Tyskland
2018-06-09 12:00
Krönika: Bäst när det väl gäller – eller?
Vad som skulle bli en lekande lätt tysk målfest och glädje på läktaren slutade i stället med en match som kan klassificeras som ett enda stort fiasko. Men är det för tidigt att döma ut de regerande världsmästarna redan innan VM börjat?
Filip Wollin
1 kommentarer
Samtliga stolar inne på BayArena i Leverkusen hade sålts ut inför fredagens träningsmatch mellan Tyskland och Saudiarabien. Trots att tillställningen i praktiken saknade betydelse var det likväl den sista matchen för de regerande världsmästarna innan det bär av mot rysk mark där sommarens VM-turnering väntar om mindre än en veckas tid.
Saudiarabien kommer visserligen även de att delta i mästerskapet, men är en av de lägst rankade deltagarna och på förhand var det många som föreställde sig en utklassning där målen skulle hagla in bakom den saudiske burväktaren. Verkligheten skulle dock vara av en annan dignitet.
Tyskland var helt klart det mer spelförande laget och målchanser skapades på löpande band trots att motståndarna allt som oftast försvarade sig med hela laget. Men avsluten var generellt sett under all kritik då merparten av dem inte ens träffade målramen. Samtidigt slarvades det titt som tätt i uppspelsfaserna där passningarna inte hittade fram till rätt adress och där positionsspelet inte stämde fullt ut. Det var helt enkelt svårt att känna igen det Tyskland som anses vara en av favoriterna till att stå som slutsegrare av VM.
I samband med att slutsignalen ljöd busvisslades det friskt på läktarna och det är fullt förståeligt med tanke på vilken låg nivå matchen höll. Spelarna förstod naturligtvis själva att det trots seger får betraktas som ett fiasko att bara vinna med uddamålet mot Saudiarabien i generalrepetitionen inför den största fotbollsturneringen av dem alla. Inte minst märktes det klart och tydligt efteråt i den mixade zonen där det var få spelare som var villiga att samtala med pressen.
Den stora frågan nu är hur stora växlar vi egentligen ska dra av det här resultatet. Självklart är det inte optimalt att förlora mot Österrike samt med minsta möjliga marginal besegra Saudiarabien i genrepet, men samtidigt har vi tidigare sett vad det här manskapet kan uträtta och det är ju faktiskt först om en vecka det krävs att spelarna vaknat till liv och lägger i en högre växel. För visst var det i ettans växel man hackade sig fram under gårdagen? Om inte är känslan att sommarens fotbollsfest kan ta slut tidigare än vad någon kunnat ana.
Jag väljer dock att förlita mig på Joachim Löw och hans spelare. Det är inte första gången formen ifrågasätts inför ett mästerskap och vi ska komma ihåg att Tyskland är ett av de länder med absolut störst press på sig från såväl media som fans. Bara det bästa är bra nog och helst vill folket att samtliga matchbilder ska se ut som den i den klassiska bataljen mellan Tyskland och Brasilien för fyra år sedan, som tyskarna gick vinnande ur med bisarra 7–1.
Att kräva det är till att vara naiv och till gränsen på dumdristig. Även Tyskland har sina mindre starka perioder och det är bara till att hoppas att den är förbi nu, att det från och med nu åter är den där självsäkra lagmaskinen som gick rent i kvalet till VM vi får se.
Kanske det rentav var nyttigt med de här resultaten? Spelarna vet nu med sig att det inte bara är till att ställa ut skorna på planen för att ta tre poäng, utan att man måste vara på tårna och visa hunger även när motståndet inte heter Spanien, Argentina eller Brasilien.
Jag hoppas innerligt att jag om exakt fem veckor sitter och blickar tillbaka på matchen mot Saudiarabien och skrattar förnöjt med vetskapen om att det är dagen innan finalen, där givetvis ”Die Mannschaft” står på ena planhalvan.
Summa summarum är jag säker på att vi kommer få se ett annat Tyskland om en veckas tid då laget helt enkelt är som bäst när det väl gäller. Försvaret kommer vara skoningslöst och ogenomträngligt, mittfältet äckligt stabilt och offensiven kommer flyta på likt en vårbäck. Samtidigt står Joachim Löw vid sidlinjen och retar gallfeber på resten av fotbollsvärlden när han gräver runt med fingrarna i diverse kroppsöppningar.
