Tyskland
2020-04-29 14:00
Johan Berg om sitt supporterskap till Hertha Berlin
Vi låter skribenter och supportrar komma till tals där de får berätta om hur deras relation till favoritlaget ser ut och historien bakom den uppstådda kärleken.
Filip Wollin
Sedan snart 30 år tillbaka har Hertha Berlin varit en del av Johan Bergs liv då en halsduk fick honom att få upp ögonen för den tyska huvudstadsklubben. Här nedanför kan du läsa mer om hur relationen till föreningen ser ut.
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta Hertha Berlin?
- Klubben har funnits i mitt medvetande sedan min pappa köpte hem en Hertha-halsduk efter ett besök i Berlin under tidigt 90-tal. I takt med att mitt intresse för tyska språket, och Tyskland i stort, växte ökade också möjligheterna att följa fotbollen närmre. Berlin har länge varit ett favoritresmål och att det blev Hertha föll sig därför naturligt.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Första gången jag såg laget på plats kommer ju alltid vara lite extra speciellt. I mitt fall var det en smällkall februarikväll 2003 då Hertha mötte Boavista i UEFA-cupen inför närmast sörjande. Bart Goor cykelsparkade in 3–2 i slutminuterna och jag var såld.
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Ja, drivs ens supporterskap av framgångar är ju Hertha inget att fastna för. Klubbens historia är övervägande en uppvisning i underprestationer, misskötsel och rena skandaler snarare än tunga titlar. Men år av motgång kan ju också vändas till en fördel; få lär uppskatta framgången lika högt som supportrar till Hertha BSC när vi väl bärgar en pokal.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Ju äldre jag blir desto svårare har jag att knyta an till specifika spelare. Men jag gillar normalt spelare som ödmjukt gör grovjobbet och samtidigt är en god ambassadör för klubben. Per Skjelbred är väl den som bäst passar in i den beskrivningen i dagens trupp.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Där blir det svårare. Marco Pantelic och hans ego förtjänar definitivt ett omnämnande. Men jag är mest förtjust i hela truppen som sopade banan med 2. Bundesliga säsongen 12/13, med den något överviktige men ack så hårdskjutande Ronny som den självklara stjärnan.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- De flesta matcherna ser jag på TV, via tyska SKY:s sändningar. Min ambition är att se en match på plats i Tyskland per säsong, vilket jag brukar kunna hålla. I år hade jag biljett till derbyt mot Union, som bekant blev uppskjutet…
Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- Alla besök på Olympiastadion är minnesvärda men bäst var nog sista hemmamatchen säsongen 08/09. Hertha hade överraskande nog litet häng på mästartiteln. Arenan var fullpackad, solen sken och klubblegendaren Pal Dardai bjöd alla supporters på öl innan avspark. Att det sedan blev 0–0 och Hertha till och med gick miste om Champions League-plats hörde liksom inte till saken.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Min relation till Hertha är ganska okomplicerad. Jag tittar på matcherna, hänger med hyfsat vad som skrivs i tysk media och blir irriterad när laget fungerar dåligt på plan vilket inte är sällan. I övrigt påverkar lagets (brist på) framgångar mig ganska lite – den platsen är redan helt vigt åt IFK Norrköping.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Nja, inte direkt. Jag har aldrig varit någon die hard-supporter, utan mer sett det som en anledning att följa med i den tyska fotbollen i stort. Jag är rätt bekväm med den ambitionsnivån.
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Om vi håller oss inom Tyskland är det väl egentligen bara Bayern jag direkt ogillar. Det hänger väl främst ihop med deras totala dominans av den tyska fotbollen men även att företrädare som Rummenigge, Kahn och Hoeness känns väl pompösa och hycklande ibland. Annars har ju stadsrivaliteten i Berlin hårdnat de senaste åren med Unions framgångar. Kanske har jag anledning att omvärdera min uppfattning om vi fortsätter förlora mot ”lillebror”.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Jag hoppas framförallt att Hertha kan tuffa vidare och hävda sig hyfsat i Bundesliga, utan att tvingas kompromissa för mycket med det som vi lite slentrianmässigt kallar för ”den moderna fotbollen”. Och givetvis att laget någon gång kan kvalificera sig för en final i tyska cupen, som ju alltid spelas hemma på Olympiastadion.
