Lägret nere i Marbella är nu avslutat och Hammarby är hemma i Stockholm igen. Innan man åkte hem hann man dock spela ytterligare två träningsmatcher. Efter de två inledande träningsmatcherna mot två tjeckiska lag, med oavgjort som resultat i båda, så blev det nu först förlust mot Seattle Sounders (1-3) och vinst mot Metalist 1925 Kharkiv med 4-3. Noterbart är att ”Sounders” ställde upp med en stark elva medan Metalist mönstrade en B-betonad elva.
Göran:
Jag tycker att Hammarby gör fyra helt godkända matcher efter de förutsättningar som förelåg. Den första halvleken mot ”Sounders” är utmärkt, där det klart och tydligt är vi som styr och ställer därut, dock utan att riktigt skapa de där solklara chanserna. Det kan ju ha att göra med att ingen av våra stora poängplockare Besara (sjukdom), Abraham (lätt skadad i baksidan) och Madjed (spelade mot Metalist) spelade denna match.
Vi får dock se potentiella målskyttar som Nikola Vasic och Elohim Kaboré göra mål, där Vasic gör vårt enda mål mot ”jänkarna” medan Kaboré sätter dit två stycken mot Metalist. Vad tror du Per, hur viktigt är det att få igång dessa två herrar så att de kan medverka till poängproduktionen 2026? Vidare, hur ser du på konkurrenssituationen på platsen som nia, hur rankar du spelare på denna position just nu?
Våra unga spelare fortsätter att imponera, där Steinke, Hedlöf, Lwampindy, Wilson, Kebbeh, Marrah, Kebbeh och Koné fortsätter att leverera och att bidra med konkurrens. Hur ser du på dessa unga Per? Är det någon som kommer att ta en startplats 2026? Vad tycker du om Koné nu när du har sett lite mer av honom? Var det någon annan som stack ut i de två sista matcherna under lägret?
Den stora nyheten sedan vi hördes av senast är förstås försäljningen av Adrian Lahdo till Como, en försäljning som jag inte trodde skulle bli av. Como visade sig dock vara mer enträgna än vad jag trodde och nu är Adrian Comospelare. Med tanke på den försäljningssumma (126 miljoner) som har nämnt plus Adrian individuella kontrakt på cirka 27 miljoner per säsong så förstår jag till 100% varför det blev en övergång. Lite ledsamt känns det ändå i hjärtat, då jag gärna sett mer av Adrian i bajentröjan. Hur känner du angående denna övergång Per?
Per:
Ja, min vän, ryktena om att italienska Como varit på högviltsjakt medelst grovkalibriga vapen efter Adrian Lahdo visade sig dessvärre vara allt annat än tomt prat, och det var med stigande förtvivlan jag följde utvecklingen under den sista transferdagen. Slutbudet landade på hiskeliga 130-140 miljoner kronor, allt annat än espressoslantar som givetvis vare sig agent Cetinkaya, sportchef Hjelmberg eller Adrian själv med familj kunde motstå. Ingen skall missförstå mig nu. Jag önskar naturligtvis Adrian all lycka på färden; han fanns med i truppen redan i går måndag går en strålande framtid till mötes!
Men, känslan är blytung, även om det förvisso lättat något under veckan som passerat. För det första är tappet av en av svensk fotbolls största talanger ett bakslag för Hammarbys truppbygge, där helheten såklart är beroende av individer med spetskvalitet. Adrians formidabla genombrott i fjol, som sannolikt bara var en försmak av vad som komma skulle, innebar att han stod ut som en av de viktigaste kuggarna i den högt ställda målsättningen att bärga ett SM-guld. Han kommer bli svår att ersätta.
För det andra blir jag ofantligt trött på den moderna fotbollsfabrikens mekanismer, uppgiven inför denna industris brist på fundamentala ingredienser som: tålamod, modet att agera långsamt. Roligt är det inte, tvärtom. Ge mig gärna dina tankar kring detta, Göran. Kan vi fylla luckan efter Adrian, och i så fall hur?
I mina ögon fick och utförde Hammarby två riktigt bra genomkörare i början av lägret mot meriterat tjeckiskt motstånd, inte minst med tanke på hur kort tid man dittills varit i full gemensam träning. Våra namnmässigt mest meriterade spelare visade att de var på god väg, men allra mest gladde nog våra från egna led uppflyttade tonåringar, burväktare Felix Jacobsson och ett par av de afrikanska nyförvärven. Återväxten är minst sagt god, och det skall då påpekas att Warner Hahn, Nicola Vasic och, som du nämner, Raymond Dwomoh inte var tillgängliga för matchande.
