"Det är inte lätt att komma till Påskbergsvallen och bara hämta hem poängen i år. Något som Malmö FF faktiskt kan få erfara redan på torsdag" skrev jag efter Kalmarmatchen på Valborg. Samtidigt talade Jocke Persson om vikten av att se bortom de ljusblå tröjorna, att det bara är människor med armar och ben vi möter. Drygt 10 minuter in i matchen stod det sedan 0-3 och allt det som på sistone sett rejält och stabilt ut var som bortblåst. 

Och kanske är det inte sällan just detta händer? Att något som ser tryggt och stabilt ut och där man bara väntar på någon slags offensiv förlösning istället resulterar i en försvarsmässig genomklappning. Vi låter oss luras av den där stabiliteten. Tror att det organisatoriska och stabila är ett tecken på utveckling. När det egentligen handlar om ett lag som inte kan få ihop en helhet i form av en försvarsmässig stabilitet i kombination med ett poänggivande anfallsspel? Fråga bara Halmstads Bollklubb anno 2021. 

Ismet Lushaku var ordinarie i princip hela 2022 och startade även premiären mot Mjällby. Men sedan verkar någonting ha hänt. Något som får Jocke Persson att ge långtidsskadade Oliver Stanisic en startplats för första gången i år hemma mot de suveräna serieledarna från Malmö. Samtidigt som både Joakim Lindner och Yassin El Ouatki fick ta ett steg upp i banan. Istället för att bara sätta in Lushaku bredvid El Ouatki på det centrala mittfältet? 

Jocke Persson ville ha en högre press förklarade han El Ouatkis positionsförändring. Och kanske ligger det något i det. För både Eliton Jr och Luke Le Roux är bland de bästa presspelarna i Allsvenskan hittills enligt statistiken. Kanske var det avsaknaden av dessa som gjorde att Malmö tilläts dominera så fullständigt? Eller kanske inte. För det snabba passningsspel di himmelsblå visade upp i första halvlek är nog det vassaste jag någonsin sett ett lag prestera på Påskbergsvallen. Det kändes heller inte så typiskt "malmöitiskt" och jag kan inte tolka det som något annat än att där redan finns en tydlig "Henrik Rydtsröm-effekt." 

"Bara att lägga denna matchen åt sidan och gå vidare" sa Jocke Persson efteråt och menade att den här typen av förlust mot ett högklassigt motstånd egentligen är ganska lätt att borsta av sig. Jag kan förstå den tanken. Samtidigt går det snabbt att rasera det förtroende som jag ändå tycker att klubben byggde upp under de inledande matcherna. Nu kändes det som "2022 all over the place" igen fast i kubik. Det var ändå 0-6. På vår hemmaplan. Och just nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro eller förvänta mig framöver. 

1-6. 0-6. 0-6. Är det Björn Borg som plockat fram den gamla träspaden igen och städar av Guilermo Vilas i en reboot av finalen i Franska öppna 1978? Nej, det är Halmstad, Varberg och Degerfors som spelar fotboll. Och resultaten säger kanske något om en förestående (ytterligare) skiktning av den serie vi älskar som Allsvenskan?

Just en sådan skiktning kan vara det som blir Varbergs BoIS räddning i år. Men då gäller det också att börja vinna. Och gärna då de "rätta" matcher som BoIS var så bra på att vinna i fjol. Samtidigt känns inte sannolikheten jättestor att IFK Värnamo förlorar två hemmamatcher i rad. Och då kan Varbergs BoIS säsong redan på tisdag vara på väg i en ganska illavarslande riktning. .