Göran:
Jadu Per, säsongen är nu igång och de första två träningsmatcherna är avklarade. Vad är dina intryck, så här långt, av det som du har sett under matcherna och klipp från träningarna?
Per:
Well, min vän, så har ännu en vintervila passerat. Känns som att ingen tid alls har gått. . För att någorlunda citera min förste hjälte, tennisspelaren Jimmy Connors, när han mötte media inför Wimbledon 1975: ”Nu är vi då här igen, alla förlorare och så jag.” Det är ju så jag känner inför varenda säsong, att jag har svårt att se hur vi skall kunna förlora en enda match. Ett världsfrånvänt förhållningssätt som alltid straffar sig.
Du var ju väldigt positiv inför fjolåret på motsvarande plats i Marbella. Jag kom med oro i det mentala bagaget. De försäsongsmatcherna svarade inte alls upp mot några supportrars förväntningar där och då och bekräftade mina farhågor: Vilset. När säsongen sedan satte igång på allvar kändes det dessutom riktigt visset: förlusten mot IFK Göteborg på Nya Ullevi i Svenska Cupen är bland de värsta utskåpningarna jag har varit med om på senare. Jag fick väldigt stora tvivel. Men när det blev uppstuds direkt i serien, då vände det.
Det är så otroligt svårt, nästan meningslöst, att i detalj analysera försäsongsmatcher, men, MEN, av vad jag nu sett mot kvalificerat tjeckiskt motstånd - vi snackar hög allsvensk nivå - som befinner sig i övrig europeisk ligafas, och som ställer upp med hyfsat ordinarie startelvor, och kör all in fysiskt… Det ser minst sagt lovande ut, och manar till åtminstone mitt lugn.
Nu är knappast just "lugn" mitt mellannamn, men att se i stort sett alla unga krigare kliva fram som de gjort mot Slovan Liberec och Pardubirce är stort. I första matchen Björn Hedlöf och Oscar Steinke. Dominion Ohaka och Essayas Lwampindiy i andra. Och då talar vi bara om startelvorna, elvor som var och en för sig håller allsvensk klass. Konkurrenssituation är positiv i en bred trupp som osar stabilitet och kontinuitet.
Med det sagt har det varit en stor lättnad att, efter som alltid viss fönsterturbulens med rykten hit och dit, kunna konstatera att våra givna namn, de som burit oss ett tag, är i otroligt bra fas. Inte minst mentalt. Den biten kan andra allsvenska toppklubbar suga på. Vi är här, vi är i allra högsta grad redo. Jag gillar också att en klippa som Victor Eriksson går ut och markerar att han är hos oss, och att han är trygg med truppbygget. Likaså Montader Madjed. DET skapar trygghet både internt och i kommunikationen utåt, den kontinuitet vi så väl behöver, och där Hammarby på många sätt nu har en stor möjlighet att sätta griller i många seriekonkurrenters skallar.
Med det skrivet kommer naturligtvis ändå tvivel. Är vi där? Hur ser vi egentligen ut, hur går vi ytterligare framåt? I hur hög grad skall vi kunna förlita oss på att ungdomarna kommer att prestera på en jämn hög nivå sett över tid, kan vi alls kräva att de skall göra det? Att skills finns är självklart, men det har vi haft förut. Vi kan inte förlita oss på enbart talang och en numera fantastisk organisation. Vi har dessutom nu tappat en på-bänken-härförare som Simon Strand - mycket märkligt avsked av honom. Vilka/ vem har vi som ersätter det hjärtat? Ingen vekling kan axla det. Nicola Vasic? Den senare älskar
jag på många sätt, låt oss återkomma kring honom, liksom om Kalle Karlsson. Jag är nog mest bekymrad över övertron, hybris hos oss alla. För mig är det alltid back to basics. Hur känner du?
