Tyskland
2021-06-24 20:51
Krönika: Ett uträknat Tyskland - svårt byte att tämja?
De var kritiserade. De var bespottade. De var nästan uträknade. Men de reste sig på nio och nu är de i åttondelsfinal mot England med den mest kritiserade trupp som någonsin uppträtt i de tyska färgerna. Men kanske är det nu som Joachim Löw plockar fram ett trollspö och trollar fram det som laget saknat mest: Struktur, tempo och intensitet
Adam Fischer
23 juni 2021. Tyskland ligger under med 2-1 mot Ungern och när klockan tickar över 80 minuter är man på väg ut ur EM. På många tyska näthinnor finns 0-2 förlusten mot Sydkorea från VM 2018, en match som blev lite av ett startskott för Die Mannschafts tyngsta period någonsin. Men med en förlösande vristträff räddade Leon Goretzka kvar laget i turneringen och såg därmed till att Joachim Löws sista föreställning fortfarande har minst en akt kvar.
Med tyska ögon har EM hittills varit en känslomässig berg- och dalbana där frustration har blandats med glädje och ilska förbytts mot lättnad. Inte ett spår har synts av det stabila, fartfyllda och offensiva Tyskland som Löw varit med att skapa. Istället har vi fått se ett håglöst, stillastående och rostigt lag som gång på gång fallit i motståndarnas försvarsfällor.
När Tyskland förlorade premiären mot Frankrike var det en ganska talande bild av hur det sett ut för Die Mannschaft under det senaste året. Sedan det tidiga uttåget i VM 2018 har detta landslag blandat mediokra insatser med totala haverier och där 0-6 förlusten mot Spanien i höstas fick bägaren att rinna över för många. Inte heller blev det bättre när Löws manskap förlorade hemma mot Nordmakedonien och pressens örfilar med kritik blev nu istället hårda rallarsvingar. Förlusten mot Frankrike går kanske inte att säga allt för mycket om, Les Bleus var det bättre laget, men nog var det en tagg i hjärtat att se tyskarna stå och rulla boll utan att ens vara i närheten av det snabba, offensiva och kreativa lag som vi är vana att se.
I match två hamnade Tyskland sedan i underläge mot Portugal och i det läget var det inte mycket som talade för den mest utskällda och kritiserade tyska trupp vi någonsin sett. Men likt fågeln Fenix reste sig Tyskland ur skammens aska och med fart och energi malde man ner Portugal och vann med 4-2. För första gången på länge kändes det som att laget var tillbaka och att de ändå skulle klara gruppspelet utan några större problem. Att Thomas Müller saknades kändes inte heller särskilt oroande.
Inledningen mot Ungern kändes också lovande då Tyskland direkt satte full fart framåt och pressade tillbaka sina motståndare. Men när Ungern gjorde 1-0 försvann allt tempo och Die Mannschaft blev återigen ett stillastående, håglöst och ostrukturerat gäng som rullade boll och lät motståndarna rulla boll. Robin Gosens och Joshua Kimmich kom inte till sin rätt på kanterna och Müllers rutin och erfarenhet saknades mer än vad man hade kunnat tro om ett annars så kompetent och talangfullt lag. Inte ens en kvittering gav arbetsro utan laget kunde halvsovande se på när Ungern tog ledningen igen. Kanske var det spöket från VM 2018 som gjorde sig påminnt. Eller var det bristen på erfarenhet och avsaknaden av struktur som gjorde att laget nu återigen var på väg att falla redan i gruppspelet. Hög tid för Löw att agera.
När en småskadad Müller kom in hände något då han, tillsammans med Toni Kroos, tog tag i taktpinnen och manade på sina lagkamrater. Joachim Löw visade också prov på fingertoppskänsla då han bytte in Jamal Musiala, Timo Werner och Leon Goretzka och vips var det just de tre som låg bakom kvitteringen. Löw må ha gjort sig förtjänt av den kritik han fått under året, men han ska också ha cred för sin fantastiska förmåga att byta in spelare som kan göra skillnad. Ta bara VM finalen 2014 när det var två inhoppare som avgjorde. Då stod Andre Schürrle för assisten och Mario Götze för målet.
Trots att Tyskland varit minst sagt ojämna och varit allt annat än övertygande är man vidare till slutspel och nu väntar ett möte med den klassiska rivalen England. Detta blir tredje gången som dessa lag gör upp på Wembley i en mästerskapsmatch, såväl 1966 som 1996 krävdes det förlängning och/eller straffar för att skilja lagen åt. Vad kan vi förvänta oss denna gång? Svårt att säga då Tyskland aldrig varit så nederlagstippade som nu. Senaste gången Die Mannschaft var så här kritiserade var inför VM 2002 då man i kvalet hade förlorat hemma mot just England med 1-5. Franz Beckenbauer hävdade då att hela alla utespelare borde kastas i en säck och bli pucklade på med en käpp. Den gången överraskade laget alla och tog sig hela vägen till final.