Så gör er redo för ursinnesstormen Tyskland som kommer förgöra allt som kommer i deras väg. Mexiko, Sverige och Sydkorea kommer bara bli uppvärmning innan det åter är dags att visa vilket land som spelar bäst fotboll i världen.
Saudiarabien kommer visserligen även de att delta i mästerskapet, men är en av de lägst rankade deltagarna och på förhand var det många som föreställde sig en utklassning där målen skulle hagla in bakom den saudiske burväktaren. Verkligheten skulle dock vara av en annan dignitet.
Tyskland var helt klart det mer spelförande laget och målchanser skapades på löpande band trots att motståndarna allt som oftast försvarade sig med hela laget. Men avsluten var generellt sett under all kritik då merparten av dem inte ens träffade målramen. Samtidigt slarvades det titt som tätt i uppspelsfaserna där passningarna inte hittade fram till rätt adress och där positionsspelet inte stämde fullt ut. Det var helt enkelt svårt att känna igen det Tyskland som anses vara en av favoriterna till att stå som slutsegrare av VM.
I samband med att slutsignalen ljöd busvisslades det friskt på läktarna och det är fullt förståeligt med tanke på vilken låg nivå matchen höll. Spelarna förstod naturligtvis själva att det trots seger får betraktas som ett fiasko att bara vinna med uddamålet mot Saudiarabien i generalrepetitionen inför den största fotbollsturneringen av dem alla. Inte minst märktes det klart och tydligt efteråt i den mixade zonen där det var få spelare som var villiga att samtala med pressen.
Den stora frågan nu är hur stora växlar vi egentligen ska dra av det här resultatet. Självklart är det inte optimalt att förlora mot Österrike samt med minsta möjliga marginal besegra Saudiarabien i genrepet, men samtidigt har vi tidigare sett vad det här manskapet kan uträtta och det är ju faktiskt först om en vecka det krävs att spelarna vaknat till liv och lägger i en högre växel. För visst var det i ettans växel man hackade sig fram under gårdagen? Om inte är känslan att sommarens fotbollsfest kan ta slut tidigare än vad någon kunnat ana.
Jag väljer dock att förlita mig på Joachim Löw och hans spelare. Det är inte första gången formen ifrågasätts inför ett mästerskap och vi ska komma ihåg att Tyskland är ett av de länder med absolut störst press på sig från såväl media som fans. Bara det bästa är bra nog och helst vill folket att samtliga matchbilder ska se ut som den i den klassiska bataljen mellan Tyskland och Brasilien för fyra år sedan, som tyskarna gick vinnande ur med bisarra 7–1.
Att kräva det är till att vara naiv och till gränsen på dumdristig. Även Tyskland har sina mindre starka perioder och det är bara till att hoppas att den är förbi nu, att det från och med nu åter är den där självsäkra lagmaskinen som gick rent i kvalet till VM vi får se.
Kanske det rentav var nyttigt med de här resultaten? Spelarna vet nu med sig att det inte bara är till att ställa ut skorna på planen för att ta tre poäng, utan att man måste vara på tårna och visa hunger även när motståndet inte heter Spanien, Argentina eller Brasilien.
Jag hoppas innerligt att jag om exakt fem veckor sitter och blickar tillbaka på matchen mot Saudiarabien och skrattar förnöjt med vetskapen om att det är dagen innan finalen, där givetvis ”Die Mannschaft” står på ena planhalvan.
Summa summarum är jag säker på att vi kommer få se ett annat Tyskland om en veckas tid då laget helt enkelt är som bäst när det väl gäller. Försvaret kommer vara skoningslöst och ogenomträngligt, mittfältet äckligt stabilt och offensiven kommer flyta på likt en vårbäck. Samtidigt står Joachim Löw vid sidlinjen och retar gallfeber på resten av fotbollsvärlden när han gräver runt med fingrarna i diverse kroppsöppningar.
Så gör er redo för ursinnesstormen Tyskland som kommer förgöra allt som kommer i deras väg. Mexiko, Sverige och Sydkorea kommer bara bli uppvärmning innan det åter är dags att visa vilket land som spelar bäst fotboll i världen.
