Trots ett halvår i totalt mörker verkar Italien ha hämtat sig, åtminstone en aning. Efter tre spelade matcher leder “Gli Azzuri” gruppen efter en seger mot Ungern och två oavgjorda matcher. Bland de positiva krafterna märks framför allt Lorenzo Pellegrini som med sina två mål verkligen har tagit chansen när han fått den och även Wilfried Gnonto har klivit fram under karriärens första tre landskamper. Men utöver det har Italien, liksom övriga Europa, varit inriktat på försvar och det kan diskuteras om lagets ledning i gruppen beror på skicklighet eller att motståndarna varit ännu mer omotiverade. Men detta till trots är det nu dags för Gli Azzuri att återigen ta sig an Tyskland.
1-1,1-1,1-1. Så enkelt går det att sammanfatta Tysklands facit. Och faktum är att resultatraden sammanfattar hur spelet har sett ut under de tre matcherna.

Det har verkligen varit ett Tyskland som gått och gått men varit i total avsaknad av spelidé för att kunna komma framåt. Spelarna känns som zombies som bara springer runt och få, om ens någon, verkar vilja vinna. Flera har varit inne på det tuffa och nästintill absurda spelschemat och visst är det förståeligt att spelarna vill gå på semester efter en lång säsong. Men när man är iförd den vit-svarta landslagsdressen är det som ett bundet kontrakt att prestera, och det borde spelarna förstå. Det värsta med att se laget prestera är att det raserar all glädje man byggde upp under hösten, för även om laget mötte rätt svag motstånd kändes det verkligen som att Hansi-Dieter Flick lyckats hitta en struktur och att “Die Mannschaft” var på väg tillbaka. Men det vi har sett de sista dagarna påminner nästan om Joachim Löws sista tid som förbundskapten med håglöst och substanslöst spel. Den enda ljusglimt jag har sett under här dagarna är Jonas Hofmann, dels för hans två mycket vackra mål, men också för hans hjärta och kampvilja som han visat upp under de här dagarna. Fortsätter han så här har vi en potentiell arvtagare till Philipp Lahm.

Förhoppningarna på kvällens match är inte särskilt höga, speciellt med tanke på det spelet vi sett i de tidigare matcherna. Känslan är att vi kommer få se två lag med semester i tankarna och att man därför kommer spela försvar för att undvika baklängesmål. Men hoppet är det sista som lämnar och det finns ändå en viss förhoppning att Tyskland tar sig i kragen och visar upp den snabbhet och offensiva glans som kännetecknar det landslag vi lärt känna genom åren.