Tyskland
2010-11-17 01:10
Inför Sverige - Tyskland
Magnus Falk
Det är nu man skall krypa ut ur sitt skal. Det är nu man skall börja kalla sig Dieter istället för Magnus. Man halar ned den svenska blågula flaggan och hissar upp Schwarz-Rot-Gold, kräver av sina grannar att man skall tilltalas med Herr Falk och sätta på sina barn undertröjor och vägra raka mustaschen. Det är nu tysken kliver fram ordentligt i det svenska samhället; när agnarna sållas från vetet, när kungen av alla laxars laxar når ända upp i laxtrappan. Tyskland skall möta Sverige och jag håller på Tyskland. Vad är det för fel på mig?
Det har inte alltid varit så skall jag motvilligt säga. Jag har alltid högaktat tysk fotboll, men de var väldigt svåra att hålla på under Vogts tid som förbundskapten och Sir Erich Ribbeck var tråkig som flinta och laget spelade fotboll som korplag. Då var det svårare. Marco Rehmer var landslagsman exempelvis. Det passar inte. Det håller inte. Å andra sidan har jag aldrig varit någon landslagsfreak heller. 1994 var jag dock som alla andra svenskar med i VM-1994 febern och då jag själv var i USA då, så var det svårt att inte glida med i den svenska nationella febern. 80-talet var enklare med Völler, Matthäus, Buchwald, Brehmen och Förster. Det var enklare då. Det var inga pseudotyskar, det var tyskar som alla andra älskade att hata och själv smög man med en liten Stuttgartvimpel i innerfickan och rabblade upp Thomas Bertholds CV utan att skämmas. Dagens Tyskland är inte mitt Tyskland, det har blivit allas Tyskland. Sedan U21-EM i Sverige och VM i Sydafrika, så är dagens DFB-elf lättare att älska. Dels för att laget inte är så supertyskt järntrust-aktigt med stenhårda besservissrar som tacklar sönder skenben, vinner med 1-0 med mål av Klaus Allofs på övertid eller har mittfältsspelare typ EFfenberg eller Strunz som man bara vill köra in en cykel i ansiktet på, nejdå, dagens Tyskland är ungt, hippt, bolltrillande och fullkomligen öser ur sig positiva attribut.
Morgondagens landskamp mot Sverige blir en kraftmätning värd namnet. Sverige med den ärketrevlige medelpadspojken Hamrén i spetsen kommer från en fotbollsgala och med lyckosamma spelare i Europa. Di blågule kommer att göra livet surt för Jogis hyfsat oprövade lag. Jogi lovade att tänka på lite nya spelare, men kunde kanske inte ana att han skulle tappa mer än ett halvdussin från det lyckliga VM-laget på grund av skador. Så sent som igår så tackade Podolski och Wolfsburgs begåvade allroundspelare Sascha Riether för sig och Jogi står med 20 man att utnyttja till matchen. Matchen går i Göteborg och är årets sista landskamp och det är naturligtvis självklart att lagen vill avsluta snyggt. Sverige torskade mot Holland efter att man fått hybris senast och Tyskland har ju gått som på moln genom kvalgruppen och slagit Turkiet och Kazakstan avslutningsvis. 12 poäng i kvalgruppen ger en bra jul och många julklappar för Jogi.
Något om lagen
Sverige
Vad säga om "ze motherland"? Jo, det finns naturligtvis en del positivt. Erik Hamrén är en trevlig herre med härligt fräscha idéer. Lite Pär Mårts-varning på gossen, som kommer in med en ny spelidé, ett offensivt tänkande med attack från backar, snabbspringande mittfältare och att befolka straffområden med tunga spelare. Jag gillar vad jag har sett hittills även fast Holland var ett riktigt debacle.
Hamrén saknar Mellberg, Hysén, Zlatan och Elmander i truppen och detta är naturligtvis en brandskattning. Det blir ett problem på topp naturligtvis. Markus Berg, Ola Toivonen och Alexander Gerndt ger de enda möjliga alternativen på topp och av dessa är väl Berg den som är en rejäl spjutspets. Det troliga är dock att Toivonen ges samma roll som han har i PSV, dvs en släpande forwardsroll.
