Tyskland
2019-05-24 22:00
KRÖNIKA: En beige och jämmerlig final
En av säsongens vanligtvis största höjdpunkter står för dörren då det vankas final i cupen – men finns det någon som egentligen bryr sig om årets upplaga?
Filip Wollin
Så var det dags för final i den tyska cupen efter en ovanligt rafflande och på många sätt och vis intressant säsong. Dock känner jag noll entusiasm eller längtan efter den – vilket nog är första gången någonsin när det kommer till en tysk cupfinal.
Hur kommer det då sig att jag känner på det här viset? Svaret är så enkelt som att det helt och hållet handlar om de två klubbar som på lördag kväll kommer drabba samman med varandra på Olympiastadion i Berlin.
På den ena planhalvan har vi Bayern München, landets i särklass mest framgångsrika förening som för bara en vecka sedan säkrade sin sjunde raka ligatitel. Trots att de gjort en av sina sämsta säsonger på bra länge kammade de alltså ändå hem ligan och har även kvalificerat sig för final i cupen. Där kommer man ställas mot landets i särklass mest avskydda förening. Givetvis är det RB Leipzig jag syftar på, som nog aldrig helt och hållet kommer bli accepterade av fotbollsvärlden sett till den väg som lett dem till toppen av den tyska fotbollen.
Det finns även många – i främst Tyskland – som har svårt för Bayern München. Personligen anser jag det vara direkt skadligt för landets fotbollskultur att en och samma klubb – utan någon större konkurrens – vinner ligan år in och år ut. Samtidigt går det inte att klandra dem för att vara så ofantligt överlägsna. Bayern har helt enkelt under en längre tid spelat sina kort rätt och gjort sig förtjäna av sin övermakt – även om jag är medveten om att inte allt gått fläckfritt till bakom de lykta dörrarna på Säbener Straße.
RB Leipzig har jag däremot betydligt svårare för. Visserligen har jag besökt klubben vid ett par tillfällen för att kolla på match samt göra intervjuer, och har då fått ett bra intryck av både arenan och medarbetarna. Det väger dock inte upp för deras historia och bakgrund – som jag direkt känner avsky gentemot. Ännu har man inte visat sig vara tillräckligt starka för att på allvar ta upp kampen om ligatiteln, men det går inte att förneka att de är på god väg ditåt och att de nu ska spela final i cupen är en tydlig indikation på att de sakta men säkert närmar sig sin första titel.
Om vi ska bortse från det som sker och skett utanför fotbollsplanen är det naturligtvis en spännande tillställning vi har framför oss. Bayern München är det lag som den här säsongen mäktat med flest mål medan Leipzig släppt in minst. De interna mötena i ligan har varit jämna och det väntas återigen bli en välspelad match mellan två jämbördigt skickliga lag.
Det till trots har jag så otroligt svårt för att känna mig upprymd inför den. Dels för att jag varken vill eller tänker släppa historiken, men även då jag är säker på att stämningen inne på Olympiastadion inte kommer vara i närheten av de två senaste finalerna.
Jag var själv på plats i Berlin på finaldagen förra året, och snacka om att det rådde feststämning i de centrala delarna av staden. Eintracht Frankfurt hade precis som året dessförinnan ett massivt följe med sig som färgade hela staden vit, svart och röd.
Anhängare till Bayern München var en sällsynt företeelse. De få jag kunde skymta var oftast medelåldersmän som slagit sig ner på någon uteservering med dussintalet ölsejdlar framför sig på bordet. Inte var de i närheten av att skapa samma grymma atmosfär som Frankfurt-fansen gjorde när de tog över huvudstadens gator och torg med sång och dans.
Utan att ha den minsta koll på hur många Leipzig-supportrar som väntas bege sig till Berlin kan jag redan nu garantera att de inte kommer lyckas nå upp till så mycket som en tiondel av den goda stämning som rådde i staden för ett år sedan. Kulturen finns helt enkelt inte där, och om den nu någonsin kommer göra det kommer det dröja bra länge.
Visst, på pappret är det en toppmatch vi har framför oss – men vem bryr sig? Snacket om finalen är minimalt utanför de involverade klubbarnas kretsar och jag har svårt att tänka mig någon utomstående vilja betala minst 50 euro för att se den på plats. För även om jag är säker på att det kommer bjudas på grym fotboll kommer stämningen på läktarna inte hålla någon vidare klass.
