Tyskland
2010-10-13 01:40
Kasachstan 0-3 Deutschland: Med stormsteg mot EM
Ca 5000 km i öster ligger Kazakstan, dit die Nationalelf tagit sig för att gästa Storchs lag. En kuriös match på alla sätt och vis skulle det bli. En match som Tyskland till slut, efter mycket om och men, vinna.
Kaldon Kalasho
Det var mycket prat kring Özils vara eller inte vara i matchen mot Kazakstan. Han blev utbytt sent i fredagsmatchen mot Turkiet, och var tveksam till spel. Vi fick dock lugnande besked, nämligen att Mesut var fit. Startelvan var således den samma som mot Turkiet.
Första halvlek
Kazakstan var taggade till max redan från början. Inte konstigt, då detta förmodligen var deras livs match. Deras press var imponerande hög, samtidigt som man någonstans frågade sig hur väl deras fysiska förutsättningar skulle klara av det högt ansatta tempot.
Nåväl, halvleken var ganska sömnig till en början, där Tyskland hade svårt att hitta lösningar på de kompakta 4-manskikten som Kazakstan ställde på benen. En första indikation till målchans hade Miro, som på ett mycket fint inlägg från Thomas, inte lyckades förvalta, utan nickade över.
Det var framförallt på kanterna som vi var farliga. Och återigen var det högerkanten med Lahm och Müller som hotade ständigt. Även Sami fick ett riktigt fint läge att nicka in ledningsmålet, dock nickade även han över. Inlägg återigen från högerkanten.
I chansväg hade vi minst 5-6 riktigt fina målchanser, men målen uteblev. Thema Chansenvervärtung? Visst, lite väl mycket bortkastade målchanser, något som Jogi givetvis kommer att titta närmre på. En spelare som utmärkte sig speciellt mycket var Toni Kroos, som växer för varje match han gör med Adler på bröstet. En spelare som måste tas till vara på, för en sådan får vi bara var 50e år.
Andra halvlek
Det skulle smälla direkt i andra. Målskytten? Take a wild guess. Givetvis var det Miro Klose, mannen med torgarantie. Efter exceptionellt samspel mellan Mesut och Podolski så sätter sig Klose oerhört starkt igenom framför backen, och sätter 1-0. Mål nr 58, vi håller koll på räkningen. Samtidigt som det kändes skönt att Jogi-effekten kickade in så fort som den gjorde. Något måste Löw ha sagt i halvtid. Något i stil med: ”Mitt herrskap, nu tar vi oss i kragen och fokuserar lite”.
Kazakstan ligger långt ner på Fifas rankinglista, drar ganska jämnt med lingonnationer som Fiji, Vietnam och Haiti. Men presenterade sig på ett helt annorlunda sätt än vad man är van vid att se från en 126e rankad. Det var främst tysk-kazakstaniern Heinrich Schmitgal som var riktigt farlig. Schmitgal, som för övrigt håller till i Oberhausen i 2. Liga, hade chans till kvittering direkt efter Miros ledningsmål, men Manuel var på tårna. Det var flera anfall som gick via just Schmitgal, och Kazakstan fick oroväckande många målchanser.
Klose skadade sig strax efter sitt mål, en sträckning i baksida lår säger de första rapporterna. Hursomhelst var det Mario, ich bin kein Einwechselspieler, Gomez som kom in. Och just han fick äntligen göra mål igen. Efter fint väggspel med Podolski satte han kyligt in 2-0 efter 80 minuter spelade. Man hade nästan glömt att Mario kan vara så kylig. Sin målgest gjorde han också, den kända Torerorn. Han har sagt att han är på hugget, får se om det håller i sig.
Även ett tredje mål skulle vi få se i matchen. Efter att Podolski spelat fram till båda målen, fick han göra ett själv efter ett suveränt solo. 3-0 slutar matchen.
En svårspelad motståndare
De flesta trodde väl att Tyskland skulle åka till kyliga Kazakstan och vinna med tennissiffror, men icke sa nicke. Man märkte att det är ett fint sammansvetsat lag som de har fått ihop, där Storch har fått in lite tysk organisation i det hela. Det var långt ifrån en klockren match från gubbarna, mest oroande var hur väl vi tog vara på chanserna. Thomas tillexempel, kommer helt ren framför kassen och drar bollen på rad 34. Håller kanske mot Kazakstan, men absolut inte när vi står där mot Spanien eller någon annan motståndare i EM-final om 2 år. Sen är jag kanske lite väl gnällig, det är svårt att hela tiden vara fläckfria, givetvis. Viktigast för tillfället är att vi har 12 poäng, och hela 6 poäng ner till Turkiet.