Kan det hända igen? Kan Joachim Löws manskap överraska? Kanske. Men då krävs bättring och framför allt ett lag som inte uppträder som ett gäng lyktstolpar. En sak är i alla fall säker. Det kommer vara mycket som står på spel, både en kvartsfinalplats, men också viljan att slå sin främsta rival.
Med tyska ögon har EM hittills varit en känslomässig berg- och dalbana där frustration har blandats med glädje och ilska förbytts mot lättnad. Inte ett spår har synts av det stabila, fartfyllda och offensiva Tyskland som Löw varit med att skapa. Istället har vi fått se ett håglöst, stillastående och rostigt lag som gång på gång fallit i motståndarnas försvarsfällor.
När Tyskland förlorade premiären mot Frankrike var det en ganska talande bild av hur det sett ut för Die Mannschaft under det senaste året. Sedan det tidiga uttåget i VM 2018 har detta landslag blandat mediokra insatser med totala haverier och där 0-6 förlusten mot Spanien i höstas fick bägaren att rinna över för många. Inte heller blev det bättre när Löws manskap förlorade hemma mot Nordmakedonien och pressens örfilar med kritik blev nu istället hårda rallarsvingar. Förlusten mot Frankrike går kanske inte att säga allt för mycket om, Les Bleus var det bättre laget, men nog var det en tagg i hjärtat att se tyskarna stå och rulla boll utan att ens vara i närheten av det snabba, offensiva och kreativa lag som vi är vana att se.
I match två hamnade Tyskland sedan i underläge mot Portugal och i det läget var det inte mycket som talade för den mest utskällda och kritiserade tyska trupp vi någonsin sett. Men likt fågeln Fenix reste sig Tyskland ur skammens aska och med fart och energi malde man ner Portugal och vann med 4-2. För första gången på länge kändes det som att laget var tillbaka och att de ändå skulle klara gruppspelet utan några större problem. Att Thomas Müller saknades kändes inte heller särskilt oroande.
Inledningen mot Ungern kändes också lovande då Tyskland direkt satte full fart framåt och pressade tillbaka sina motståndare. Men när Ungern gjorde 1-0 försvann allt tempo och Die Mannschaft blev återigen ett stillastående, håglöst och ostrukturerat gäng som rullade boll och lät motståndarna rulla boll. Robin Gosens och Joshua Kimmich kom inte till sin rätt på kanterna och Müllers rutin och erfarenhet saknades mer än vad man hade kunnat tro om ett annars så kompetent och talangfullt lag. Inte ens en kvittering gav arbetsro utan laget kunde halvsovande se på när Ungern tog ledningen igen. Kanske var det spöket från VM 2018 som gjorde sig påminnt. Eller var det bristen på erfarenhet och avsaknaden av struktur som gjorde att laget nu återigen var på väg att falla redan i gruppspelet. Hög tid för Löw att agera.
När en småskadad Müller kom in hände något då han, tillsammans med Toni Kroos, tog tag i taktpinnen och manade på sina lagkamrater. Joachim Löw visade också prov på fingertoppskänsla då han bytte in Jamal Musiala, Timo Werner och Leon Goretzka och vips var det just de tre som låg bakom kvitteringen. Löw må ha gjort sig förtjänt av den kritik han fått under året, men han ska också ha cred för sin fantastiska förmåga att byta in spelare som kan göra skillnad. Ta bara VM finalen 2014 när det var två inhoppare som avgjorde. Då stod Andre Schürrle för assisten och Mario Götze för målet.
Trots att Tyskland varit minst sagt ojämna och varit allt annat än övertygande är man vidare till slutspel och nu väntar ett möte med den klassiska rivalen England. Detta blir tredje gången som dessa lag gör upp på Wembley i en mästerskapsmatch, såväl 1966 som 1996 krävdes det förlängning och/eller straffar för att skilja lagen åt. Vad kan vi förvänta oss denna gång? Svårt att säga då Tyskland aldrig varit så nederlagstippade som nu. Senaste gången Die Mannschaft var så här kritiserade var inför VM 2002 då man i kvalet hade förlorat hemma mot just England med 1-5. Franz Beckenbauer hävdade då att hela alla utespelare borde kastas i en säck och bli pucklade på med en käpp. Den gången överraskade laget alla och tog sig hela vägen till final.
Kan det hända igen? Kan Joachim Löws manskap överraska? Kanske. Men då krävs bättring och framför allt ett lag som inte uppträder som ett gäng lyktstolpar. En sak är i alla fall säker. Det kommer vara mycket som står på spel, både en kvartsfinalplats, men också viljan att slå sin främsta rival.