Göran:
Jag har svårt att komma ihåg en försäsong när det inte skreks om nyförvärv från höger och vänster, men där är vi nu. Vår trupp känns oerhört välbalanserad, med fler val på de flesta positionerna. Den enda där jag har ett litet frågetecken för är högerytter, där jag tycker att vi är lite tunna. Visst ”Monte” är given och bakom har vi Obilor Okeke och även Oscar Johansson-Schellhas som har gjort det helt okej i den på den positionen, framförallt under säsongen 2024.
Jag har dock mina dubier när det gäller Okeke, där hans naturliga position egentligen är vänsterytter, där han kan gå inåt med sin högerfot och slå inspel med vänstern. De gånger han spelat på högerkanten tycker jag att han sett lite vilsen ut. Men så är ju konkurrenssituationen betydligt tuffare ute till vänster, där Adrian Lahdo visade på klass i den positionen i slutet av förra säsongen. Eller så blir det så att vi spelar någon typ av 4-2-2-2 där vi inte breddar speciellt mycket, där våra ytterbackar får ta eget ansvar för det offensiva kantspelet. Hur som helst så har jag svårt att se Okeke ta en startplats, vilket känns helt otroligt med tanke på hans grymma poängfacit i sin förra klubb i Oslo.
Du skriver att du älskar Nikola Vasic, men den värvningen har jag fortfarande väldigt svårt att förstå. Att ta in en skadad 34:åring rimmar väldigt illa med den strategi som Von Heijne har presenterat, och jag är väl inte direkt förvånad över att han behöver en ”slow start” även denna säsong. Som människa är det dock svårt att inte tycka om ”Niko”, men det är ju inte en social verksamhet vi sysslar med i Hammarby. Du får gärna utveckla varför du älskar honom så mycket.
Extra kul denna säsong är att talangerna nu strömmar in i A-laget från både HTFF och från den afrikanska kontinenten. Jag har sett många matcher med HTFF 2025 och tycker därför att det är extra kul att se spelare som Steinke-Brånby, Björn Hedlöf och Essyas Lwampindy-Bofua ta för sig rejält nu när de får chansen i A-laget. Björn står ju för en helt otroligt bra insats i den första träningsmatchen, där han överglänser självaste Victor Eriksson. WOW. Vad skall det bli av den grabben alltså?
Vi fick ju också bekanta oss med några nya afrikanska spelare. Var det någon som du tycker stack ut under matcherna Per?
Och när Kalle Karlsson tar sig 30 minuter att låta supportrar på plats få ställa frågor och svarar med ärlighet och humor, då känner jag igen mig Hammarby. Kim var också en fantastisk tränare och människa, men här tog Kalle det ett steg längre, och det är då också min tanke att han även kan göra det med spelet och laget. Det luktar ädla medaljer över Bajen, återigen, men som vi alla vet så är allsvenskan väldigt svårtippad. Magkänslan är dock väldigt positiv nu.
Per, vad tycker du själv om Kalles intåg i Hammarby och sättet vi har tränat under honom? Känns det som att vi bygger vidare på det vi har, eller är det mycket nytt? Vad säger din ryggradskänsla om kombinationen Kalle och Fredrik Söderström, tillsammans med de av teamet som finns kvar sedan föregående säsong.
Per:
När Kim Hellberg presenterades som huvudtränare var jag faktiskt inte mer än försiktigt positiv. Ryggmärgskänslan var god, om än inte på lika hög nivå som din, men jag ställde mig något frågande till huruvida han skulle kunna steppa upp på den högre nivån från Värnamo till en av Sveriges största klubbar. Alldeles utmärkt, visade sig, även om det förvisso blev några hack i skivan på vägen. Även om det inte resulterade i något SM-guld är framgångarna enorma med Hammarby-mått mätt och renderar honom som en av våra mest framgångsrika herrtränare någonsin, sett till jämnheten kanske den allra främsta . Och nu har då Kalle Karlsson landat.