Kuriös match
Det var verkligen en kuriös match, undantagens match kan man nästan säga. Arenan exempelvis, var likt den vi har i Gelsenkirchen, utrustad med tak. Medans det där ute rådde minusgrader och frost, hade spelarna en gemytlig 17 graders temperatur, och konstgräs minsann, som förutsättningar. Kanske anledningen till att våra spelare hade så många så misstag. Avspark för matchen var tisdagen den 12 oktober 23:00, och slutvisslan kom någon gång onsdagen den 13 oktober, inte varje dag det händer. Aldrig tidigare har Tyskland heller behövt åka så långt för att kvalspela.
Bäst i Tyskland: Toni Kroos. Visade framfötterna i närkamper där han tog och gav smällar. Spelar mycket intelligent och klokt, vändningarna med boll är det yttersta världsklass på. Försvann lite i andra halvlek, men vilken lirare vi har där.
Bäst i Kazakstan: Heinrich Schmitgal. Utgjorde ett ständigt hot via sin vänsterkant, Oberhausensonen. Hade 2 riktigt fina möjligheter, men tog inte vara på dem. Klart vassast i Kazakstan.
Laget(4-2-3-1): Neuer; Lahm, Mertesacker, Badstuber, Westermann; Khedira, Kroos; Müller, Özil, Podolski; Klose
Byten: Gomez, Marin och Cacau fick komma in istället för Klose, Müller och Özil. Cacau och Marin hade inte många scener, Gomez tog dock vara på sitt inhopp genom att sätta det viktiga 2-0 målet.
Då var kvalet slut för den här gången. Optimal start har vi, där vi mäktat med full pott från 4 matcher, samt 13-1 i målskillnad. Märk väl att det målet som släpptes in var mot Azerbajdzjan där Manuel antagligen hade skuldkänslor och skänkte till Vogts lag. Turkiet förlorade idag mot Azerbajdzjan, vilket gör gapet ännu större: hela 6 poäng. Dock är Österrike närmast, med sina 7 poäng, efter att ha spelat en helt galen match mot Belgien, som slutade 4-4. Många pratar om Turkiet och Belgien, men Österrike är ingen motståndare som kan skojas bort.
Nästa match är faktiskt redan i november mot Sverige, i hemstaden Göteborg. Där hoppas jag att vi får så mycket support som möjligt på Ullevis läktare.
AUF GEHTS DEUTSCHLAND!!
Första halvlek
Kazakstan var taggade till max redan från början. Inte konstigt, då detta förmodligen var deras livs match. Deras press var imponerande hög, samtidigt som man någonstans frågade sig hur väl deras fysiska förutsättningar skulle klara av det högt ansatta tempot.
Nåväl, halvleken var ganska sömnig till en början, där Tyskland hade svårt att hitta lösningar på de kompakta 4-manskikten som Kazakstan ställde på benen. En första indikation till målchans hade Miro, som på ett mycket fint inlägg från Thomas, inte lyckades förvalta, utan nickade över.
Det var framförallt på kanterna som vi var farliga. Och återigen var det högerkanten med Lahm och Müller som hotade ständigt. Även Sami fick ett riktigt fint läge att nicka in ledningsmålet, dock nickade även han över. Inlägg återigen från högerkanten.
I chansväg hade vi minst 5-6 riktigt fina målchanser, men målen uteblev. Thema Chansenvervärtung? Visst, lite väl mycket bortkastade målchanser, något som Jogi givetvis kommer att titta närmre på. En spelare som utmärkte sig speciellt mycket var Toni Kroos, som växer för varje match han gör med Adler på bröstet. En spelare som måste tas till vara på, för en sådan får vi bara var 50e år.
Andra halvlek
Det skulle smälla direkt i andra. Målskytten? Take a wild guess. Givetvis var det Miro Klose, mannen med torgarantie. Efter exceptionellt samspel mellan Mesut och Podolski så sätter sig Klose oerhört starkt igenom framför backen, och sätter 1-0. Mål nr 58, vi håller koll på räkningen. Samtidigt som det kändes skönt att Jogi-effekten kickade in så fort som den gjorde. Något måste Löw ha sagt i halvtid. Något i stil med: ”Mitt herrskap, nu tar vi oss i kragen och fokuserar lite”.