Får Kim spela? Jo, jag tror att han får det, denna gången. Laget är brandskattat på rejäl rutin, så Kongo-Kim lär få starta. Jag gillar de friska ytterbackarna Safari och Lustig, vilka jag tror få startid före Wendt. Bissen Larsson finns som alternativ på högerbacken också. Det är ingen position Eskilstunapojken gillar, men Bissen ställer upp på den plats han blir aviserad.
Med så pass många viktiga sapelare skadade, så ställer sig laget upp självt;
Isaksson-Lustig,Majstorovic,Granqvist,Safari-Svensson, Wernbloom-Larsson,Toivonen,Källström-Berg.
En variant är Elm istället för Bissen. Möjligtvis. Chippen Wilhelmsson finsn som alternativ på bänken om det skall gå undan på kanterna, fast laget ligger nog kvar som ovan.
Tyskland
Då pratar vi lite Schönheit, lite Frechheit, lite Donnerwetter und Flanken. På tal om Flanken så saknar Tyskland en riktig "Flankengott" som Manni Kaltz. Hrubesch sade en gång på sitt mycket karakteristiska sätt. "Tore schiessen ist einfach. Manni Flanke, ich mache Tor" . Jogi skall avsluta årets landskamper på ett vackert sätt. För några veckor sedan så erhöll Jogi å landslagets vägnarv"Das goldene Bambi" i Tyskland, ett pris för att man bjudit tyska folket på osedvanligt god underhållning. Jogi log med hela ansiktet och syntes faktiskt utan halsduk och jo- han har hals.
Sverige är en motståndare som man historiskt har haft det jobbigt mot. 33 matcher spelade; 14 vunna, 12 förlorade och 7 oavgjorda. Senaste matchen var VM 2006 och 3-0. Å andra sidan har Sverige bara vunnit en av de åtta senaste(å det var på straffar) och om man räknar full tid så var 3-1 i Stockholm 1978 den senaste vinsten. Tvåmålsskytt då- Lennart Lie Larsson, som sedermera spelade i Schalke. Den matchen såg jag på TV.
Hur bra är Jogis landslag denna gång? 20 man har landat i Göteborg. 20 man med mycket nytt och ungt. Här finsn fyra debutanter i form av Holtby, Schürrle, Götze och Schmelzer. Här finns två BVB-are till med endast en landskamp - Hummels och Grosskreutz. Men här finns också rutin i form av Mertesacker och Schweinsteiger och minsann har vi inte Mario Gomez med 40 landskamper med också. Dessa tre kommer att se landslaget byggas omkring sig. Framför allt den sistnämnde har gått som på räls de senaste matcherna i Bundesliga och har en grym form. Mertesacker återupprättade sin heder efter förnedringen mot Stuttgart och Schweinsteiger levererar alltid habila insatser.
Laget ståtar dock med idel intressanta spelare. Sami Khedira är en spelfördelare av högsta kvalitet. Att starta i Real Madrid säger det mesta om Schwabens kvaliteter. Ett löpvidunder som har få övermän, men en överman i Träsch som har lungor som en låglandskenyan. Han slutar aldrig att springa och är Perpetuum Mobile personifierad. Kan spela överallt på hela planen. Skicklig, brytsäker och slår sällan en boll fel. Toni Kroos kommer att få en del speltid och här händer det alltid saker. Vänsterfoten blir livsfarlig på fasta situationer.
Men mycket av fokus kommer att vara på de nya. Holtby-Schürrle var jag mycket förtjust i redan ifjol. Schürrles samspel ifjol med Ivanschitz i Mainz var sensationellt och nu har Holtby klivit in i en egen dimension och Jogi Löw har ett lyxproblem. Özil är borta. Vem spelar på hans plats bakom Gomez? Holtby är en bra lösning, men troligtvis slänger han dit Kroos centralt. Schmelzer känns som det enda möjliga alternativet till vänster, såvida han inte låter Boateng byta kant. Löw har också aviserat att René Adler startar i mål och då vill man inte höra "Der Adler kann fliegen wie er will, den Ball kriegt er net"
Startelvan
Adler-Boateng, Westermann, Mertesacker, Schmelzer-Khedira, Schweinsteiger-Grosskreutz,Kroos, Marin-Gomez
Match under onsdagen.
