Morgonrundan
Tre dygn efter Victor Erikssons lika skrattretande som förlösande avgörande på övertid tar jag som vanligt morgonrundan. Regn i luften i Göteborg, 7 grader men ändå shortsland. Jag börjar på Norra Gubberogatan, hälsar ”Kalimera” till min grekiske granne Vasilis, fortsätter över Willinsbron bort mot Stampens kyrkogård. Där är hundägarna, där morgonjoggaren.
Planen är: plantera nytt på mina föräldrars grav. Har med mig lavendel, timjan, rosmarin. Tänker mig att en liten örtträdgård i år, det är de värda. Inte för att de kommer tacka mig, de är ju döda, men gesten är rätt snygg.
Sedan fortsätter jag, förbi lilla Mariakyrkan där begravningsakten hölls för Bajen-Tommy 2005, ni vet han som jobbade på Antiquaria, bort mot polishuset och Ullevi-arenorna. Där brukar jag i vanliga fall vika åt höger, men fortsätter rakt fram, över Heden, upp mot Avenyn. Tar mig hela vägen till Konstmuséet och där står han ju: Poseidon. Och han skiner i grådasket. Jag hade på känn att jag kunde lita på Joel Alme. Poseidon skiner över Hammarby.
Bra lag behöver en gnutta tur ibland. Bra lag måste förtjäna den turen. Hammarby har väl en sjättedel in på säsongen ett sammanlagt bollinnehav på 70-30. Ändå är vi bara på plats två i tabellen. Då måste vi koka ner det till: effektivitet, lättläst spelmodell, övertro…
Sundhetstecken
När jag i Ullevis katakomber efter matchen i lördags pratade kort med Montader Madjed, Hampus Skoglund, Markus Karlsson och Michael Hjelmberg var alla rörande överens: Detta var en undermålig insats spelmässigt. Vad säger det om Hammarby 2026? Jo, det säger att vi har hjärnorna där de skall vara. Det finns inget värre än självgodhet. Sedan är det givetvis svårt för killar (i det här fallet) som jag hade kunnat vara farsa åt att ständigt behöva möta diverse journalisters ledande frågor, men jag tycker att ”vi” hanterar det hyfsat bra. Att vi sedan har sådana som Warner Hahn och Nahir Besara hos oss hjälper mycket; erfarenhet, lugn, tålamod.
Nej, det var verkligen ingen sambaföreställning Hammarby bjöd upp till, men det behöver det inte heller alltid vara. Dessutom tycker jag att tango är vackrare än just samba. Men visst var det en rättvis seger. Tämligen överlägsna i första halvlek, en medioker andra, sammantaget välförtjänt. Den argumentationen hade hållit även i en domstol.
I grekisk-romersk brottning döms passiva motståndare ner i så kallad parterr. Uttrycket är från början botanisk, ”par terre”, ”mot jorden”, och innebär att den passive måste gå ner på händer och knän medan den aktiva brottaren börjar bakom för att genom kast, rullning eller nacksving vända motståndaren på rygg för fallseger. Men det där, att vara i överläge, är inte alltid så enkelt. Man tvingas möta en desperat kämpande motståndare vars försvar är vildsint. Då måste man ha nyckeln till framgång. Återigen: erfarenhet, lugn, tålamod. Och bra ledare vid sidan om. Vi i Hammarby har just det.
Väsentligheter
Ja, det var vad han ofta pratade om, min far, att det finns vissa väsentligheter här i livet. Jag kan verkligen höra hans röst eka genom decennierna sedan jag lade hans urna i jorden där jag just satte örterna. Och vilka är då väsentligheterna? Ja, inte visade han själv direkt prov på trygghet, kanske, men han hade humor, glimten i ögat, och han kunde dansa, charma damerna, slå sig i slang med Evert Taube på Riche och dagen därpå dela en Croque med Sammy Davis Jr på Strand Hotel.
Jag har varit med länge nu, över 60 år. Det har gått upp, det har gått ner, är nu äldre än vad min far någonsin blev, men jag tänker på honom nu och lägger över hans ofta kloka ord på Hammarby, så som jag ser på VÅR förening just i dag.
VÅRT Hammarby mår väldigt bra i dagsläget. Och vad kan det då ha att göra med? Jag vill säga: lugn, tålamod, att liksom ha det in i minsta nervtråd att rötterna blir starka när det blåser! Ni kanske tror att jag är nostalgisk. Självklart, vem av oss är inte det, men jag närs av en idé. När andra fotbollsföreningar i Sverige göds av en självkänsla, ”Vinnarkulturen sitter i väggarna”, sitter jag själv rätt lugnt och rullar tumma och sjunger: ”För ni vill va som oss”.
Säkerhetsrisker
Monday James.
Bara namnet ger alla oss grönvita rysningar av trygghet.
IFK Göteborg har nu Rockson Yeboah. Jag gillar honom, det måste man göra! Det är inte hans fel att Blåvitt är sämst i stan. Han gör vad han kan i ett i övrigt… tja… tabeller ljuger sällan. Men, jag undrar hur Stefan, Jocke och Jesper mår just nu… Jag hoppas på sätt och vis att de tar hand om varandra på Kamratgården.
Och så promenerar jag hemåt. Kollar graven. På stenen sitter en koltrast, runt den går en kråka. Trygghet.
