Panos: "Om det inte är nu vi ska visa att vi är på plats, allesammans som en AIK-familj när ska vi visa det då?"
Efter gårdagens mållösa genrep mot IFK Norrköping var AIK tillbaka på i träning på Karlberg på söndagsförmiddagen. Nu med fullt fokus på vad som väntar på annandag påsk, nämligen premiären mot Halmstad.
Med större delen av truppen fortfarande borta på diverse landslagssamlingar var det rätt så lugn och sansad stämning nere på träningsanläggningen. De som spelade matchen igår körde ett lugnare rehabiliteringspass med bland annat cykling, stretching och diverse behandlingar i gymmet på Karlberg. Resterande som inte fick någon speltid körde ett vanligt bollpass nere på Skytteholm.
Nu gäller det att förbereda sig på bästa möjliga sätt inför premiären mot Halmstad. En premiär som kanske betyder lite extra för den comebackande Panos Dimitriadis som inte spelat en enda allsvensk minut sedan 27 april då han var med och kryssade mot Häcken borta.
Gnagarforum satte sig ned med AIKs nummer 5 efter träningen för en lite längre intervju.
Du har ju pratat mycket om din knäskada, och kanske börjar bli lite trött på den frågan, men jag tänker ändå att vi går tillbaka ungefär ett år. Du var ny i AIK och var kanske den värvningen det pratades minst om när vi gick in i säsongen?
-När jag kom så var det väl många som trodde att jag var en rätt all-round-spelare, vilket jag varit under nästan alla år som jag spelat fotboll. Men jag visste hela tiden att jag är en defensiv mittfältare. Det är min bästa position, där kan jag spela bäst. Jag bara gick och väntade på den möjligheten att få visa min bästa sida, och det kom ganska snabbt.
När jag tänker på dig tänker jag genast på två enskilda prestationer. Först i premiären mot Göteborg. Du börjar på bänken men kommer in i jakten på ett kvitteringsmål och gör det jättebra och sen…
-Derbyt?
Ja, derbyt mot Djurgården då du var utvecklades till en mittfältskung och tog över planen totalt. Under den tiden gick laget inte jättebra men du imponerade, eller hur kände du själv?
-Jag kom in i spelet väldigt snabbt. Tyvärr började vi med ett par svaga resultat, även fast det gick bra för mig personligen. Och självklart kommer man ihåg derbyt. Den matchen har jag sett om väldigt många gånger under min tid som skadad. Jag visste hela tiden vad jag kunde och när jag väl fick chansen och spela så var det bara att gå in och visa alla. Jag vet vilka typer av kvaliteter jag besitter och det var bara att ta för sig!
Och sen kom skadan?
-Det var jävligt jobbigt. Från att komma till en klubb man drömt om att spela för och verkligen älskar, och att man tog en plats och blev en rätt viktig spelare i laget, till att man blev skadad och var borta från spel ett år. Det klart att det psykiskt… man faller väldigt, väldigt lågt. Men samtidigt, det är bara att bita ihop. Skador får nästan alla fotbollsspelare. Jag är varken den första eller sista som kommer åka på en sådan skada. Det gäller bara att visa hur stark man är.
Vägen tillbaka då. Jag skulle vilja påstå att du, på nästan rekordtid fick väldigt hög status hos supportrarna. Mycket lyckönskningar osv. Hur mycket påverkade det processen att bli frisk?
-Som fan! I början är man mycket i sin egen bubbla, man vill inte prata med någon. Men redan från första dagen så var det folk som började höra av sig. SMS, Facebook osv. De gav ett jättebra stöd och det hjälpte mig väldigt mycket. Och det fick mig att längta tillbaka. Motivationen de gav mig, att folk vill se mig spela igen… det gav mig bevis på att man gjort avstamp och är en bra spelare. Det är jag otroligt tacksam över. Folk än idag hör av sig till mig. Det betyder väldigt mycket. Utan dem, utan deras stöd, är man i princip ingenting.
Nu är du tillbaka igen. Men du fick en smäll i första bollkontakten i comebacken mot Landskrona som säkert gjorde att många supportrar satte andan i halsen.