Däremot var vi då knappast i fysisk fas, sviterna av det höga tempot märktes med all önskvärd tydlighet i de flåsande spelarintervjuerna redan i pauserna. Men det var som det skulle och inget jag fick direkt ångest över. Just den biten tyckte jag mig se klart förbättrad redan i avslutningsmatcherna mot Seattle Sounders och Metalist.
Matcher mot lag som dessa skall väl inte överdrivas om vi jämför med de inhemska motståndare vi kommer att tampas med i cup och serie, men orken är A och O för att Hammarby faktiskt skall kunna genomföra det spelsätt som är angivet. Finns den så kommer de individuella prestationerna också att sitta. Och vi har ju som bekant även internationellt spel som väntar, varför motstånd av den här kalibern är bra att lägga till cv:et.
Att Paulos Abraham åkte på ”en lättare känning baksida” inför lägeravslutningen skapade viss oro, inte minst eftersom han har såg ruggigt stark ut dessförinnan. Enligt egen utsago skall det handla om något med betoning på ”lättare” och det är bara att hoppas. Här får INTE bli någon längre frånvaro.
Föga förvånande bemannades Paulos plats av Nicola Vasic mot Seattle och Elhohim Kaboré i mötet mot ukrainarna, och ingen av dessa två herrar gjorde bort sig. Tvärtom, faktiskt. Det hade hävdats att Vasic sett stekhet ut och det var en till synes av skador oanfrätt Nikola som osade av självförtroende. Att han genast fick göra mål skall inte underskattas. Kan och skall vi nu hoppas att han är tillbaka på allvar, eller åtminstone snudd på? Kommer han, förutsatt att det inte blir några bakslag, att bli den som till slut bli den som förvandlar vatten till vin i jakten på SM-guld? Fan tro’t. Vilka är dina tankar och känslor där?
Än viktigare var det nog för Kaboré att leverera. Det spelar ingen roll hur det ser ut bara det görs. Perfekt för självförtroende och mindset, bra att visa att han i högsta grad vill vara med och konkurrera om en startplats. Jag tror dock att han har en bit kvar för att på allvar kunna sno åt sig den rollen. som nog är vikt för först Paulos och därefter Vasic. Därmed är känslan att denna position har säkrats, förutsatt att vi får vara skadefria, såvida inte Mikael Hjelmberg vaskar fram ett ännu okänt och verkligt aktat namn som omedelbart kan komma in och göra skillnad.
Från den rätt stora grupp uppstickare som du nämner blev jag faktiskt rätt imponerad av samtliga. Givet den nya, tuffare miljön tog de för sig ordentligt, stod upp riktigt bra tempomässigt och fysiskt, har anammat spelsättet och visade tveklöst att de vill vara med och konkurrera. Suwaibo Kebbeh och Essaias Lwampindi var sensationellt bra mot ett i och för sig b-betaonat Metalist, Keyano Marrah ytterst delaktig mot Seattle, men skall jag bryta ner det stack ändå tre namn ut lite extra – även sett till lägret som helhet: Björn Hedlöf, Oscar Steinke och Sourou Koné.
Men, är detta likvärdigt med att de kan ta plats i kommande 11:or? Innan jag försöker besvara den frågan själv vill jag tillägga att andra glädjande insatser i avslutningsmatcherna, förutom nämnda Vasic och Kaboré, var i stort sett samtliga våra mer eller mindre givna startspelare. Oscar Johansson Shellhas var riktigt bra, Warner Hahn visade att han lär hålla nollor även i år och Noah Persson är på gång. Däremot uppstod även ett par frågetecken.
Jag hoppas väldigt mycket på Obilor Okeke den här säsongen. Han visade redan ifjol stor potential och kan, givet vilken han position han sätts på och hur han anpassar sig till den, bli ett av årets utropstecken. Han har nu själv gått ut offentligt med anpassningssvårigheterna. Svårt att säga om det hade med Kim Hellberg att göra eller om det var rent allmänt, men han sätter stora förhoppningar till samarbetet med Kalle, lite som en nystart för honom personligen. Insatserna på lägret visade dock att det är en bit kvar. Vad tror du?
Likaledes hackade det tyvärr också i mittbackskommunikationen med Victor Eriksson och Frederik Winther. Nu är detta lås i och för sig rätt nykomponerat efter Pavle Vagic sorti, men man måste upp i nivå och det snabbt. Hur känner du iför detta, Göran, är dessa två givna eller kommer Kalle Karlsson att alternera med Ibrahima Fofana?
Givet detta tror jag alltså att det blir riktigt svårt för någon av vare sig de inhemska talangspelarna eller de afrikanska nytillskotten att ta något annat än trupplatser med begränsad speltid, ungefär som Wilson Lindberg förra säsongen. Och det är inte heller så illa. Konkurrensen är stenhård och den stomme vi har till en start 11:a av högsta allsvenska klass, och spelarna som ingår i den kommer att sälja sig dyrt.