Jag kan inte minnas senast en final kändes så här beige, jämmerlig och ointressant. Förhoppningsvis kommer det här vara en engångsföreteelse och inte något vi behöver stå ut med särskilt ofta. För i så fall har den moderna fotbollen segrat och berövat oss på den cup alla vi germanofiler älskar så högt.
Hur kommer det då sig att jag känner på det här viset? Svaret är så enkelt som att det helt och hållet handlar om de två klubbar som på lördag kväll kommer drabba samman med varandra på Olympiastadion i Berlin.
På den ena planhalvan har vi Bayern München, landets i särklass mest framgångsrika förening som för bara en vecka sedan säkrade sin sjunde raka ligatitel. Trots att de gjort en av sina sämsta säsonger på bra länge kammade de alltså ändå hem ligan och har även kvalificerat sig för final i cupen. Där kommer man ställas mot landets i särklass mest avskydda förening. Givetvis är det RB Leipzig jag syftar på, som nog aldrig helt och hållet kommer bli accepterade av fotbollsvärlden sett till den väg som lett dem till toppen av den tyska fotbollen.
Det finns även många – i främst Tyskland – som har svårt för Bayern München. Personligen anser jag det vara direkt skadligt för landets fotbollskultur att en och samma klubb – utan någon större konkurrens – vinner ligan år in och år ut. Samtidigt går det inte att klandra dem för att vara så ofantligt överlägsna. Bayern har helt enkelt under en längre tid spelat sina kort rätt och gjort sig förtjäna av sin övermakt – även om jag är medveten om att inte allt gått fläckfritt till bakom de lykta dörrarna på Säbener Straße.
RB Leipzig har jag däremot betydligt svårare för. Visserligen har jag besökt klubben vid ett par tillfällen för att kolla på match samt göra intervjuer, och har då fått ett bra intryck av både arenan och medarbetarna. Det väger dock inte upp för deras historia och bakgrund – som jag direkt känner avsky gentemot. Ännu har man inte visat sig vara tillräckligt starka för att på allvar ta upp kampen om ligatiteln, men det går inte att förneka att de är på god väg ditåt och att de nu ska spela final i cupen är en tydlig indikation på att de sakta men säkert närmar sig sin första titel.
Om vi ska bortse från det som sker och skett utanför fotbollsplanen är det naturligtvis en spännande tillställning vi har framför oss. Bayern München är det lag som den här säsongen mäktat med flest mål medan Leipzig släppt in minst. De interna mötena i ligan har varit jämna och det väntas återigen bli en välspelad match mellan två jämbördigt skickliga lag.
Det till trots har jag så otroligt svårt för att känna mig upprymd inför den. Dels för att jag varken vill eller tänker släppa historiken, men även då jag är säker på att stämningen inne på Olympiastadion inte kommer vara i närheten av de två senaste finalerna.
Jag var själv på plats i Berlin på finaldagen förra året, och snacka om att det rådde feststämning i de centrala delarna av staden. Eintracht Frankfurt hade precis som året dessförinnan ett massivt följe med sig som färgade hela staden vit, svart och röd.
Anhängare till Bayern München var en sällsynt företeelse. De få jag kunde skymta var oftast medelåldersmän som slagit sig ner på någon uteservering med dussintalet ölsejdlar framför sig på bordet. Inte var de i närheten av att skapa samma grymma atmosfär som Frankfurt-fansen gjorde när de tog över huvudstadens gator och torg med sång och dans.
Utan att ha den minsta koll på hur många Leipzig-supportrar som väntas bege sig till Berlin kan jag redan nu garantera att de inte kommer lyckas nå upp till så mycket som en tiondel av den goda stämning som rådde i staden för ett år sedan. Kulturen finns helt enkelt inte där, och om den nu någonsin kommer göra det kommer det dröja bra länge.
Visst, på pappret är det en toppmatch vi har framför oss – men vem bryr sig? Snacket om finalen är minimalt utanför de involverade klubbarnas kretsar och jag har svårt att tänka mig någon utomstående vilja betala minst 50 euro för att se den på plats. För även om jag är säker på att det kommer bjudas på grym fotboll kommer stämningen på läktarna inte hålla någon vidare klass.
Jag kan inte minnas senast en final kändes så här beige, jämmerlig och ointressant. Förhoppningsvis kommer det här vara en engångsföreteelse och inte något vi behöver stå ut med särskilt ofta. För i så fall har den moderna fotbollen segrat och berövat oss på den cup alla vi germanofiler älskar så högt.