-Haha, det blev en liten smäll men ingenting allvarligt. Men det hade varit så typiskt. 10 månader rehab och sen en smäll och man är borta igen.
Men känner du ändå att den svåra knäskadan du åkte på, att den håller dig tillbaka i närkamper i spelet?
-Faktiskt inte. Jag har släppt det helt, det är ingenting jag tänker på. Självklart kommer det sitta i bakhuvudet, man vet att man har gjort en operation för en tuff skada men på plan tänker jag ingenting på det. Framförallt för att det känns bra i knät, då känns det dumt att gå och känna efter hela tiden.
2014 jämfört med 2015. Hur tycker du känslan i laget är?
-Det känns bra. Det har kommit många nya spelare. Många har kommit och gått, men vi har en riktigt spännande trupp. Vi har en bra mix av unga och erfarna spelare med bland annat Dickson Etuhu som kom in nu. Han är en riktigt erfaren spelare. Vi har bland annat fått in Johan (Blomberg) som spelat i Allsvenskan tidigare, Fredrik (Brustad) från Norge, Dickson Etuhu, och Bangura som gör comeback. Han är en riktig profil i Allsvenskan. Samt en bra ledarstab. Det lovar gott.
Din egen försäsong har blivit lite ryckig. Först comeback mot Landskrona, sen en bristning i låret matchen efter. Känner du att du verkligen är tillbaka nu?
-Absolut. Har du varit borta 9-10 månader, varav en och en halv av dem inneburit rent fotbollsspel i träning klart kroppen reagerar. Den har ju under en längre period inte anpassat sig till den träningen jag kör i dagsläget. Man måste vänja sig vid fotbollsskor, gräs, konstgräs, matchtempo osv. Det är oundvikligt att inte få några känningar i kroppen. Det är inget konstigt. Men allt ska vara borta nu, Säger Panos innan han knackar i träbordet och ler.
Under mina fyra matcher på försäsongen har jag först spelat 20 minuter, följt av ett par minuter innan skadan i matchen efter mot Kristianstad, sen 45 mot Åtvidaberg och nu 73 minuter i genrepet igår. Jag har lagt skadorna bakom mig och nu ska jag köra fullt. Det är 90 minuter som gäller nästa match.
Hur ser du på konkurrenssituationen på mitten? Med Ofori, som många tror får sitt absoluta genombrott i år, Blomberg som vi vet är en bra allsvensk spelare, Dickson med sin rutin och storlek, samt Anton Saletros som knackar på dörren. Kan du tänka dig att kliva ned t.ex. i backlinjen eller är det den defensiva mittfältspositionen du vill spela på?
-Jag är en renodlad centralt spelande mittfältare. En box-till-box-spelare. Jag känner att jag har den fördelen att kunna spela både offensivt och defensivt. Det är kanske det som har saknats i det här innermittfältet vi har ställt upp med? Men konkurrensen är tuff. Men jag vet att jag är en bra innermittfältare.
Det är ungefär en vecka till premiären. Hur är känslan i kroppen? Pirrigt/förväntansfull?
Panos spricker upp i ett jätteleende innan han svarar:
-Ja! Nu har vi något att spela för. Vi har haft många träningsmatcher och även spelat några cupmatcher där det i och för sig också gällde mycket. Men nu är det Allsvenskan och det finns poäng att plocka hem. Det gäller också för våra supportrar, det här betyder mycket för dem, och stödet de ger oss på våra hemmamatcher är helt otroligt. Det har en stor betydelse för motivationen!
Sista frågan: Vad vill du hälsa till supportrarna inför premiären mot Halmstad? Varför, tycker du, att man ska komma och titta på er?
-Det är enkelt. Är du AIK:are ska du vara på plats. Vi gör det här tillsammans, både på och utanför planen. Vi gör det bästa vi kan på plan. Vi förväntar oss att ni gör det bästa ni kan på läktaren, såsom ni förväntar er det bästa av oss. Det är nu säsongen börjar. Om det inte är nu vi ska visa att vi är på plats, allesammans som en AIK-familj när ska vi visa det då?
Köp biljetter till premiären!
