En undermålig prestation av Elfsborg.

Det är väl en diplomatisk beskrivning av det som hände under lördagen.

Underkänd är ett annat ord som kan beskriva matchen. Från vår sida då. Djurgården gjorde vad dom skulle och till synes utan några större problem dessutom.

Vi var, som det gärna kallades för ett tag sedan, kvar på bussen. Inte helt med.

Frågan är bara varför? Vi har haft det tungt ett tag men jag trodde verkligen att segern mot IFK Göteborg skulle hjälpa till att dra upp oss ur dyn. Tydligen inte. Nej, vi växlade ner och körde fast.

Axén sade i sändningen att när en tränare vill förändra något så har man en tendens att köra så hårt på det nya att det gamla ”glöms bort”, till och med det som man vill ha kvar som reserv. Jag tror att han har på pricken rätt i det. Statistik visar att vi gått från att vara det kontringsstarkaste laget i Allsvenskan till det näst svagaste sedan Hiljemark tog över och sådant sker inte utan att det ligger en vilja bakom.

I sig behöver det inte vara någon katastrof men för mig blir det ett problem när den taktik vi byter till är så tandlös att vi blir handfallna. Jag säger inte att Hiljemarks idé är dålig eller att den inte kan vara vinnande i längden. Men det kan inte förnekas att den inte gav någon vidare positiv effekt mot Djurgården. Det jag saknar är vad jag saknade dom första åren med Thelin: flexibilitet.

Vi måste ha det i oss som lag att kunna vara flexibla och kunna skifta till en alternativ taktik om den första inte fungerar. I lördags tog det omkring fyrtio minuter innan vi nådde fram och kunde komma till avslut och det för att vi bytte från att försöka bygga spel från eget område till långbollar högt upp i planen och snabba löpningar. Där fick vi en förändring men utan att få betalt och energin sjönk.

Skiftet var alldeles för tungrott och fastän andra halvlek började bra så tog det väl inte mer än tio minuter innan benen blev för tunga. Jag såg flera gulsvarta spelare som sackade efter i löpningar dom i normala fall skulle gått segrande ur. Ja, det var fruktansvärt varmt igår men det var det för samtliga på plats. Och detta då efter en första halvlek då större delen av Elfsborg var mer eller mindre osynliga på plan.

Sedan kom då forceringen i slutet av matchen. När Djurgården insett att ytterligare mål inte skulle skänkas och dom valde att försvara. Utnyttjade vi möjligheterna? Nej, svaga inlägg och missriktade passningar. För att inte tala om avsluten som i flera fall knappt var mer än tåfjuttar som försmädligt långsamt rullade mot mållinjen.

Ett spel från ett lag som längtade mer efter duschen än en seger. Förståeligt för dom flesta men inte om du spelar för ett allsvenskt lag med möjligheten att få häng på toppen och samtidigt för att undvika att sjunka neråt i tabellen. Nej, där måste högre krav kunna ställas och ingen på planen skall vara nöjda med det som hände.

Guldet är kanske borta nu (kanske) men vi har å andra sidan inte spelat som något guldlag sedan i maj och det duger ärligt talat inte. Skador påverkar naturligtvis men vi måste också vara starka nog att hantera sådant.

Ja, Elfsborg gjorde mig besviken i lördags. Mer för sitt undermåliga spel än för förlusten i sig och jag kan bara hoppas att jag aldrig skall behöva genomlida en sådan match igen.

För övrigt blev det ett bittert slut på årets EM för damlandslaget. Men man kan inte säga att vi inte hade möjligheten. Tre gånger kunde vi ha piskat England men alla tre gånger sumpades och till slut var det en gång för mycket. Bättre lycka nästa gång.