Jag tycker att valet är klockrent och är väldigt glad över att det blev just han och ingen av de andra det ryktades om. Mikael Hjelmberg och Adrian von Heijnes rekryteringsarbete är imponerande och man har återigen visat fingertoppskänsla gällande hur Hammarbys större plan ser ut, planen för dagsläget men lika mycket för framtiden.
Precis som du tycker jag att Kalle utstrålar harmoni. Han har snabbt vuxit in i rollen, verkar stortrivas, och dessutom har han god allsvensk rutin och står för en fotbollsfilosofi som rimmar väldigt väl med organisationens mål och mening. Sedan blir det intressant att se i hur hög grad han kommer att implementera egna idéer. Kims helhetsmodell blir svår att rucka på, men givetvis skall den vidareutvecklas. Jag tror och hoppas att Kalle, tillsammans med sin sidekick Fredrik Söderström, har den förmågan.
I ledarskapsfrågan skall vi inte heller glömma bort vår kapten Nahir Besaras allt större betydelse. Att han i fjol var så pass stark spelmässigt, faktiskt närmast dominant i serien och välförtjänt prisad för det, är en sak. En annan att han kommunicerar direkt med tränarstaben. Hans relation med Kim och David Selini är väldokumenterad och när Kalle nu rekryterades började de genast prata med varandra. Detta bådar oerhört gott. En positiv Nahir bidrar i högsta grad till en positiv trupp.
Helt kort om Nikola Vasic. Ja, jag håller med dig om att värvningen är tveksam, inte minst med tanke på skadeproblematiken. Saken hade, möjligen, varit en helt annan om han värvats när han var som hetast och helt kurant, fast nu är risken stor att han blir mer av en jobspost. Jag hoppas att det inte blir så, men vi skall ha klart för oss att det inte bara är för honom att kliva rakt in.
Å andra sidan behöver vi en renodlad striker; på den positionen tycker jag att vi måste ha ökad tyngd, även om Adrian Lahdo, Nahir Besara och Obilor Okeke har alla förutsättningar att bli pålitliga poängmakare. Det är önskvärt att målfabrikationen sprids i manskapet; vi kan inte självklart räkna med att Besara når samma skörd som under de senaste två säsongerna. Att jag älskar Vasic, well, det var kanske att ta i, men det är svårt att inte gilla någon med så stort Hammarby-hjärta.
De nya afrikanska spelarna vill jag nog se mer av innan jag kan uttala mig mer detaljerat. Jag tar för givet att de har scoutats väl och åtminstone någon av dem kommer säkert att leverera på verkligt hög nivå. Insatserna hittills har varit lovande, men precis som med de unga svenska killarna vi redan har nämnt får vi ha is i magen. Även om Hammarby på senare år har lyckats oerhört väl i spelarköp från afrikanska akademier tar det oftast tid att acklimatisera sig, förädlingsprocesserna ser olika ut från person till person. Tålamod, som sagt.
Gällande just afrikanerna vill jag bolla över med en fråga till dig om en som kom till oss till fjolårssäsongen, Elohim Kaboré. Gällande honom var förväntningarna skyhöga, inte minst från din sida som ju sett honom ett flertal gånger på träningar, men det har inte riktigt lossnat. Än.
Han svarade för en del fina punktinsatser förra året – kvitteringen borta mot BK Häcken glömmer vi till exempel inte i första taget – fast överlag såg det inte mer än just lovande ut. Nu är det förvisso svårt för spelare att leverera om det bara blir tal om korta inhopp i matchernas slutskeden, men inte heller då han fick mer speltid mot motstånd av lägre kaliber i Svenska Cupen lossnade det. Hur ser du på hans framtid, Göran, kommer han att ta ytterligare kliv i år?
Göran:
Hmm, jag kan inte direkt säga att jag är jättepositiv längre när det gäller Elohim. Visst, han ser helt okej ut under träningarna, men när det kommer till matcher så har han förtvivlat svårt att komma till klara målchanser. Han har visat att han är duktig på att möta boll och fördela, men jag är ytterst tveksam till att det kommer att räcka för att han skall ta den startplats vi alla trodde att han skulle ta när han kom, även om det förstås kunde ta ett tag.