Sedan är det av största vikt att vi har tålamod. Unga spelare sticker ofta ut i matcher som dessa och under försäsonger, men det måste få ta tid att etablera sig. Trots att Hammarby har enormt goda erfarenheter är det heller ingen självklarhet att spelare från västafrikanska akademier som framför allt ASEC Mimosas är dominanta redan från dag 1.
Vi skall dessutom ha i minnet att mer etablerade spelare mycket väl kan vara på väg in. Av de rykten som jag har tagit del av under de senaste veckorna är kanske det kring Seattle Sounders Georgi Minoungou mest trovärdigt. Hammarby skall ha lagt bud på den ivorianskfödde landslagsspelaren för Burkina Faso och skulle sannolikt vara ett klasstillskott (även om han faktiskt är permanent blind på vänster öga).
Nämnts har också Victor Lind och Alex Douglas, men dessa får vi väl ta med en större nya salt. Lind skulle kunna vara en tänkbar direkt ersättare till Adrian Lahdo, men det är tveksamt om BP vill sälja honom till en seriekonkurrent, och även om Douglas hade Kalle Karlsson som tränare i Västerås innan han flyttade till Polen nappar nog både han själv och Lech Poznan på högre bud från till exempel turkiska Trabzonspor.
Hur tänker du kring detta, Göran, både gällande de yngre och eventuella nyförvärv?
Med mindre än två veckor kvar tills det verkliga allvaret drar igång med Svenska Cupen är det hög tid att vässa form, vapen, strategier och de mentala bitarna. Hammarby går in i säsongen med höga förväntningar och frågan är ju om bitarna så smått börjar sitta redan nu eller om det kommer att ta ett tag till. Truppen är i det närmaste spikad, trots en del tapp – och då kanske främst på tränarsidan – är den intakt och åtminstone utåt är självförtroendet på topp. Vad tror du, får vi se full fart från början eller kommer det att hacka i maskineriet inledningsvis?
Avslutningsvis för den här gången vill jag rikta en hälsning till stackars Dennis Collander. Det står nu klart att han inte erbjuds något nytt kontrakt och frågan är väl om han någonsin kommer att kunna spela elitfotboll igen. Alla varma tankar till honom, och en stor eloge till Hammarby som visar ansvar och hjärta och fortsatt kommer att stå för hans rehab, helt enkelt för den framtida hälsans skull.
Göran:
Jag nedspelade nog mina känslor när det gäller Adrian Lahdos flytt från Como känner jag. Hade sååå gärna sett honom i Hammarbytröjan i ytterligare en säsong, och fått sett honom dominera Allsvenskan 2026. Nu blir det inte så och den stora frågan är om Adrian blir ytterligare en spelare i mängden som väljer att gå lite för tidigt till en stor klubb, för att sedan bli utkonkurrerad där. I sånt fall kan spelaren hamna i en oändlig utlåningsloop som inte är optimal för utvecklingen. Det är bara att titta på brorsan Maykel, som nu är utlånad till Bröndby, ett lag som knappast är bättre än Hammarby. Verkligen en trist utveckling.
Nu tror jag att Adrian är lite för bra för att hamna där, men man vet aldrig. Det kan räcka med ett tränarbyte så kan han vara ute i kylan. Vi får se helt enkelt, men den stora övergångssumman visar att Como verkligen tror på honom.
Du undrar om mina tankar om ersättare för Adrian, och jag är helt övertygad om att vi behöver införskaffa en liknande spelartyp, en spelare som kan utmana motståndarnas backlinje och inte vara rädd för att skjuta om det bli läge. I dagsläget har vi, som jag ser det, endast Nahir Besara som har dessa egenskaper och det kan bli väldigt kostsamt om Nahir skulle vara skadad en längre tid. Än så länge ser det verkligen inte ut som att så skulle bli fallet, då Nahir, otroligt nog, ser ännu rappare ut än under förra säsongen. Den tuffa träningen verkar göra gott för hans kropp. Minst sagt.
Så, en offensiv mittfältare som gärna har en historia att göra mycket poäng är något vi behöver. Mina förhoppningar var att Wilson skulle kunna ta den rollen, och det kan han nog, men än så länge så har han inte riktigt tagit chansen och enligt mina rapportörer på lägret varit ganska svag. Har du samma känsla Per?
