Varbergs BoIS gjorde igår sin 100:e match i Allsvenskan och uppnådde därmed en milstolpe för föreningen.
-Det är ganska unikt och det är väl ingen som hade trott att vi skulle göra det för x antal år sedan, säger Joakim Persson till HN. 

Ja. För att sätta det i ytterligare perspektiv så är 100 raka allsvenska matcher bättre än vad någon annan halländsk förening presterat efter att Halmstads Bollklubbs 19-åriga allsvenska svit bröts 2011. 

Under söndagens träning var träningsplanen omringad av lag som spelade ungdomsmatcher. Stämningen i laget var på topp fram till slutet av pASSEt skriver HN
– Det var lättsamt tills man fick ett par utskällningar från föräldrarna. Det är väl den nivån vi är på. Att vi ligger i allsvenskan har kanske inte hängt med resten av organisationen.

Jag vet inte, men det känns som om Joakim Persson försöker säga oss något med dessa uttalanden. Att vi kanske ska skruva ner förväntningarna på Varbergs BoIS lite, begrunda det vi faktiskt fått vara med om under de senaste åren?  Samtidigt som han ger en liten känga till klubbens ledning. 

Fast är det något som Varbergs BoIS faktiskt gjort och gör så är det ju att bygga just sin organisation och faciliteter. Staben kring laget har växt rejält i år. En ny läktare har byggts. Och nu planerar klubben att med sitt eget kapital bygga en ny klubbstuga med gym och diverse sportsliga faciliteter som ska stå klar inför nästa säsong. Något som man hoppas ska kunna locka fler spelare att vilja komma till klubben. Och hur mycket supportern i mig törstar efter sportslig framgång just nu är det svårt att bortse från det långsiktigt vettiga i en sådan investering. 

Matchen igår då? Jo, när Varbergs BoIS inte själv kan göra målen så får man god hjälp av motståndarna! Seid Koracs nick var om möjligt ännu snyggare än Marcus Bergs självmål från premiäromgången. I första halvlek gladdes jag också åt Filipe Sissés återkomst från start. Tycker att han i sin förmåga att kunna hålla i bollen har egenskaper som BoIS annars saknar. Dessutom känns han som ,lite av en ledare på planen. 

I andra halvlek fick BoIS än mindre att säga till om. Och även om ingen kan påstå att vi förtjänade segern så kändes Degerfors kvittering lite onödig. Där Gustav Granath går in 100 procent för att vinna boll tycker jag varken att Maxime Saint eller Joakim Lindner gör riktigt det. Det känns också tungt att  vi för tredje gången i år tappade en ledning. En eller ett par trepoängare hade gjort rätt stor skillnad i den där tabellen.

10 matcher spelade, ingen vinst och tre poäng upp till säker mark. Det blir en fortsatt hård kamp om Varbergs BoIS ska spela allsvenskt även 2024. 

Så kommer jag att tänka på den där lördagen i oktober när BoIS precis slagit HIF på bortaplan. Fullt förvissad om att 5 poäng ner till kvalplats med 12 kvar att spela om skulle räcka sitter jag och avnjuter en Ginger Joe på altanen. Hur det gick med detta vet vi.  

Ur det perspektivet skulle man med fog kunna påstå att 3 pinnar upp med 60 kvar att spela om kan kännas som ett halvfullt glas ut ett Varbergs-perspektiv. Eller ja, kanske rentav överfullt? 

Kanske är det också det Joakim Persson tänker när han i HN menar att: 
–Vi har en stor uppgift framför oss. Det är inte tre säkra (poäng) mot Häcken om jag säger så. Vi måste komma upp i en rätt bra prestation på hemmaplan om vi ska komma åt en trea där.
Sedan har vi Halmstad hemma innan uppehållet. Vi behöver minst en trea. Helst sex poäng, men minst eller tre fyra poäng så gapet inte blir för stort. För min magkänsla säger att vi kommer se ganska starka ut efter semestern.

Ett uttalande som i så fall gör att mina funderingar ovan kommer rejält på skam.