Elohim själv gör allt han kan för att det skall vända, och att han skall bli det där självklara startvalet som hans kompis Touré blev så snabbt. Faktum är dock att han, än så länge, inte heller ser helt klockren ut i vår höga press och ibland kan jag få tankar om att han kanske helt enkelt inte förstår exakt vad han skall göra i varje situation. En sak är säker och det är att han behöver komma till fler avslut i straffområdet, för när han väl får bollen så har han sin spetskapacitet i ett mycket säkert avslut, och då både på fötterna och, som vi sett föregående säsong, på huvudet.
Det känns nu som att mycket ligger på Kalle Karlsson och hans tränarstab att få ut mer av Elohim. En sak är dock säker och det är att han är en härlig personlighet, en kille som vi unnar att han lyckas. Tyvärr är jag, i nuläget, skeptiskt och är rädd för att han kommer att säljas till en annan klubb under försäsong. Jag har dock mer än gärna fel.
När vi nu är inne på afrikanerna så vill jag höja en annan av de unga spelarna som är på plats, en spelare som redan skrivit kontrakt med Hammarby. Det handlar om Sorou Koné, 18 år gammal från ASEC Mimosa, där denne Ivorian känns lite annorlunda, spelmässigt, än de andra afrikanska spelarna som har passerat revy i Hammarby. Konés stora idol är N’golo Kante, och är faktiskt också väldigt lik honom i spelstilen, där han vinner boll efter boll på det centrala fältet med sin aldrig sinande energi.
Där du Per har du en spelare, som likt ”Sheriffen” och Jeppe Andersen, prioriterar defensiven framför offensiven, och det är aldrig fel att ha en spelare som kan vinna mycket boll, på alla ställen på plan, och sedan sätta sina spelskickliga medspelare i bra lägen med mycket yta. Givetvis skall vi ha tålamod, men någonting säger mig att ”Mackan” och co. får se upp, för gör någon av de på mitten de ett par dåliga matcher så kan plötsligt den ”nya” Kanté ta över platsen och göra den till sin.
Det roliga med årets trupp är ju att det känns som att vi har en massa nyförvärv i den, även om vi inte värvat speciellt mycket och också tappat Vagic. Med tanke på den skrala speltiden som Okeke fick förra säsongen så känns han nästan som ett nyförvärv. Samma med honom som ”Micke” Hjelmberg kallar ”Big Frank”, alltså Frank Adjei Junior, som spelade mer än vad Okeke gjorde 2025, men ofta fick stå tillbaka för ”Mackan”, Besara och Tekie, plus att han fick spela på olika positioner hela tiden.
2026 tror jag att tiden är inne för ”Big Frank” att ta den där fasta startplatsen som jag tycker att han förtjänar, då han ständigt är en av de bästa på träning. Skriver inte Tesfaldet Tekie på nytt kontrakt kan det mycket väl vara hans fasta plats som ryker, då Adjei visat att han inte har några som helst problem att spela i rollen som dirigent bakifrån.
Slutligen då de som vi pratar om tidigare, Nikola Vasic och de tre uppflyttade från HTFF, där samtliga också känns som nya.
2026 är också året som jag tror att Nahir Besara får se sig besegrad i den interna poängtoppen till förmån för Paulos Abraham. Jag tycker att Paulos ser ut som ”a million bucks” och han har redan visat att han tar sig till väldigt många avslutslägen. Då kommer också målen.
Vi har inte pratat om kantspelarna än? Hur tror du att startformationen ser ut när det är dags för den allsvenska starten? Och hur skulle du vilja att den ser ut? Vilka tar kanterna, eller kommer vi ens att ha några kanter. Jag vill gärna höra dina funderingar där Per.
