Visst var det tungt ett tag där.
Jag och far hade kontakt via sms och vi bedrövades båda av vad som utspelades i första halvlek.
Elfsborg spelade bättre än på länge och lyckades faktiskt vara bättre än den förväntade favoriten Malmö FF. Inte för att dom himmelsblå alltid har det lätt i Borås, tvärtom, men Malmö FF har själva satt sig i sitsen att i stort sett alltid vara favoriten att vinna varje match i Allsvenskan (och jag tror inte att dom egentligen har något emot det).
Hur som helst så var Elfsborg oväntat starka. Det kändes som att vi verkligen börjat komma tillbaka till hur bra vi egentligen är, att arbetet verkligen och äntligen börjat synas. Sålunda var det en oerhörd käftsmäll att få straffen dömd mot oss och sedan släppa in ytterligare ett mål till omkring tjugo minuter sedan.
Förtjänta mål av gästerna visst, men vi var ju bättre än på länge. I stunder tydligt starkare i samspelet än Malmö FF och ändå straffades vi med dessa baklängesmål och uppgivenheten smög sig på. För mig kändes det som att vi ännu en gång skulle falla och inte duga till. Far skrev att nu går allting ordentligt fel och jag svarade med att om detta håller sig så kunde det bli oerhört svårt för Hiljemark att bli kvar. Jag tycker ju att vi skall behålla honom och ge honom en verklig chans precis som vi gjorde med Thelin men resultaten får inte bli för illa. Om en verklig kris drabbar oss resultatmässigt så kommer det krävas enorma kraftansträngningar att stå emot den storm av missnöje som kommer riktas mot ledningen.
Ja, Elfsborg spelade bättre än på månader men resultatet är det viktigaste i läget vi befinner oss i och en ännu en förlust… ja, det hade inte varit önskvärt.
Sjuttio minuter pASSErade. Sjuttio frustrerande minuter där vi förvisso inte hade bollinnehavet men vi gjorde bra saker med bollen bara för att misslyckas med passning efter passning i närheten av offensivt målområde. Och inte ett enda avslut på mål. Noll.
Det är en galen statistik. Rent skrämmade faktiskt.
Elfsborg på Borås Arena. Sjuttio minuter in i en match i Allsvenskan och vi har inte haft ett enda avslut på mål och knappt ett enda avslut överhuvudtaget. Och sedan kommer Besfort Zeneli lite från sidan och drar till en boll som går lågt och i en båge. Förbi både gäster och hemmaspelare och in i mål. Ett konstverk i precision och timing och energin steg på Arenan.
Sju minuter senare drar han till en hörna i en båge och Wikström är påpasslig och Malmö FF får deppa. För om någon sida kände glädje för ett oavgjort resultat så var det vi. Det var inte den seger vi så desperat behöver men det var något ännu viktigare. Det var ett positivt resultat. Det var vi som kämpade och klöste till oss ett poäng istället för att förlora två och hur ljuvligt var inte det.
Nu är det bara att fortsätta samma utvecklingskurva och kanske kommer hösten bli roligare igen.