När det gäller införskaffande av en ny ytter så är jag mer tveksam. Det skulle i sånt fall vara som backup för Madjed på högerkanten, medan jag anser att vi har tillräckligt med spelare som kan spela till vänster redan som det är. Förstavalet borde vara Obilor Okeke, men tyvärr så har han fortfarande väldigt svårt att slå igenom riktigt hos oss. Han var ju, som du säger, också ut och pratade om att han hade svårt att hitta rätt under Kim, och just nu är det inte jättemycket som talar för att han är förstavalet till vänster.
Speciellt eftersom ”Micke” Hjelmberg är tydlig med att vi letar efter en ny ytter. Jag har varit inne på det förut när det gäller Okeke. Ge honom 4–5 matcher från start, med start mot Helsingfors, och ge honom chansen att göra platsen till sin och återfå sitt stukade självförtroende. Det kan verkligen vara värt det, då det finns grymma spetsegenskaper i Okeke.
Som du säger så har Hammarby lagt bud på Georgi Minoungou, som nu spelar i Settle Sounders. Jag har sett videor på honom och det är en väldigt duktig spelare som har fart och teknik som främsta vapen. Det pratas ju även om Brommapojkarnas dansk Victor Lind, som även han är en ytter, med fart och ett grymt skott som sina främsta egenskaper.
Tyvärr så tror jag att om någon av dessa spelare kommer in så kommer det förmodligen att bli dödsstöten för Okekes chanser att ta en fast startplats. Vi lägger inte stora pengar på en ny spelare i detta läge om denne inte är högaktuell för startelvan, och då kommer Okeke förmodligen att bli avbytare, något jag inte tror passar honom alls.
Du är en klok man Per, och jag tror att du är helt rätt ute när det gäller vårt mittlås i backlinjen. Dessa två platser kommer att vara vikta för Victor Eriksson och Frederik Winther. I dessa två har vi ett mittbackspar av allsvensk toppklass, och bakom så kommer den kraftfulle Ibrahim Breeze Fofana att vara första utmanare om en startplats. Blev verkligen glad när Fofana skrev på nytt kontrakt då han kan användas på flera ställen på banan och leverera på hög nivå.
Jag skulle dock inte räkna bor Björn Hedlöf, som likt Bleon Kurtulus, nu i Malmö, är en mycket bra mittback. Björn är stor och stark, hyggligt snabb, bra på huvudet och framförallt så är han väldigt duktig med boll, där han kan hitta passningar som skär igenom motståndarnas lagdelar. Det syns verkligen att han tidigare mest varit mittfältare.
Jag förutspår att Björn får sin första allsvenska start under hösten och att han då visar sig vara så bra, med så unika egenskaper som mittback, så att storklubbarna kommer att stå på rad efter säsongen. Vad tror du om Björn Per?
Vidare till konkurrenssituationen om platsen som central forward, eller nia som man säger på fotbollsspråk. Kalle har ju, som sagt, varit extremt tydlig med att han inte har någon som helst tanke på att flytta Paulos Abraham till någon annan position, och Paulos har verkligen imponerat på lägret, innan han drog på sig en lättare skada i baksida lår. Han är således solklar etta och de andra får slåss om den resterande speltiden, om nu Paulos inte blir skadad en längre tid. Detta får, precis som du varit inne på, bara inte hända då jag ser honom som en allvarlig utmanare om skytteligan i Allsvenskan 2026.
Rapporterna säger att Nikola Vasic sett bättre och bättre ut på träningarna, men av det jag har sett så har han fortfarande en bit kvar innan han kommer in i det oerhörda tempo som Hammarby praktiserar. Det är lite för segt fortfarande när det gäller presspel och löpningar. Han är dock klass när bollen spelas in i boxen, speciellt som han är extremt duktig på att söka upp de kortare backarna och på så sätt har en fördel i luften när bollarna. I nuläget ser jag Niko främst som en joker som kan kastas in och vända matcher.
Kaboré då? Fick nu göra två mål mot ett ganska svagt Metalist, där det första var ett påpassligt skyttekungsmål och det andra var en mycket snygg lobb över målvakten, ett klassmål. Jag vet inte, men det är fortfarande något som saknas, och då speciellt när vi ställs mot mer kvalificerat motstånd. Han är helt enkelt för lite involverad i det som händer på banan och kommer alldeles för sällan till avslut. Det är dock inget nytt och rapporter från träningslägret har nått mig att de har sett skillnad i avsluten från Kaboré på slutet, där han avslutat lite rappare och distinkt än tidigare. Jag hoppas dock att det lossnar nu och skall det göra det så behöver han mer speltid än bara 10-15 minuter på slutet i cupen som startar kommande helg.
För att göra det ännu mer komplicerat så har Suwaibou Kebbeh visat att han också vill vara med och konkurrera, och han gjorde ett mycket fräckt mål från kanten mot Metalist. Tror nog att det är lite för tidigt för honom för att få den speltid han behöver under vårsäsongen. Fortsätter han att göra mycket mål i HTFF så får man sedan utvärdera i sommar om han skall spela i HTFF eller i A-laget, men till en början tror jag att det blir HTFF.
