Tyskland
2010-12-16 00:50
Krönika: Är vi för ärliga i Tyskland?
Kaldon Kalasho
31 kommentarer
Onsdagen den 15e december 2010, ca 23:00 blåses Europa League-matchen mellan Tysklands formstarkaste lag Borussia Dortmund, och spanska FC Sevilla av. En match som Dortmund var piskade till att vinna, slutade med ett oavgjort resultat. Dortmund gjorde en bra match, där man fick ett tidigt ledningsmål signerat succémannen Shinji Kagawa. En ledning som Dortmund för ovanligheternas skull inte kunde hålla, och man är nu ute ur turneringen. Något som jag reagerade starkt på var sättet som matchen utfördes på.
Matchminut 35. FC Sevilla tar ledningen efter att anfallsspelaren Kanoute nått högst på ett inlägg. Marcel Schmelzer vill givetvis sätta igång spelet fort, och letar fram bollen ur nätmaskorna. Istället hinner FC Sevilla försvararen Alexis först, och tar bollen. Det utvecklas en småkuriös brottningsmatch mellan honom och Schmelzer, och till slut skickar spanjoren upp bollen på rad 33. Detta i matchminut 35. Jag säger det igen: 35! Måste vara något slags rekord i maskning. Något som borde ha uppmärksammats utav domare, och minst resulterat i en tillsägelse. Men icke. Trots att straffområdesdomaren stod 2 meter ifrån händelsen i fråga.
Maskningen fortsatte när spanjorernas målvakt, Palop, i evigheter letar efter en medspelare på en frispark efter att offside hade dömts. Efter sisådär en halv minut kommer han på att bollen ligger på fel ställe, och ännu en halv minut försvinner. Och notera nu att vi fortfarande är i första halvlek.
Spanjorerna fortsatte sin stolta tradition i andra halvlek och fick minuterna att gå väldigt fort. När spelare som Konko, Romaric, och co. fick ”kramp” och ”verk” vid något tillfälle var det dags att spela den döde mannen. Lustigt nog var just Konko uppe på benen direkt när han var utanför plan, och var ivrig att hoppa in igen. Har de någon magisk dryck i FC Sevilla? Den ena minuten anar man en långtidsskada, den andra är han uppe och studsar igen.
Vad gjorde vår vän Palop då? Han fortsatte givetvis med att bidra med gåfotboll at its finest. Bollen som redan ligger på plan duger givetvis inte, den där bollen som bollkallen håller i måste vi självklart ha. Och så går ytterligare tid. I minut 90(!) fick Palop varning för maskning. En varning som han borde ha haft en timma tidigare.
Ett ytterligare fenomen var att även bollkallarna ville delta i denna härliga spanska tradition. Roman Weidenfeller får inspark, och ber bollkallen om bollen. Något han inte får, och Weidenfeller tar en 30 meters rush till hörnflaggan för att hämta bollen. När Weidenfeller väl är tillbaka så bestämmer sig bollkallen att kasta in bollen på plan. Reaktionströg? Så fan heller.
5 minuter bestämde sig den ryske domaren att lägga till. Det låter väldigt mycket, men vad är egentligen dessa tilläggsminuters funktion? Jag har alltid haft för mig att de ska kompensera för förlorad tid så gott som det går. Då räcker 5 minuter inte i den här matchen. Inte på långa vägar. Jag menar, enbart kollegan Palop brände 5 minuter.
Följdfrågan här blir varför reagerar jag som jag gör? Detta är väl normalt och hör till fotbollen? Jag följer tysk fotboll, och enbart tysk fotboll. Detta var något utav det värsta jag har sett i hela mitt liv. Aldrig har jag sett bollkallar bete sig sådär i våra arenor. Aldrig har spelare spelat döda så ofta. Givetvis sker maskning, men inte på den här nivån. Aldrig. Det var fegt gjort utav FC Sevilla. Fegt och ytterst osportsligt.
