AIK förra veckan och Malmö denna. Kan man dra några slutsatser än om Blåvitt anno 2014?
Nja, vet inte om man ska göra efter 180 minuter i allsvenskan. Kände som vi började bra mot AIK och fick ett bakslag nu. Det kommer många matcher där vi kommer spela bra, och även där vi kommer spela mindre bra. Men nu är vi igång och spelat två tuffa matcher med blandade resultat. Så nu är det bara att gå vidare.

Hur kan det bli så att en match kan ha två så olika ansikten, där Malmö dominerar en halvlek och Blåvitt en?
Svårt att säga. Mycket psykologi och olika slags faser i matchen. Men de får ett tidigt mål och spelar bra efter det. Vi sänker oss lite, där det handlar om självförtroende och allt möjligt. Sen bestämmer vi oss i andra att bara släppa på handbromsen och köra. Inte fokusera på resultatet utan att visa ska göra en bra halvlek. Skapar en hel del chanser men får inte hål på dem. Klart det är mycket mentalt, blir jobbigt när vi inte får hål på dem.

Stahre sa på presskonferensen att det handlar om att sparka in skiten...
Ja, lite det fotboll handlar om. Synd att vi inte lyckas.

Andra halvlek är det nästan en halvtimme där Malmö har svårt att komma över halva plan. Hur stärkande är det, att ta med sig det?
Det är väl det positiva man får försöka ta med sig. Vi får försöka glömma den här matchen och det känns inte så positivt någonting just nu. Vi har våra chanser i matchen och lyckas skapa en del chanser och det är väl det på något sätt vi får försöka ta med oss. Men det känns lite svårt just nu.

Hur kändes det defensivt, med två förändringar i backlinjen i förhållande till AIK-matchen?
Vi släpper in mål, men känns som vi gör hela arbetet kollektivt. I första halvlek spelar vi inte bra men tycker inte vi släpper till så mycket målchanser. Malmö är effektiva och rullar runt bollen bra. Klart det kanske tar lite tid att komma in i försvarsspelet när man har nya spelare.