Så rangordningen just känns i min mage som Paulos, Kaboré, Vasic och Kebbeh, där Vasic och Kaboré ligger väldigt nära varandra. Har du en liknande ranking Per, eller tror du mer på någon spelare än vad jag gör?
I det stora hela så har Hammarby 2026 en mycket bra trupp, där det finns gott om spets och bredd, en bredd som aldrig har varit så vass tidigare. Vi lär få se en liknande startelva som vi har vant oss vid till en början, men det skulle inte förvåna mig om vi efter han börjar att få se namn som Hedlöf, Lwampindy, Koné och Steinke-Brånby i startelvorna.
Så bra är dessa unga spelare och Kalle Karlsson har aldrig varit rädd för att satsa ungt tidigare. Om vi införskaffar en offensiv mittfältare för att ersätta Lahdo, en spelare som går bakom Nahir, och som byts in när Nahir byts ut, så tycker jag att truppen känns klar. Vad tycker du? Skulle du vilja se några fler spelare in? Och i sådana fall på vilken position?
Jag vet inte vad du tycker Per, om dessa ständiga försäsongsmatcher mot finska lag, och då specifikt HJK. Inser förstås att det handlar om ett avtal, samtidigt som många hammarbyare får chansen att dricka en och annan öl under en kryssning till Finland. Jag tycker dock att det känns som ganska trötta matcher och skulle gärna se oss matcha mot något annat lag i stället. Vad tycker du Per? Är du en fan av dessa matcher mot finländare hela tiden?
Slutligen då, dags för svenska cupen, med start nästa fredag. Jag räknar med att vi går för fullt från första matchen och satsar på att vinna våra tre matcher och då förmodligen bli en av de fyra bästa gruppettorna. Med lite tur så kan vi då ”lägga feta krokben” på lag som satsar på cupen, som Malmö, Djurgården med flera. För vem vill inte se en kvartsfinal på hemmaplan mot exempelvis Malmö, med chans att helt sätta stopp för deras Europadrömmar 2026. Lär bli i stort sett fullsatt dessutom. Under Kim kändes det som att vi ”vaskade” cupen för att kunna fokusera fullt ut på allsvenskan. Kommer Kalle att göra samma sak, eller vad är din känsla Per.
Slutligen så såg jag ”Micke Hjelmberg” göra en lista på en sammanfogad bajenspelare (utespelare) med delar av spelare som man sett genom åren. Skulle vara intressant att se dina svar:
Personlighet:
Ledarskap:
Bajenhjärta:
Inställning:
Snabbhet:
Dribblingsförmåga:
Passningspel:
Fotbollshjärna:
Huvudspel:
Vänsterfot:
Högerfot:
Per:
Min vän, vi skall nog inte överdriva min klokskap. Snarare är det väl känslor som driver, eller styr, mig. Den melankoliska grundklangen är svår att rubba, det är bara att resa vidare med den genuppsättning som skänkts en, och jag antar att det är både på gott och ont. Tur ändå att jag har din vishet att luta mig mot, om vi nu skall ryggdunka varandra.
Sitter dessa skrivande förmiddagstimmar och inväntar genrepet mot HJK i Tali Fotbollshall i Helsingfors runt lunch, och precis som du har jag snudd på jämt varit skeptisk mot just de här matcherna mot finskt motstånd. Det är väl snyggt att bjuda supportrarna på en försmak av årets kommande bortaresor, men rent idrottsligt brukar det bli ljumma tillställningar utan distans. Ändå har jag vissa förhoppningar om något annat.
Kalle Karlsson gav i en gårdagsintervju åtminstone en hint om att han nu vill sätta något som kan liknas vid en startelva lagom till Svenska Cupen nästa vecka, och det bådar gott. Vi får väl se. Låt mig återkomma till detta när matchen väl har satt igång och spelats klart och i stället fortsätta med känslospåret.
För det första uppmärksammade sonen Jonathan mig i går inte bara på att våra cuptröjor har presenterats och att de faktiskt är riktigt snygga i sin Söderorts- och 2001-årshyllande design, utan också på vad de kostar att faktiskt köpa. 1199 spänn för vuxenstorlekar, det priset sticker lika mycket i mina ögon som nästan all officiell merch numera; minns inte minst de sneakers som presenterades häromåret.
In i märgen sorgligt och så långt från en Working Class Club som går att komma, alldeles oavsett om ynka procentandelar kommer Hammarby till godo. Det vore intressant att få veta Crafts produktionskostnader, vad ”konsulterna” har fått betalt. De siffrorna skulle jag vilja ha lika mycket som öppenhet kring transfersummor och agentarvoden.