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta Hertha Berlin?
- Klubben har funnits i mitt medvetande sedan min pappa köpte hem en Hertha-halsduk efter ett besök i Berlin under tidigt 90-tal. I takt med att mitt intresse för tyska språket, och Tyskland i stort, växte ökade också möjligheterna att följa fotbollen närmre. Berlin har länge varit ett favoritresmål och att det blev Hertha föll sig därför naturligt.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Första gången jag såg laget på plats kommer ju alltid vara lite extra speciellt. I mitt fall var det en smällkall februarikväll 2003 då Hertha mötte Boavista i UEFA-cupen inför närmast sörjande. Bart Goor cykelsparkade in 3–2 i slutminuterna och jag var såld.
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Ja, drivs ens supporterskap av framgångar är ju Hertha inget att fastna för. Klubbens historia är övervägande en uppvisning i underprestationer, misskötsel och rena skandaler snarare än tunga titlar. Men år av motgång kan ju också vändas till en fördel; få lär uppskatta framgången lika högt som supportrar till Hertha BSC när vi väl bärgar en pokal.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Ju äldre jag blir desto svårare har jag att knyta an till specifika spelare. Men jag gillar normalt spelare som ödmjukt gör grovjobbet och samtidigt är en god ambassadör för klubben. Per Skjelbred är väl den som bäst passar in i den beskrivningen i dagens trupp.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Där blir det svårare. Marco Pantelic och hans ego förtjänar definitivt ett omnämnande. Men jag är mest förtjust i hela truppen som sopade banan med 2. Bundesliga säsongen 12/13, med den något överviktige men ack så hårdskjutande Ronny som den självklara stjärnan.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- De flesta matcherna ser jag på TV, via tyska SKY:s sändningar. Min ambition är att se en match på plats i Tyskland per säsong, vilket jag brukar kunna hålla. I år hade jag biljett till derbyt mot Union, som bekant blev uppskjutet…
Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- Alla besök på Olympiastadion är minnesvärda men bäst var nog sista hemmamatchen säsongen 08/09. Hertha hade överraskande nog litet häng på mästartiteln. Arenan var fullpackad, solen sken och klubblegendaren Pal Dardai bjöd alla supporters på öl innan avspark. Att det sedan blev 0–0 och Hertha till och med gick miste om Champions League-plats hörde liksom inte till saken.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Min relation till Hertha är ganska okomplicerad. Jag tittar på matcherna, hänger med hyfsat vad som skrivs i tysk media och blir irriterad när laget fungerar dåligt på plan vilket inte är sällan. I övrigt påverkar lagets (brist på) framgångar mig ganska lite – den platsen är redan helt vigt åt IFK Norrköping.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Nja, inte direkt. Jag har aldrig varit någon die hard-supporter, utan mer sett det som en anledning att följa med i den tyska fotbollen i stort. Jag är rätt bekväm med den ambitionsnivån.
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Om vi håller oss inom Tyskland är det väl egentligen bara Bayern jag direkt ogillar. Det hänger väl främst ihop med deras totala dominans av den tyska fotbollen men även att företrädare som Rummenigge, Kahn och Hoeness känns väl pompösa och hycklande ibland. Annars har ju stadsrivaliteten i Berlin hårdnat de senaste åren med Unions framgångar. Kanske har jag anledning att omvärdera min uppfattning om vi fortsätter förlora mot ”lillebror”.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Jag hoppas framförallt att Hertha kan tuffa vidare och hävda sig hyfsat i Bundesliga, utan att tvingas kompromissa för mycket med det som vi lite slentrianmässigt kallar för ”den moderna fotbollen”. Och givetvis att laget någon gång kan kvalificera sig för en final i tyska cupen, som ju alltid spelas hemma på Olympiastadion.
