
SvenskaFans-panelen
2015-11-10 14:00
Jonas Dahlquist: Falsk trygghet
Allsvenskan i fotboll mår bra, men klubbarna står på en bräcklig grund.
Jonas Dahlquist
5 kommentarer
Av de åtta mest publikdragande fotbollsklubbarna i Norden är fem svenska, och på pallplatserna i den ligan är det rakt igenom svenskt tack vare Hammarby, AIK och Malmö.
Sverige representeras för andra året i rad i Champions League av Malmö FF.
13 av 16 Allsvenska klubbar visade överskott i finanserna 2014, att jämföra med 2013 då tre av 16 visade överskott.
Problemet är att två av de tre sakerna som står här ovan är ytterst bräckliga.
Om inte Emil Forsberg hade råkat stå på rätt ställe i slutet av CL-kvalmatchen Red Bull Salzburg-Malmö FF när målvakten Gulasci och backen Schiemer inte kunde bestämma sig hur de skulle få bort bollen hade det blivit 2-0 till österrikarna i den matchen, och kanske inget CL-spel för Malmö. Det hade i alla fall blivit betydligt svårare. Samma sak nu i år när Jo Inge Berget reducerade till 3-2 borta mot Celtic i slutsekunderna.
Utan dessa två – relativt slumpartade - reduceringsmål hade Malmös öde kanske sett annorlunda ut. I sådana fall hade deras ekonomi också sett annorlunda ut.
Okej, allt detta är hypotetiskt – men om Gulasci och Schiemer inte hade sprungit ihop hade kanske inte MFF gått till Champions League. Då kanske inte heller spelare som t.ex Isaac Kiese Thelin, Emil Forsberg, Magnus Eriksson och Filip Helander fått samma status och/eller landslagschanser och därmed inte blivit aktuella för de klubbar de senare lämnade för. Åtminstone inte för samma pengar. Då hade helt enkelt MFF:s plånbok inte sett ut som den gör nu.
För de klubbar som inte kan hoppas på CL-pengar, det vill säga alla andra svenska klubbar än de regerande mästarna, är det Europa League-spel och rejäla spelarförsäljningar som är den enda vägen till garanterat plus i kassan.
”Do you know how to become a millionaire through owning a football club? You start as a billionaire.” – gammalt fint engelskt skämt.
Det är inte särskilt lätt att tjäna pengar på Allsvensk fotboll i sig, nämligen. Publikintäkter, sponsorkontrakt och TV-pengar räcker generellt inte för att täcka kostnaderna för spelare, övrig personal och drift. Klubbarna försöker vara så kreativa de kan med avskrivningar, utländska spelare som kommer på artist-/lånekontrakt, och så vidare.
Problemet med spelarförsäljningar är att det bara är spelarna i det absoluta toppskiktet som det går att ta betalt för – och där återfinns som bekant väldigt få av de Allsvenska. Publiken kan man jobba med och hitta sätt att få större intäkter, men det arbetet är inte helt enkelt. Dessutom avhängigt hur det ser ut i tabellen (undantaget Hammarby).
Återstår då att radikalt minska kostnaderna eller att börja tjäna pengar på något annat sätt. Det är det här vi ska fundera kring här under veckan. Vissa av idéerna som kommer att lanseras är säkerligen orimliga och/eller omöjliga, men vissa kanske det går att ha en seriös diskussion kring. 51-procentsregeln kommer också att avhandlas. Det brukar bli roligt.
På torsdag avrundas det hela med ett specialprogram på FanTV där undertecknad är en av deltagarna. Det låter kanske grandiost att säga att vi ska prata om hur vi ska säkra svensk fotbolls framtid, men på ett sätt är det så. Plus i kassaböckerna ett år betyder inte att affärerna går strålande, det betyder bara att man fortfarande har grepp om livbojen. Det är egentligen enbart MFF som sitter säkert uppe i båten.
*****
Vår gästredaktör Jonas Dahlquist återkommer med fler texter under veckan och deltar i FanTV under torsdagen. Läs mer om SF-panelen här.
Sverige representeras för andra året i rad i Champions League av Malmö FF.
13 av 16 Allsvenska klubbar visade överskott i finanserna 2014, att jämföra med 2013 då tre av 16 visade överskott.
Problemet är att två av de tre sakerna som står här ovan är ytterst bräckliga.
Om inte Emil Forsberg hade råkat stå på rätt ställe i slutet av CL-kvalmatchen Red Bull Salzburg-Malmö FF när målvakten Gulasci och backen Schiemer inte kunde bestämma sig hur de skulle få bort bollen hade det blivit 2-0 till österrikarna i den matchen, och kanske inget CL-spel för Malmö. Det hade i alla fall blivit betydligt svårare. Samma sak nu i år när Jo Inge Berget reducerade till 3-2 borta mot Celtic i slutsekunderna.
Utan dessa två – relativt slumpartade - reduceringsmål hade Malmös öde kanske sett annorlunda ut. I sådana fall hade deras ekonomi också sett annorlunda ut.
Okej, allt detta är hypotetiskt – men om Gulasci och Schiemer inte hade sprungit ihop hade kanske inte MFF gått till Champions League. Då kanske inte heller spelare som t.ex Isaac Kiese Thelin, Emil Forsberg, Magnus Eriksson och Filip Helander fått samma status och/eller landslagschanser och därmed inte blivit aktuella för de klubbar de senare lämnade för. Åtminstone inte för samma pengar. Då hade helt enkelt MFF:s plånbok inte sett ut som den gör nu.
För de klubbar som inte kan hoppas på CL-pengar, det vill säga alla andra svenska klubbar än de regerande mästarna, är det Europa League-spel och rejäla spelarförsäljningar som är den enda vägen till garanterat plus i kassan.
”Do you know how to become a millionaire through owning a football club? You start as a billionaire.” – gammalt fint engelskt skämt.
Det är inte särskilt lätt att tjäna pengar på Allsvensk fotboll i sig, nämligen. Publikintäkter, sponsorkontrakt och TV-pengar räcker generellt inte för att täcka kostnaderna för spelare, övrig personal och drift. Klubbarna försöker vara så kreativa de kan med avskrivningar, utländska spelare som kommer på artist-/lånekontrakt, och så vidare.
Problemet med spelarförsäljningar är att det bara är spelarna i det absoluta toppskiktet som det går att ta betalt för – och där återfinns som bekant väldigt få av de Allsvenska. Publiken kan man jobba med och hitta sätt att få större intäkter, men det arbetet är inte helt enkelt. Dessutom avhängigt hur det ser ut i tabellen (undantaget Hammarby).
Återstår då att radikalt minska kostnaderna eller att börja tjäna pengar på något annat sätt. Det är det här vi ska fundera kring här under veckan. Vissa av idéerna som kommer att lanseras är säkerligen orimliga och/eller omöjliga, men vissa kanske det går att ha en seriös diskussion kring. 51-procentsregeln kommer också att avhandlas. Det brukar bli roligt.
På torsdag avrundas det hela med ett specialprogram på FanTV där undertecknad är en av deltagarna. Det låter kanske grandiost att säga att vi ska prata om hur vi ska säkra svensk fotbolls framtid, men på ett sätt är det så. Plus i kassaböckerna ett år betyder inte att affärerna går strålande, det betyder bara att man fortfarande har grepp om livbojen. Det är egentligen enbart MFF som sitter säkert uppe i båten.
*****
Vår gästredaktör Jonas Dahlquist återkommer med fler texter under veckan och deltar i FanTV under torsdagen. Läs mer om SF-panelen här.