För det andra kan jag inte låta bli att spinna vidare lite på det jag skrev om försäljningen av Adrian Lahdo i det förra brevet, vilken tragik jag faktiskt tycker det är att pengar i dag styr i den industri som fotbollen faktiskt har blivit. Vill jag till och med gå så långt som att kalla det för handel med människor? Ja, i mer nervklena stunder.
Jag slår säkert in redan öppna dörrar och inbillar mig naturligtvis inte att just Hammarby skall gå i bräschen för en omöjlig förändring, men det måste ändå markeras att även vi är medskyldiga, låt vara på grund av att vi som förening är ”tvungna” för att stå oss i en nästan bokstavligen mördande konkurrens.
Ta det ”afrikanska spåret”. Visst öppnas möjligheter för killar i 16-18-årsåldrarna från till exempel Elfenbenskusten att ta ett kliv, tjäna en hacka, eventuellt gå vidare i karriärerna, samtidigt som Hammarbys mål och mening är att i bästa fall förädla och sedan raskt sälja vidare för fantasisummor. Lägg därtill att affärer görs med regelrätta diktaturer. Visst, vi kan hävda att Hammarby tjänar på detta både ekonomiskt och – har det visat sig – ekonomiskt, men vad säger det om oss som människor?
Bakom varenda enskild framgångssaga finns hundratals misslyckanden, i europeiska förstäder fylls lägenhetshotell med de som skadades, som inte dög, som inte tjänat pengar att sända hem. Bortkastade. För att ta ett sorgligt grönvitt exempel: Vad hände med Akinkunmi Amoo? Han är väl i Kina nu, av alla våldsbejakande diktaturer i världen, men har någon i Hammarby – ansvariga för hans flytt till Europa och all skit som hände – någon kontakt? För visst måste det finnas ett ansvar? Mig gör det lätt illamående, men så är jag ju som sagt en känslomänniska, en drömmare. Hur resonerar du just dessa specifika svårsmälta frågor?
OBS! Allt efter detta är efter att träningsmatchen mot HJK har spelats
Per fortsätter:
Det om detta. Nu över till det verkligt sportsliga, som är betydligt mer lustfyllt. Det är genomtänkta, bra, intressanta saker du tar upp, Göran, och jag skall försöka resonera kring hur jag ser på dem och gör det med den nyss avslutade matchen mot HJK på näthinnan.
Ja, glädjande nog blev det inte den sömniga tillställning som vi båda befarade, utan tvärtom en ganska gedigen genomkörare som både ställde frågor och gav en del svar. Redan då startelvan presenterades kände åtminstone jag en lättnad: Kalle Karlsson menade verkligen allvar med att detta var en kamp att ta på största allvar, för bortsett frånvaron av en sjuk Montader Madjed och fortsatt rehabiliterande Paulos Abraham ställdes för dagen starkast möjliga manskap på planen, i alla fall utifrån tränarteamets synvinkel. Och min.
Minst sagt förtroendeingivande statement och ett tecken så gott som något på att Svenska Cupen tas på allvar – för att därmed svara på ytterligare en av dina frågor. Utan att göra en grundligare analys konstaterar jag att 2-1-segern var i högsta grad rättvis.
Förutom ett par sekvenser i andra halvlek då HJK – tyvärr ofta rätt brutalt spelande utan att bestraffas med mer än ett gult kort (kunde ha varit 4-5) – repade mod och hotade, och då främst alldeles för billigt på grund av sömnigt tigerrandigt försvars- och målvaktsagerande, var det ett konstant Hammarby-grepp om helheten.
Vinstsiffrorna borde givetvis ha varit större, det saknades inte bud på mer, och det hade varit önskvärt om spelövertaget i framför allt första halvlek resulterat i fler klara chanser och inte bara ett förvisso väl avvägt frisparksmål.
Såväl fråge- som utropstecken, alltså.
Ett par av de förstnämnda har redan nämnts. Vi behöver verkligen komma till fler klara lägen kring eller i motståndarnas straffområden än vad som hittills varit fallet under vårsäsongen, bortsett från i matchen mot ett b-klassat Metalist i Marbella.
Likaledes stämmer inte mittbacksförsvaret, än. Precis som du och jag har varit inne på kommer Victor Eriksson och Frederik Winther att vara tämligen givna där, men de behöver ytterligare ett par matcher för att kunna kommunicera med och läsa av varandras mönster fullt ut; ett behov som jag hade hoppats kommit längre. Gällande dessa spörsmål är jag ändå inte orolig, förrän jag måste. Det kommer att bli bra.