Kazakstan ligger långt ner på Fifas rankinglista, drar ganska jämnt med lingonnationer som Fiji, Vietnam och Haiti. Men presenterade sig på ett helt annorlunda sätt än vad man är van vid att se från en 126e rankad. Det var främst tysk-kazakstaniern Heinrich Schmitgal som var riktigt farlig. Schmitgal, som för övrigt håller till i Oberhausen i 2. Liga, hade chans till kvittering direkt efter Miros ledningsmål, men Manuel var på tårna. Det var flera anfall som gick via just Schmitgal, och Kazakstan fick oroväckande många målchanser.
Klose skadade sig strax efter sitt mål, en sträckning i baksida lår säger de första rapporterna. Hursomhelst var det Mario, ich bin kein Einwechselspieler, Gomez som kom in. Och just han fick äntligen göra mål igen. Efter fint väggspel med Podolski satte han kyligt in 2-0 efter 80 minuter spelade. Man hade nästan glömt att Mario kan vara så kylig. Sin målgest gjorde han också, den kända Torerorn. Han har sagt att han är på hugget, får se om det håller i sig.
Även ett tredje mål skulle vi få se i matchen. Efter att Podolski spelat fram till båda målen, fick han göra ett själv efter ett suveränt solo. 3-0 slutar matchen.
En svårspelad motståndare
De flesta trodde väl att Tyskland skulle åka till kyliga Kazakstan och vinna med tennissiffror, men icke sa nicke. Man märkte att det är ett fint sammansvetsat lag som de har fått ihop, där Storch har fått in lite tysk organisation i det hela. Det var långt ifrån en klockren match från gubbarna, mest oroande var hur väl vi tog vara på chanserna. Thomas tillexempel, kommer helt ren framför kassen och drar bollen på rad 34. Håller kanske mot Kazakstan, men absolut inte när vi står där mot Spanien eller någon annan motståndare i EM-final om 2 år. Sen är jag kanske lite väl gnällig, det är svårt att hela tiden vara fläckfria, givetvis. Viktigast för tillfället är att vi har 12 poäng, och hela 6 poäng ner till Turkiet.
Kuriös match
Det var verkligen en kuriös match, undantagens match kan man nästan säga. Arenan exempelvis, var likt den vi har i Gelsenkirchen, utrustad med tak. Medans det där ute rådde minusgrader och frost, hade spelarna en gemytlig 17 graders temperatur, och konstgräs minsann, som förutsättningar. Kanske anledningen till att våra spelare hade så många så misstag. Avspark för matchen var tisdagen den 12 oktober 23:00, och slutvisslan kom någon gång onsdagen den 13 oktober, inte varje dag det händer. Aldrig tidigare har Tyskland heller behövt åka så långt för att kvalspela.
Bäst i Tyskland: Toni Kroos. Visade framfötterna i närkamper där han tog och gav smällar. Spelar mycket intelligent och klokt, vändningarna med boll är det yttersta världsklass på. Försvann lite i andra halvlek, men vilken lirare vi har där.
Bäst i Kazakstan: Heinrich Schmitgal. Utgjorde ett ständigt hot via sin vänsterkant, Oberhausensonen. Hade 2 riktigt fina möjligheter, men tog inte vara på dem. Klart vassast i Kazakstan.
Laget(4-2-3-1): Neuer; Lahm, Mertesacker, Badstuber, Westermann; Khedira, Kroos; Müller, Özil, Podolski; Klose
Byten: Gomez, Marin och Cacau fick komma in istället för Klose, Müller och Özil. Cacau och Marin hade inte många scener, Gomez tog dock vara på sitt inhopp genom att sätta det viktiga 2-0 målet.
Då var kvalet slut för den här gången. Optimal start har vi, där vi mäktat med full pott från 4 matcher, samt 13-1 i målskillnad. Märk väl att det målet som släpptes in var mot Azerbajdzjan där Manuel antagligen hade skuldkänslor och skänkte till Vogts lag. Turkiet förlorade idag mot Azerbajdzjan, vilket gör gapet ännu större: hela 6 poäng. Dock är Österrike närmast, med sina 7 poäng, efter att ha spelat en helt galen match mot Belgien, som slutade 4-4. Många pratar om Turkiet och Belgien, men Österrike är ingen motståndare som kan skojas bort.
Nästa match är faktiskt redan i november mot Sverige, i hemstaden Göteborg. Där hoppas jag att vi får så mycket support som möjligt på Ullevis läktare.
AUF GEHTS DEUTSCHLAND!!