Kanske är detta något som de tyska klubbarna måste börja med för att hålla en toppnivå? Kanske är vi för ärliga och godtrogna? Min åsikt är att vi aldrig borde sänka oss till deras nivå. Det räcker med en titt på statistik, och givetvis hamnar Spanien och Italien högst upp på maskningslistorna. Framgång är inte framgång om man beter sig som FC Sevilla gjorde ikväll. Hursomhelst så lider jag verkligen med de 4000 Dortmundsupportrar som var på plats och fick se det här. De må vara förlorarna, men de är de moraliska vinnarna.
Matchminut 35. FC Sevilla tar ledningen efter att anfallsspelaren Kanoute nått högst på ett inlägg. Marcel Schmelzer vill givetvis sätta igång spelet fort, och letar fram bollen ur nätmaskorna. Istället hinner FC Sevilla försvararen Alexis först, och tar bollen. Det utvecklas en småkuriös brottningsmatch mellan honom och Schmelzer, och till slut skickar spanjoren upp bollen på rad 33. Detta i matchminut 35. Jag säger det igen: 35! Måste vara något slags rekord i maskning. Något som borde ha uppmärksammats utav domare, och minst resulterat i en tillsägelse. Men icke. Trots att straffområdesdomaren stod 2 meter ifrån händelsen i fråga.
Maskningen fortsatte när spanjorernas målvakt, Palop, i evigheter letar efter en medspelare på en frispark efter att offside hade dömts. Efter sisådär en halv minut kommer han på att bollen ligger på fel ställe, och ännu en halv minut försvinner. Och notera nu att vi fortfarande är i första halvlek.
Spanjorerna fortsatte sin stolta tradition i andra halvlek och fick minuterna att gå väldigt fort. När spelare som Konko, Romaric, och co. fick ”kramp” och ”verk” vid något tillfälle var det dags att spela den döde mannen. Lustigt nog var just Konko uppe på benen direkt när han var utanför plan, och var ivrig att hoppa in igen. Har de någon magisk dryck i FC Sevilla? Den ena minuten anar man en långtidsskada, den andra är han uppe och studsar igen.
Vad gjorde vår vän Palop då? Han fortsatte givetvis med att bidra med gåfotboll at its finest. Bollen som redan ligger på plan duger givetvis inte, den där bollen som bollkallen håller i måste vi självklart ha. Och så går ytterligare tid. I minut 90(!) fick Palop varning för maskning. En varning som han borde ha haft en timma tidigare.
Ett ytterligare fenomen var att även bollkallarna ville delta i denna härliga spanska tradition. Roman Weidenfeller får inspark, och ber bollkallen om bollen. Något han inte får, och Weidenfeller tar en 30 meters rush till hörnflaggan för att hämta bollen. När Weidenfeller väl är tillbaka så bestämmer sig bollkallen att kasta in bollen på plan. Reaktionströg? Så fan heller.
5 minuter bestämde sig den ryske domaren att lägga till. Det låter väldigt mycket, men vad är egentligen dessa tilläggsminuters funktion? Jag har alltid haft för mig att de ska kompensera för förlorad tid så gott som det går. Då räcker 5 minuter inte i den här matchen. Inte på långa vägar. Jag menar, enbart kollegan Palop brände 5 minuter.
Följdfrågan här blir varför reagerar jag som jag gör? Detta är väl normalt och hör till fotbollen? Jag följer tysk fotboll, och enbart tysk fotboll. Detta var något utav det värsta jag har sett i hela mitt liv. Aldrig har jag sett bollkallar bete sig sådär i våra arenor. Aldrig har spelare spelat döda så ofta. Givetvis sker maskning, men inte på den här nivån. Aldrig. Det var fegt gjort utav FC Sevilla. Fegt och ytterst osportsligt.
Kanske är detta något som de tyska klubbarna måste börja med för att hålla en toppnivå? Kanske är vi för ärliga och godtrogna? Min åsikt är att vi aldrig borde sänka oss till deras nivå. Det räcker med en titt på statistik, och givetvis hamnar Spanien och Italien högst upp på maskningslistorna. Framgång är inte framgång om man beter sig som FC Sevilla gjorde ikväll. Hursomhelst så lider jag verkligen med de 4000 Dortmundsupportrar som var på plats och fick se det här. De må vara förlorarna, men de är de moraliska vinnarna.