Det har inte alltid varit så skall jag motvilligt säga. Jag har alltid högaktat tysk fotboll, men de var väldigt svåra att hålla på under Vogts tid som förbundskapten och Sir Erich Ribbeck var tråkig som flinta och laget spelade fotboll som korplag. Då var det svårare. Marco Rehmer var landslagsman exempelvis. Det passar inte. Det håller inte. Å andra sidan har jag aldrig varit någon landslagsfreak heller. 1994 var jag dock som alla andra svenskar med i VM-1994 febern och då jag själv var i USA då, så var det svårt att inte glida med i den svenska nationella febern. 80-talet var enklare med Völler, Matthäus, Buchwald, Brehmen och Förster. Det var enklare då. Det var inga pseudotyskar, det var tyskar som alla andra älskade att hata och själv smög man med en liten Stuttgartvimpel i innerfickan och rabblade upp Thomas Bertholds CV utan att skämmas. Dagens Tyskland är inte mitt Tyskland, det har blivit allas Tyskland. Sedan U21-EM i Sverige och VM i Sydafrika, så är dagens DFB-elf lättare att älska. Dels för att laget inte är så supertyskt järntrust-aktigt med stenhårda besservissrar som tacklar sönder skenben, vinner med 1-0 med mål av Klaus Allofs på övertid eller har mittfältsspelare typ EFfenberg eller Strunz som man bara vill köra in en cykel i ansiktet på, nejdå, dagens Tyskland är ungt, hippt, bolltrillande och fullkomligen öser ur sig positiva attribut.
Morgondagens landskamp mot Sverige blir en kraftmätning värd namnet. Sverige med den ärketrevlige medelpadspojken Hamrén i spetsen kommer från en fotbollsgala och med lyckosamma spelare i Europa. Di blågule kommer att göra livet surt för Jogis hyfsat oprövade lag. Jogi lovade att tänka på lite nya spelare, men kunde kanske inte ana att han skulle tappa mer än ett halvdussin från det lyckliga VM-laget på grund av skador. Så sent som igår så tackade Podolski och Wolfsburgs begåvade allroundspelare Sascha Riether för sig och Jogi står med 20 man att utnyttja till matchen. Matchen går i Göteborg och är årets sista landskamp och det är naturligtvis självklart att lagen vill avsluta snyggt. Sverige torskade mot Holland efter att man fått hybris senast och Tyskland har ju gått som på moln genom kvalgruppen och slagit Turkiet och Kazakstan avslutningsvis. 12 poäng i kvalgruppen ger en bra jul och många julklappar för Jogi.
Något om lagen
Sverige
Vad säga om "ze motherland"? Jo, det finns naturligtvis en del positivt. Erik Hamrén är en trevlig herre med härligt fräscha idéer. Lite Pär Mårts-varning på gossen, som kommer in med en ny spelidé, ett offensivt tänkande med attack från backar, snabbspringande mittfältare och att befolka straffområden med tunga spelare. Jag gillar vad jag har sett hittills även fast Holland var ett riktigt debacle.
Hamrén saknar Mellberg, Hysén, Zlatan och Elmander i truppen och detta är naturligtvis en brandskattning. Det blir ett problem på topp naturligtvis. Markus Berg, Ola Toivonen och Alexander Gerndt ger de enda möjliga alternativen på topp och av dessa är väl Berg den som är en rejäl spjutspets. Det troliga är dock att Toivonen ges samma roll som han har i PSV, dvs en släpande forwardsroll.
Får Kim spela? Jo, jag tror att han får det, denna gången. Laget är brandskattat på rejäl rutin, så Kongo-Kim lär få starta. Jag gillar de friska ytterbackarna Safari och Lustig, vilka jag tror få startid före Wendt. Bissen Larsson finns som alternativ på högerbacken också. Det är ingen position Eskilstunapojken gillar, men Bissen ställer upp på den plats han blir aviserad.