Slutligen så undrar jag om du tror att Kalle Karlsson kan bli den katalysator som gör att vi tar guldet 2026, för säga vad man vill om Kim Hellberg, men han lyckades inte vinna något under sin tid i klubben. Om man sedan lägger till två usla försök i svenska cupen och misslyckat Europaspel, där vi borde ha vunnit hemma mot Rosenborg, så finns det faktiskt förbättringspotential. Vad tror du? Kan man boka Pelikan redan nu?
Per:
Min vän, mitt sista inlägg i just denna konversation – återigen: tänk att vi är igång igen! – får börja med att skriva att jag just i dag fyller år. 61 år. Jag har blivit gammal. Och lika antikt känns Hammarbys enda SM-guld på herrsidan. När det bärgades var jag 36. Det är mer än en tredjedel av mitt liv.
En fråga är om jag kommer att få uppleva ett guld till, en annan om guldet är det enda som betyder något. De magiska ögonblicken är många nog ändå: alla möten med fantastiska supportrar, spelare, tränare och kanslimedarbetare; alla i många andras ögon betydelselösa matcher; att få ha sett José Monteiro kliva Janne Mians isbad in real life; att ha fått vänner för livet… Fast det är klart… Mest av allt önskar jag nog ändå att min son Jonathan, 28 på söndag, skall få vara med om det en gång till; å andra sidan var han på plats sista matchen på Söderstadion. Allt som glimmar är inte guld. Men för att försöka besvara din fråga, Göran:
I stort sett ingen fotbollsserie är på förhand nyckfull. Ibland sker det mer osannolika, att i stort sett alla givna topplag faller ihop totalt och på förhand föreningar som inte ens är outsiders går hela vägen. Sensationer sker då och då i enskilda matcher, som att Bodö/Glimt spelar ut ett oligarkpumpat Manchester City i Champions League, men till slut står ”tyrannerna” ändå som segrare.
Det skall egentligen inte, på något sätt, kunna hända att Mjällby AIF vinner Allsvenskan, lika lite som när Kalmar FF gjorde det. Eller för den delen vi själva 2001. Skall vi kalla det ett underbetyg till de muskelanpassade föreningarna? Nja… Låt oss landa i tjusningen med fotboll. Nu hör Hammarby till toppskiktet i svensk elitfotboll, även på dam-, akademi- och ungdomssidan. Vi har så att säga etablerat oss där, processen har varit enormt lyckosam och vi skall vara stolta. Men att vara en del av ”den moderna fotbollen” har, i mina ögon, avigsidor. Låt mig återkomma till det.
Kan Kalle Karlsson vara den som leder Hammarby till SM-guld nummer två, det vill säga lyckas med det som varken främst Anders Linderoth (jag talar i hans fall inte om övriga ledningens katastrofala kontraktstrubbel med Kennedy), Tony Gustavsson (jag talar i hans fall inte det om tragiska uttåget som hade med ett katastrofalt stabsarbete att göra), Stefan Billborn (dock cupvinst på hans CV) eller Kim Hellberg lyckades med trots i backspegeln väldigt bra trupper? Svaret är: Ja. Men utan utropstecken. Om vi ser det över hela hans kontraktstid, och givet att spelartruppen fortsättningsvis är i det närmaste fullständigt kurant gällande försäljningar och nyförvärv.
Vi är på rätt plats. Att ta guldet är dock inget för veklingar. Hammarby ser bra ut, Hammarby mår bra som förening, Hammarby har etablerat sig som en allsvensk toppklubb, allt detta som varit målsättningen sedan flera år tillbaka. Sedan har vi dessvärre andra än oss själva att konkurrera mot.
