Elfsborg
2025-03-31 18:20
Krönika: Farligt nära det vanliga misslyckandet
"Är jag nöjd? Nej, inte i närheten"
Lars Mild
Allsvenskan har äntligen dragit igång igen efter att hockeymörkret fått flytta sig för fotbollsljuset och jag misstänker att jag inte var den ende som fylldes med en ny nivå av laddning när Vi är gulsvarta Elfsborg ljöd ur tusentals munnar.
Glädje.
En längtan som får sin uppfyllelse.
Laddning.
Äntligen.
Det är så synd bara att första halvlek blev en sådan antiklimax.
Ja, vi skall naturligtvis glädjas åt att vi fick till ett oavgjort resultat, att två nya spelare så tidigt fick sätta sin måldebut i gulsvart och att vi tog poäng av ett erkänt svårmött lag som Mjällby. Och det faktum att vi inte vann tar ju inte bort att Allsvenskan dragit igång och det återstår tjugonio omgångar innan det är färdigt för den här gången.
Ja, visst. Självklart. Allt detta är sant och bortom diskussion. Men jag kan inte finna glädje i första halvlek när vi på hemmaplan knappt lyckades nudda bollen eller få till en korekt passning. En lätt överdrift förvisso men det var misslyckat, oengagerat, taffligt och rent dåligt i fyrtiofem minuter. En halvlek då vi dessutom släppte in två mål. Har vi verkligen inte kommit längre i förberedelserna? Och hur många poäng skulle missas innan vi kom igång? Det var mina funderingar i vilan mellan halvlekarna.
Någonstans försökte jag trösta mig med att vi ju faktiskt inte vunnit en premiärmatch i Allsvenskan sedan vi klämde till IFK Göteborg på bortaplan med 0-1 säsongen 2020. Sålunda är det alltså nu bara att konstatera att i fem raka säsonger har inledningen av kalaset alltid varit något av en besvikelse och pressen har därmed bara ökat för att omedelbart börja få treor i kassan.
Sålunda får vi väl kanske då vara glada att vi spelade oavgjort och inte förlorade med 0-2 hemma vilket vi ju faktiskt gjorde förra gången vi mötte Mjällby i den första omgången 2022.
Gårdagens match får då sägas vara farligt nära ett misslyckande men utan att vara det. Och det är andra halvleks förtjänst. För då gick vi ut som ett lag som faktiskt vill slåss i toppen och inte harva i undre halvan av tabellen. Då hittade vi varandra och vi började pressa och hota. Vi raderade ut det mesta av Mjällbys anfall och satte defensiven på prov. Och dessutom fick vi till hela två mål.
Är jag nöjd?
Nej, inte i närheten.
Men jag är heller inte det minsta uppgiven. Vi har kommit längre än vad som visades under dom första fyrtiofem och vi har långt kvar till vårt max. Jag längtar efter att se hur långt vi kommit till nästa omgång och årets bortamatch mot Malmö FF
Glädje.
En längtan som får sin uppfyllelse.
Laddning.
Äntligen.
Det är så synd bara att första halvlek blev en sådan antiklimax.
Ja, vi skall naturligtvis glädjas åt att vi fick till ett oavgjort resultat, att två nya spelare så tidigt fick sätta sin måldebut i gulsvart och att vi tog poäng av ett erkänt svårmött lag som Mjällby. Och det faktum att vi inte vann tar ju inte bort att Allsvenskan dragit igång och det återstår tjugonio omgångar innan det är färdigt för den här gången.
Ja, visst. Självklart. Allt detta är sant och bortom diskussion. Men jag kan inte finna glädje i första halvlek när vi på hemmaplan knappt lyckades nudda bollen eller få till en korekt passning. En lätt överdrift förvisso men det var misslyckat, oengagerat, taffligt och rent dåligt i fyrtiofem minuter. En halvlek då vi dessutom släppte in två mål. Har vi verkligen inte kommit längre i förberedelserna? Och hur många poäng skulle missas innan vi kom igång? Det var mina funderingar i vilan mellan halvlekarna.
Någonstans försökte jag trösta mig med att vi ju faktiskt inte vunnit en premiärmatch i Allsvenskan sedan vi klämde till IFK Göteborg på bortaplan med 0-1 säsongen 2020. Sålunda är det alltså nu bara att konstatera att i fem raka säsonger har inledningen av kalaset alltid varit något av en besvikelse och pressen har därmed bara ökat för att omedelbart börja få treor i kassan.
Sålunda får vi väl kanske då vara glada att vi spelade oavgjort och inte förlorade med 0-2 hemma vilket vi ju faktiskt gjorde förra gången vi mötte Mjällby i den första omgången 2022.
Gårdagens match får då sägas vara farligt nära ett misslyckande men utan att vara det. Och det är andra halvleks förtjänst. För då gick vi ut som ett lag som faktiskt vill slåss i toppen och inte harva i undre halvan av tabellen. Då hittade vi varandra och vi började pressa och hota. Vi raderade ut det mesta av Mjällbys anfall och satte defensiven på prov. Och dessutom fick vi till hela två mål.
Är jag nöjd?
Nej, inte i närheten.
Men jag är heller inte det minsta uppgiven. Vi har kommit längre än vad som visades under dom första fyrtiofem och vi har långt kvar till vårt max. Jag längtar efter att se hur långt vi kommit till nästa omgång och årets bortamatch mot Malmö FF