Glädjande var också att se rockaden i andra halvlek då Noah Persson byttes ut, Frederik gick till vänsterpositionen och Ibrahima Fofana tog plats bredvid Victor. Här finns klockrena alternativ. Det måste du väl hålla med om?
Mer bekymrad, eller undrande, är jag då över Elohim Kaboré, som nu alltså fick möjlighet från start. Han var direkt osynlig i första halvlek, förvisso mer aktiv – sannolikt efter direktiv – i den andra men en ”nia” skall bara inte missa öppet mål från två meter.
Skall han då fortsatt få chansen med förhoppning om att det till slut lossnar, eller satsa på Nicola Vasic som var aktiv under de 30 minuter han fick? Att någon av dem hotar en kurant Paulos där känns uteslutet. Jag skickar tillbaka med en elegant Castro-klack: vad tycker du, Göran?
Till pluskontot, för här fanns faktiskt också tendenser som fick mig att med fantastiska Etty Hillesum utbrista i:
"Nu skall jag utfordra min själ, jag märker att jag mer och mer behöver mata min motspänstiga själ med all den näring den kan smälta"
Kalle Karlssons aktiva coachning vid sidlinjen gjorde mig smått lycklig; saknaden efter Kim Hellberg kommer att minska markant. Även det redan nämnda faktum att en potentiell startelva redan nu börjar ta form in och att Cupen spelar stor roll för ett hungrande Hammarby inger förtroende. Vi är på rätt väg.
Individuellt svarade flera spelare för gedigna insatser – Tesfaldet Tekie och Markus Karlsson var tryggheter personifierade – Hampus Skoglund växte gradvis in i matchen – Oscar Johansson Shellhas fortsatte i sitt inhopp på positivt inslaget Marbella-spår – Nahir var som nästan jämt just Nahir; siktet är inställt.
Ändå var det två andra som stack ut lite extra.
Först och främst har Noah Persson kommit för att leverera; där har vi en genuin guldklimp som bara kommer att fortsätta växa in i det. Och så bäst av samtliga, och hur glädjande är det inte att konstatera: Obilor Okeke! Så delaktig i sin rätta position, så aktiv, stark och dominant på sin kant, och att han dessutom fick göra mål! Detta var exakt vad jag vill se, och jag vet även du Göran!
Nu varken kan eller skall vi begära av honom att han redan direkt skall ersätta vare sig Bazoumana Touré eller Sebastian Tounetki, de hade sina kvaliteter och Obilor har sina egna, men vänta bara: här kan stora saker hända under den kommande säsongen. Kommentar till detta?
Jag kan ha glömt att svara på ett par av dina frågor här, men gällande huruvida Wilson redan nu kan ta rollen som offensiv mittfältare eller om vi faktiskt behöver värva på den positionen är jag i dagsläget alldeles för osäker. Liksom i fråga om Suwaibo Kebbeh; han rubbar inte Paulos, men kan möjligen konkurrera med Vasic och Kabore´, alltså förutsatt att han då också får speltid, och frågan är i vilka matcher det i så fall skall ske.
På tal om Björn Hedlöf håller jag helt med dig. Naturligtvis skall han få spela, och det kommer att ske; där stundar ett rejält genombrott, men låt oss ha lite tålamod.
Hammarby bredd i år är, exakt som du skriver, imponerande. Positionerna att fundera kring är då den om offensiv mittfältare och den som renodlad ”nia”, men skall en värvning ske måste det gå fort och vara av den högsta kvalitet som erbjuds på marknaden; mot ”den moderna fotbollen” men in i leken eftersom det nu är den som gäller.
Avslutningsvis, hur i hela världen skall man kunna göra ett urval bland alla Hammarby-spelare man har tagit till sitt hjärta och skapa a perfect storm. Det är en tuff match, men det är ju kul och jag gör ett försök, som vanligt på ren instinkt. Här utgår jag enbart från spelare som har deltagit under den period då jag själv på olika sätt varit verksam nära klubben, alltså från 2007 och framåt, samt då de (med några undantag) har peakat i våra färger. Givetvis har jag rätt, givetvis kommer jag att mötas av irritation. That’s my middle name.
Personlighet: Pétur Marteinsson
Ledarskap: Sebastian Eguren
Bajenhjärta: Kennedy Bacircioglu/Björn Runström
Inställning: Suleyman Sleyman
Snabbhet: Charlie Davies
Dribblingsförmåga: Erik ”Samba-Erik” Johansson
Passningsspel: Nahir Besara
Fotbollshjärna: Pablo Pinones-Arce
Huvudspel: Erik Israelsson
Vänsterfot: Shaquille Pinas
Högerfot: Kennedy Bacircioglu/Nahir Besara
Vad sägs, Göran? Nu vill jag se din ultimata hjälte!