Jag tar blankt för givet att Malmö FF kommer likt ett svultet lejon i år; men låt oss då en gång för nästan alla låta det bokstavliga djuret (med tanke på hur man beter sig med rovdrift inom skånsk fotboll) få gå bakvägen ut med svansen mellan bakbenen). Och just MFF skall inte på något sätt känna sig säkra gällande andra lag heller; de går att slå, många vet det, och trots byte till spansk republikanism är jag långt ifrån säker på hållbarhetstänket. Själv såg jag GAIS premiärmatcha på ett bitande kallt Valhalla IP i lördags och man piskade norska Sarpsborg med klara 4-1. Jag blev smått imponerad. Och sedan är de vanliga onämnbara, och att vi kommer att åka på våra förluster. Men, visst finns chansen. Jag säger: topp 3.
Som du blev jag besviken över uttåget i Svenska Cupen i år, men ännu mer över uttåget mot Rosenborg i Europa-spelet. Det enda jag kan säga om det är: Okej, nu har vi lärt oss, dags att börja prestera; kan Djurgården så kan vi. Även om det är stor skillnad när vi kommer till cuperna därute på den så kallade kontinenten.
Bra att du tar upp detta med ytterkantsspelarna! Nu är det en smula vanskligt med tanke på det sätt vi, och egentligen de flesta lag med ambitioner, vill spela på. Vi har bevisligen (minst) två väldigt bra wingbacks i Hampus Skoglund och Frederik Winther, som väl axlar mantlarna på sina positioner, men jag antar att du mer tänker kring de placeringsmässigt offensiva kuggarna där…
Egentligen har vi väl redan spelarna att kugga in i maskineriet, men då handlar det om hur Kalle och hans team väljer att kugga in dem i maskineriet. Jag håller med dig om Okeke! Vi måste försöka finna en mer uttalad position för honom, för hans egen skull även om han givetvis kan alternera. Lagdelarna, kollektivet! Varenda mutter måste sitta nu om vi skall kunna gå hela vägen.
Det är mycket som du och jag är överens om. Konkurrenssituationen är fantastisk, och som jag tror på att positivt sätt. Vi har, som det verkar, den kanske bästa trupp- och gruppkänslan någonsin, Dessutom har vi redan tongivande spelare som har precis alla möjligheter att ta ytterligare kliv framåt: Hampus Skoglund, Montader Madjed, Markus Karlsson, Frederik Winther, Ibrahima Fofana, Adjei, Paulos Abraham… You name them.
För att inte snacka om att vi har en fantastiska andra- och tredjemålvakter! Och apropå Paulos väljer jag din väg! Mina blåvita bekanta har inte nog med beröm för vad han gjorde i IFK Göteborg, och jag tror verkligen att det kan bli hans år i år. Självförtroendet har byggts på, pressen släppt. Jag säger som Kenta Ohlsson en gång sa till mig: ”Pallar du inte den mentala biten har du inte i Hammarby eller någon annan storklubb att göra.” Det släpper helt nu, om bara övriga samspelet funkar.
Du har ju betydligt bättre koll på de nya talangspelarna än vad jag har; det är ett postmodernt litet lidande att inte kunna följa träningarna på Årsta på plats! En spaning kring detta: Om jag inte har helt fel ligger fokus främst på afrikanska akademier, och i viss mån våra grannländer och Östeuropa.
Varför inte vidga blickarna lite. Under mitt år i Uruguay hade jag den stora förmånen att få följa med Sebastian Eguren på diverse klubbars akademier, alltså även mittenlags. Herregud. Ett litet land med bara drygt tre miljoner invånare, sådan oerhörd fotbollskultur, sådana spelare i åldrarna 15-25! Sverige kommer inte ens i närheten. Varför inte utnyttja detta i högra grad? Vad tycker du, bortsett från det självklara med att man bygger kontakter över tid?
I ett längre klipp från det minst sagt intensiva interna bielsamatchandet i Marbella som officiella lade ut häromdagen tyckte jag mig se att Warner Hahn anslutit till lägret efter att ha missat inledningen av privata skäl. Glädjande, såklart. I allt snack om utespelare glöms ibland målvaktsbesättningen bort, men vi kan inte nog understryka Warners betydelse i de senaste två säsongernas framgångar. Han är en målvakt av högsta internationella kaliber, så vi skall vara glada över att ha honom kvar. Oavsett tabellplacering är han en garant för stabilitet, lugn och klokhet.
