Mål och poäng är våra kritiska behov i detta nu. Vi är mållösa alltför länge och Bremen kommer till Waldstadion i bättre form än på länge och med stort hopp. Alltför stort hopp måhända, för vi ämnar naturligtvis sabba hela deras dag. För det känns väl som att det tamejfan är dags för form nu, efter fyra månader av mediokra resultat behöver vi en vinst för att haka på i slaget om Europa, en kamp som även SC Freiburg och Gladbach blandat sig i. 

Efter ett sanslöst jobbigt resultat borta mot Köln efter en match som vi ofattbart nog förlorade behöver vi lite uppmuntring och en vanlig slagpåse som Werder Bremen borde alla dagar i veckan vara det mest perfekta laget för en sådan här match. Men nu är Bremen inne i sin obligatoriska vårperiod med underliga skrällar och målfester. Nu är Thomas Delaney, Max Kruse och Fin Bartels i den formen som de senaste tre åren gjort att Bremen hållt sig kvar, deras hemska försvar och höstform till trots. Det händer varje säsong. 

Vi har ungefär samma lag som mot Köln, samma lag som skapade en kopiös mängd chanser, men som utan tur fick åka hem till Mainhattan med örnvippen mellan klobeklädda ben. Ribbskott och komiska misstag, samt ett skott stolpe-in var vad som kanske definierade den matchen och kanske även vår vårsäsong. 

Komiskt hemske målvakten Felix Wiedwald, en av ligans sämsta förstamålvakter, kommer ånyo tillbaka till Waldstadion, arenan han "slog genom" på. Med vår tur så lär han nog göra sitt livs match. 

So spielen wir: 
Hradecky - Vallejo, Abraham, Oczipka - Chandler, Mascarell, Gacinovic, Tawatha - Fabian - Hrgota, Rebic

So spielen sie:
Wiedwald - Veljkovic, Moisander, Caldirola - M. Eggestein - Gebre Selassie, Grillitsch, Junuzovic, S. Garcia - Bartels, M. Kruse

Falks tipp: Låt oss vara optimistiska. 6-1, Hrgota gör fem som ett homage till Sverige i nöd. Rebic klackar in sjätte. 

Undertecknad önskar naturligtvis alla i Stockholm största möjliga säkerhet i den rådande situationen.