I slutänden kommer det så klart (läs: sannolikt) inte att spela så stor roll för utgången av årets säsong. Men dagens seger hemma mot BP kändes ändå otroligt skön och viktig. 

Först och främst för att vi fick ta årets första hemmaseger och bryta den förbannelsen. Som egentligen kanske är en läktarförbannelse? Jag kan räkna upp en handfull tidigare allsvenska klubbar som det gått åt helvete för sedan man byggt nytt! I vissa fall ända ner i Division 1. Fast så illa ska det väl inte behöva gå för Varbergs BoIS? Vi har ju ändå bara byggt en ny huvudläktare, inte en hel arena. 

Att få komma tillbaka från underläge till vinst var också nytt för i år. Och då inte bara en utan två gånger! När BP vände tillbaka till 3-2 i andra halvlek trodde i varje fall jag att det var godnatt för idag. Man Varbergs BoIS och framför allt Joakim Lindner ville annorlunda. Och den moralstärkaren tar vi med oss in i framtiden.

Ett BoIS som till stora delar är under ombyggnation och har klart med en ny tränare till nästa säsong var nog också i stort behov av en positiv injektion för framtiden och något att bygga vidare på. Och ska vi ändå klamra oss fast vid den där mikroskopiska möjligheten var det väl fint att det allsvenska hoppet i varje fall kan fortsätta leva under det kommande landslagsuppehållet. 

Matchen i sig då? Jo efter en pigg inledning av BoIS kom det nästan obligatoriska bakslaget och 0-1 till BP. Och redan där började den obotlige pessimisten inom mig att vakna till liv. Men då skulle den ofta utskällde Robin Tranberg återigen göra Varbergs första mål efter ett inlägg från Oliver Silverholt, återigen på sin rätta kant fast bollen nu slagen med "fel" fot. 

Det känns också ganska tydligt att Luke Le Roux lämnat ett stort hål efter sig på det centrala mittfältet. Gång på gång hade BP oceaner av yta att jobba i. Men för de spelskickliga pojkarna från Bromma verkar också något inte stämma vilket den skrala poängskörden efter sommaruppehållet vittnar om. Och den svajigheten kunde BoIS utnyttja idag, tydligt demonstrerad av Amadeus Sögaards bolltapp före Dion Krasniqis fina 2-1 mål. 

Victor Karlssons avslut till 3-3 var också värt att notera. Ett lågt pressat skott när bollen kom studsandes mot straffområdeslinjen. Behärskat och utan att förivra sig, något man annars ofta ser hända i liknande situationer. Nye Agon Mucolli hade en pigg inledning av matchen men mattades efter hand. Tyckte i varje fall att han i början visade upp kvaliteter som  4 mål och 7 assist under en säsong i norska högstaligan kan tyda på. 

I paus fick sportchef Thomas Askebrand kommentera Varbergs sommarfönster och min känsla vara att han inte varit oberörd av den kritik som riktats mot att flera av lagets bättre spelare har avyttrats. Men även att han menar att Varberg nu har en betydligt bättre balanserad trupp vilket åter sätter ett stort frågetecken för det tidigare samarbetet med Joakim Persson, om det nu funnits något?

Till sist ska det också noteras att Varberg i och med dagens seger har spelat in 119 poäng i den allsvenska maratontabellen och därmed pASSErat Falkenbergs FF med 2 pinnar. Så åtminstone för tillfället kan vi nu säga - adiós Falkenberg!