Bakom honom har Felix Jakobsson gång på gång - inte minst nu under lägret, men även i fjolårets inhopp - visat klass, och sedan har vi Elton Fischerström som lovande tredjeval. Göran, du som alltså har möjlighet att följa truppen närmare än de flesta av oss andra, vilken är din syn på målvaktsbesättningen?
Jag vill återkomma till det jag skrev i det förra brevet, att jag skulle vilja ha ytterligare en renodlad skarpskjutare. Blir Nikola helt kurant finns han ju där och behöver inte så mycket inskolning, men möjligen någon till? Ryktena som florerar är ju sökande efter backar, men är (enbart) det rätt tänk? Hur känner du?
Slutligen vill jag i just denna konversation sända en oro. Jag måste bara skriva den, i förhoppning om att så många som möjligt uppfattar budskapet, och håller med. I fjol sålde vi Shaquille Pinas till Saudiarabien, eller han valde själv. Nu har Pavle Vagic sålts till Kina, eller han valde själv. Jag kan förstå att killarna tänker framtid, ekonomi, allt sådant, och Hammarby får in cash. Men, det är inte okej.
Jag mår bokstavligen illa över att delvis Hammarbyfostrade spelare går till några av de mest hårdföra diktaturerna på vår planet. Och att ledningen bara kör på. Fortsätter fotbollsvärlden såhär har vi snart ett världsmästerskap där FIFA:s ordförande ger Donald Trump ett officiellt fredspris. För det har väl inte hänt, hoppas jag. I så fall bör den samlade övriga världen bojkotta, för tyst diplomati fungerar knappast. Hur svårt kan det vara! Det är bara för SvFF att agera, gå i bräschen.
I ström mot denna degenererade världsbild går vår för evigt trogne hjälte Petur Marteinsson, en bit på väg att bli borgmästare i Reykyavik. Där har vi, faktiskt utan att snacka partipolitik, en sann förebild för inte bara Hammarby utan för hur världen borde se ut: ”mänskliga rättigheter, demokrati, välfärd och livskvalitet.”
Göran:
Tack för bra svar på mina frågor Per, även om jag tycker att du är lite för blygsam när du tippar Hammarby topp-3, men mer om detta senare.
När det gäller målvaktsuppsättningen är jag beredd att helt hålla med dig. I Warner Hahn har vi en av allsvenskans bästa målvakter och Felix Jakobsson har visat sig vara en bra backup i de matcher han har stått. Efter att Amar Dzvevlan i HTFF lämnade för Mjällby så kommer Elton Fischerström med all sannolikhet att axla hans fallna mantel. I mitt tycke var det lite tråkigt att förlora Dzevlan, men det är helt förståeligt att han lämnar med tanke på den konkurrens som finns. Jag tror att Elton kommer att bli vår nästa riktiga stormålvakt, och att han är den målvakt som kommer att ta över efter Hahn när denne slutar eller lämnar klubben. Det roliga med dessa tre målvakter i A-truppen är att samtliga är väldigt duktiga när det gäller spelet med fötterna, där jag anser Elton vara den allra bästa. Hammarby står hur som helst starka med den uppställningen även om det förstås skulle bli en minikris om Hahn skulle bestämma sig för att lämna. Skulle detta hända så tror jag dock att klubben tar in en ny förstemålvakt.
Du pratar om spelare som väljer att spela i länder med tveksamma diktaturer, och hur vidrigt detta känns när det gäller spelare som man tagit till sitt hjärta, som exempelvis Shaquille Pinas. Det känns inte som att de flesta fotbollsspelare är några genier direkt, då många väljer att spendera sina semestrar i Dubai och andra liknande ställen.