Göran:
Jag delar dina åsikter om träningsmatchen, där det förstås var extra kul att se både Noah Persson och Obilor Okeke så aktiva på vänstersidan. Både två visade verkligen att där han vi två spelare som kommer att dominera vår vänsterkant om de får chansen att spela ihop sig lite mer. Jag vill dock se Okeke utmana ännu lite mer på utsidan med sin oerhörda snabbhet. Han borde kunna variera spelet med och inte bara gå inåt hela tiden. Dock ett stort fall framåt mot att han skall göra vänsterkanten till sin 2026. Jättekul att se!
Noah Persson kom rätt otränad, och lite småskadad, till Hammarby. Detta har gjort att han har fått spendera månader på att nå tillbaka till sin vanliga nivå, som är hög. Det känns nu, äntligen, som att han börjar närma sig den även om jag vet att han har ännu mer i sig. En klockren värvning är det dock och Noah kommer vi att få stor nytta av.
När det gäller vänsterkanten generellt så tycker jag att vi har många alternativ. Vi har Noah, Winther och Steinke på vänsterbacken, där de två förstnämnda helt klart även skulle kunna spela vänsterytter. Okeke bör vara förstavalet till vänster. Och då pratar jag endast om alternativ för att spela en bred vänsterkant. Som jag varit inne på tidigare så kan både ”Big Frank” Adjei och OJS spela där om kanten skall vara indragen istället. Så visst håller jag med dig Per!
Som du var inne på så var det otroligt att HJK inte åkte på fler än en ostskiva, då de ofta spelade vårdslöst med många fula smällar och efterslängar. Riktigt onödigt i en försäsongsmatch att hålla på så, då det kan ge allvarliga skador på spelarna som får ta emot smällarna. Skall det vara på detta sätt även fortsättningsvis så får Hammarby se sig om efter ett annat lag att träningsspela mot, då det inte är meningen att man som åskådare skall sitta med andan i halsen och vara orolig för skador på de egna spelarna.
Du är, återigen, inne på vem som skall ha platsen som nia, och frågan är väl då främst vem som är förstaalternativet när Paulos är borta, då platsen är vikt för honom annars. Vete fan om inte Vasic passerade Kaboré i mina ögon iom matchen mot HJK. Kaboré är fortfarande alldeles för lite med i spelet och när han får sina chanser så måste han ta tillvara på dem bättre. Vasic var mer delaktig under de 30 minuter han spelade än vad Kaboré var under sina 60 minuter och är dessutom en vassare avslutare.
Kalle Karlsson har jag inte nämnt mycket om i vår dialog, men det är tydligt att det är en mycket bra tränare som vi har införskaffat för att förvalta det som Kim Hellberg byggt upp. Han är aktiv, tar sig tid med alla och det känns också som att han är en bättre matchcoach än Kim. Det känns mycket bra i magen att ha honom på vår tränarbänk.
Avslutningsvis då, innan vi avslutar denna dialog och ändrar vårt fokus mot fredagens cupmatch så ville du prata om afrikaspåret och det faktum att klubbarna ofta glömmer bort att ta hand om de spelare som inte lyckas. Här tycker jag, faktiskt, att Hammarby har gjort, och gör, allt de kan för att ge alla spelare som kommit in en ”fair chance” och det är ju precis som med de egna spelarna, att vissa tar chansen och vissa gör det inte.
Jag tror också att detta är en av de anledningar till att Hammarby blivit en sådan bra partner till ASEC Mimosa. Givetvis vill ASEC främst ha in pengar, men det måste också finnas en kärlek till de egenfostrade spelarna och en vilja att de behandlas på ett bra sätt. Jag kanske är naiv, men jag vill i alla fall tro på att vår klubb är en av de bättre på att ta hand om samtliga spelare som kommer till klubben, och även försöker ge dem alternativ om det inte funkar i klubben.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta ämne, men lämnar det där, för att fullt ut fokusera på Svenska Cupen, och vår match mot Brage på fredag, på Nya Söderstadion.
Jag vill dock inte göra dig besviken Per, så här kommer min ”perfekta” bajenspelare.
Personlighet: Patrik ”Pinnen” Andersson
Ledarskap: Petur Marteinsson
Bajenhjärta: Micke Hellström
Inställning: Nikola Djurdjic
Snabbhet: Charlie Davies
Dribblingsförmåga: Erik ”Samba-Erik” Johansson
Passningsspel: Darijan Bojanic
Fotbollshjärna: Nahir Besara
Huvudspel: Björn Paulsen
Vänsterfot: Christer Fursth
Högerfot: Kennedy Bakircioglu
Forza Bajen!
