och Alperud. Vi måste kunna variera mera för att ha större chans att vinna fotbollsmatcher, att gå 100 % in i plan A är vansinnigt när alla andra vet att du bara har plan A och ingen annan plan. Kanske är det dags att gå kanske 80% in i plan A och 20% in i plan B. Plan B behöver inte nödvändigtvis vara långa bollar på Bengt men kanske något mer pragmatiskt och cyniskt som ger oss andra möjligheter att hitta vägar in i en match.

Kenic och Bielsea
Vi vet alla nu att Kenics stora idol är Marcelo Bielsea, den före detta Leeds-, Marseille- och Athletic Bilbao-tränaren, som förespråkar en högintensiv fotboll och inget annat. Denna taktiska inflexibilitet har ibland gett oväntat starka resultat som när han gjorde just Leeds till en toppklubb i Premier League men hans intensiva sätt att spela fotboll, om än underhållande, ledde också till svängdörrar bakåt som cyniska Premier League tränare utnyttjade då han fick kicken efter fyra raka förluster med 17 insläppta mål. Denna svängdörrsfotboll och taktiska inflexibilitet är nog det som gjort att han inte blivit särskilt långvarig i någon klubb, fyra år i Leeds var en av de längre sejourerna han hade bortsett från hans tid i det argentiska landslaget och Newells Old Boys, två sejourer som hände nästan tjugo respektive trettio år innan hans vända i Leeds. Bielsas envisa sätt gjorde honom till en legend men jag hoppas att Kenic också vet att hans sätt att träna och leda ett lag lett till att han blivit kortvarig i sina klubbar och vi vill gärna att Kenic blir kvar i klubben länge. Kenic har redan sett och noga studerat den galenskap Bielsea visat upp då han försökt sig på samma sak gång på gång utan framgång, i hopp om andra resultat. Bara för att Kenic har studerat Bielsas galenskap så behöver inte han också vara galen. Det handlar inte bara om att se och lära, det handlar om att se, lära och göra annorlunda.

Galenskap? Galenskap!
Nåväl, där kom utläggningen om Kenic jag hade skrivit redan i den förra matchrapporten men ni som läste den förstod nog att jag inte hade sinnesnärvaron (den var i avgrunden) att skriva något sådant där och då.
Men på tal om att prova saker igen och hoppas på andra resultat så vill jag gärna se samma startelva mot ÖIS som mot Helsingborg. Det betyder att Burre ska stå i mål igen, för han gjorde en bra insats förutom när han trillade över bollen, och att Azizovic ska starta igen för just Aco tycker jag kom in i det mer och mer och får han bara upp tempot i sitt spel och spelar lite mer disciplinerat framåt så kommer han göra minst lika stort avtryck som Alperud gjort. Bakåt får vi återigen Söderström och McCue tillsammans och jag tycker de har gjort det okej förutom vid 0-2 senast men det var lika mycket oskicklighet av dem två som det var tur för Helsingborg. Framför dem får vi återigen se Bajrovic och Andersson och den förstnämnde var bra utan boll men måste bli bättre i sitt passningsspel samtidigt som Andersson måste synas då han varit osynlig hittills. En annan som vi måste få se mer av är Kalle Holmberg, och jag vet att jag svär i kyrkan nu, men han har knappt varit okej och det är inte den nivån Kalle ska hålla. Victor Sköld fick vara okej, Victor Prodell fick vara okej men Kalle ska vara bättre än båda av dessa hemskt mediokra spelare. Vår kapten ska styra skeppet men han har inte synts till vid rodret och det är hög tid att han tar tag i det hela, som Axel Andresson sa efter kalabaliken i Borlänge 2022:
"I will fix this!"

Utöver de saker jag påpekar ovan känns det inte som att det behövs många justeringar för att vi ska bli avsevärt bättre. Det finns en grund där och Kenic har byggt den men samme man måste också våga släppa lite på principerna för ett skärrat lag tror jag inte tar till sig lycka mycket av komplicerade taktiska direktiv när det går dåligt som när det går bra. Höj lägstanivån från mittfältet och framåt, minska kortpassningarna i eget straffområde och voila! Så kanske vi tar poäng.

Dags att börja simma
ÖSK ska försöka lära sig simma och tre omgångar in går det inte så värst bra, uppenbarligen.
Inför denna fjärde omgång har Kenic manat till lugn men exakt hur lugn kan man vara?
Det är en sak att lära sig simma i den grunda änden men att lära sig simma i den djupa änden av bassängen är en helt annan sak då konsekvenserna av ett misslyckande är närmast dödligt. 
Och just nu är ÖSK lite väl långt under ytan och vi kan bara hoppas att de tar sig upp innan luften tar slut.

Detta tror jag blir elvan mot ÖIS:
Kalle Holmberg - Antonio Yakoub
Alexander Azizovic - Erik Andersson - Melvin Bajrovic - Linus Alperud
Samuel Kroon - Hampus Söderström - Erik McCue - Alai Ghasem
Buster Runheim

Matchen börjar 15.00!

Forza Svartvitt och glad påsk!