Personligen så tycker jag att det är ett vidrigt beteende att göda sådana länder med egna surt förvärvade pengar, för att inte tala om att åka dit och spela fotboll för att få bättre betalt. Det är dock inte min plats att bestämma vad andra vill och vilka beslut de tar. Däremot håller jag helt med Einstein när han sa att det bara finns två saker som är eviga, vintergatan och mänsklig dumhet, där han inte var 100% säker på den första.
När vi ändå är inne på vidrigheter så börjar jag bli rejält trött på dessa agentplacerade transferrykten som visar sig vara helt tagna ur luften. Nu senast basunerades det ut att Adrian Lahdo skulle värvas av Como, som skulle komma med ett bud inom kort. Detta bud har, enligt ”Micke” Hjelmberg, aldrig kommit och lär inte göra det heller.
Det visade sig, som så många gånger förr, att det var tomma ord, ord placerade av agenter för att sätta fart på intresset för Adrian Lahdo. För självklart finns det gott om andra intressenter, och det kommer att finnas ännu fler, efter säsongen 2026, om Adrian bestämmer sig att skriva på ett nytt kontrakt och dominerar i allsvenskan. Min förhoppning är att Adrian tar sitt förnuft till fånga och skriver på.
Att bestämma vilka länder som en klubb skall ”scouta” spelare i beror, förstås, på hur stora pengar klubben lägger ned på scouting, och hur många anställda som håller på med detta. Just Sydamerika tror jag är en väldigt dyr marknad. Jag vet med säkerhet att det har blivit väldigt dyrt att värva brasilianska spelare och det skulle inte förvåna mig om det är likadant i Uruguay. Självklart så finns det massor av unga duktiga spelare där, men i nuläget så tror jag knappast att just Sydamerika står speciellt högt upp på agendan. Visst, vi är en mer stabil klubb nu efter ett flertal goda försäljningar, men Hammarby anno 2026 är fortfarande ingen rik klubb.
Jag tror därför att det är rätt väg att koncentrera sig på några ligor som inte har så dyra spelare, och bli riktigt bra på att agera på dessa marknader så får flera ligor tillkomma när Hammarby har vuxit ännu mer.
Jag ser att du vill ha ytterligare en målfarlig toppforward, men där kan jag inte säga att jag håller med dig direkt. Paulos Abraham är det solklara förstavalet och han kommer, skadefri, att ta hand om det mesta av speltiden på den positionen. Bakom honom har vi, som du säger, två frågetecken i form av Vasic och Kaboré, två frågetecken som kan rätas ut till stora utropstecken. Om vi nu skulle köpa in ytterligare en forward så tar vi helt bort chansen för att detta skall kunna hända, vilket i mina ögon vore en ren kapitalförstörelse. Ge dessa två chansen att få speltid fram till sommaren. Om de fortfarande är frågetecken då, då kan vi agera och ta in en ny forward. Just nu bör vi dock ha tålamod och ge dem chansen. Det är mitt ”take” på det hela.
Du gled skickligt undan min fråga om bokning av Pelikan för att fira guldet och började yra om topp-tre. Är det kanske för att vi båda tippade guld 2025? Jag ser ingen som helst anledning att revidera det tipset denna säsong. Vi har en bättre och mer inspelad trupp än 2025, där alla kan fortsätta att ro i samma takt, medan många av våra konkurrenter fortfarande har årorna i luften och håller på att bygga om. Av topplagen 2025 är det väl egentligen bara Hammarby och GAIS som inte har påverkats nämnbart av transferfönstret så här långt. Mjällby har tappat flera nyckelspelare och klubbar som Malmö, AIK, Djurgården och Häcken bygger om. Lägg till ett svagt Elfsborg och läget har väl inte kunnat vara med gynnsamt.
Nej du Per, detta år blir Hammarbys år och jag kommer givetvis att boka bord på Pelikan. Och du skall med, om jag så måste åka ned till baksidan och hämta dig själv.
Mot guldet 2026.
Forza Bajen!