Med så pass många viktiga sapelare skadade, så ställer sig laget upp självt;
Isaksson-Lustig,Majstorovic,Granqvist,Safari-Svensson, Wernbloom-Larsson,Toivonen,Källström-Berg.
En variant är Elm istället för Bissen. Möjligtvis. Chippen Wilhelmsson finsn som alternativ på bänken om det skall gå undan på kanterna, fast laget ligger nog kvar som ovan.
Tyskland
Då pratar vi lite Schönheit, lite Frechheit, lite Donnerwetter und Flanken. På tal om Flanken så saknar Tyskland en riktig "Flankengott" som Manni Kaltz. Hrubesch sade en gång på sitt mycket karakteristiska sätt. "Tore schiessen ist einfach. Manni Flanke, ich mache Tor" . Jogi skall avsluta årets landskamper på ett vackert sätt. För några veckor sedan så erhöll Jogi å landslagets vägnarv"Das goldene Bambi" i Tyskland, ett pris för att man bjudit tyska folket på osedvanligt god underhållning. Jogi log med hela ansiktet och syntes faktiskt utan halsduk och jo- han har hals.
Sverige är en motståndare som man historiskt har haft det jobbigt mot. 33 matcher spelade; 14 vunna, 12 förlorade och 7 oavgjorda. Senaste matchen var VM 2006 och 3-0. Å andra sidan har Sverige bara vunnit en av de åtta senaste(å det var på straffar) och om man räknar full tid så var 3-1 i Stockholm 1978 den senaste vinsten. Tvåmålsskytt då- Lennart Lie Larsson, som sedermera spelade i Schalke. Den matchen såg jag på TV.
Hur bra är Jogis landslag denna gång? 20 man har landat i Göteborg. 20 man med mycket nytt och ungt. Här finsn fyra debutanter i form av Holtby, Schürrle, Götze och Schmelzer. Här finns två BVB-are till med endast en landskamp - Hummels och Grosskreutz. Men här finns också rutin i form av Mertesacker och Schweinsteiger och minsann har vi inte Mario Gomez med 40 landskamper med också. Dessa tre kommer att se landslaget byggas omkring sig. Framför allt den sistnämnde har gått som på räls de senaste matcherna i Bundesliga och har en grym form. Mertesacker återupprättade sin heder efter förnedringen mot Stuttgart och Schweinsteiger levererar alltid habila insatser.
Laget ståtar dock med idel intressanta spelare. Sami Khedira är en spelfördelare av högsta kvalitet. Att starta i Real Madrid säger det mesta om Schwabens kvaliteter. Ett löpvidunder som har få övermän, men en överman i Träsch som har lungor som en låglandskenyan. Han slutar aldrig att springa och är Perpetuum Mobile personifierad. Kan spela överallt på hela planen. Skicklig, brytsäker och slår sällan en boll fel. Toni Kroos kommer att få en del speltid och här händer det alltid saker. Vänsterfoten blir livsfarlig på fasta situationer.
Men mycket av fokus kommer att vara på de nya. Holtby-Schürrle var jag mycket förtjust i redan ifjol. Schürrles samspel ifjol med Ivanschitz i Mainz var sensationellt och nu har Holtby klivit in i en egen dimension och Jogi Löw har ett lyxproblem. Özil är borta. Vem spelar på hans plats bakom Gomez? Holtby är en bra lösning, men troligtvis slänger han dit Kroos centralt. Schmelzer känns som det enda möjliga alternativet till vänster, såvida han inte låter Boateng byta kant. Löw har också aviserat att René Adler startar i mål och då vill man inte höra "Der Adler kann fliegen wie er will, den Ball kriegt er net"
Startelvan
Adler-Boateng, Westermann, Mertesacker, Schmelzer-Khedira, Schweinsteiger-Grosskreutz,Kroos, Marin-Gomez
Match under onsdagen.
