Fiasko.
Min far skickade det till mig som en kommentar till hemmamatchen mot Halmstad. Bara det ordet. Fiasko.
Saken är den att det är en perfekt beskrivning av vad som hände och sålunda kunde den här texten med enkelhet bara bestått av det ordet med fina citationstecken runtomkring.
Men det hade å andra sidan inte varit så mycket av en krönika så jag får väl försöka att säga någonting mer än bara det. Även om det knappast kommer låta bättre för mitt älskade Elfsborg med fler ord än det enda.
Halmstad skulle vi slå.
Det var hemmamatch. Det var måstematch. Och Halmstad härjar i botten av tabellen. Till och med i vårt försvagade tillstånd borde vi ha kunnat ställa upp med en hårdare kamp än det vi gjorde och nog borde vi ha kunnat slå dom.
Men nej. Som det är får vi vara glada att våra tidigare framgångar under säsongen har isolerat oss en del från den undre halvan av tabellen för annars hade vi befunnit oss i ett mer smärtsamt fritt fall än det vi finner oss plågade av.
Under första halvlek var vi direkt svaga över hela planen. Straffen kändes för mig som en filmning och jag har fortfarande inte sett något som antyder något annat.
I andra halvlek ökade kvaliteten på vårt spel i och med veteranernas inträde men denna förbättring höll sig egentligen inte längre än till att vi kvitterade. Då, när vi borde känt av momentum och drivit på framåt då återgick vi istället till det både ineffektiva och håglösa som definierade första halvleken.
Förlusten kom som en bitter bekräftelse på läget vi befinner oss i och en tydlig påminnelse för oss hur mycket arbete som återstår för att kunna komma på rätt kurs igen. Och dessvärre måste det arbetet göras på kort tid om vi inte skall riskera att rasa i tabellen.
Om inte så kommer fiasko inte bara beskriva matcher utan hela säsongen.
För övrigt så hoppas jag att om Elfsborg inte vinner Allsvenskan i år så gör Mjällby det. Vilken osannolik saga hade det inte varit. Och det hade ju åtminstone inneburit en gulsvart seger.
För övrigt verkar ännu en före detta gulsvart spelare gå till Djurgården. Jeppe Okkels verkar av allt att döma klar för Järnkaminerna.
