Tyskland
2020-09-09 10:15
Krönika: Flykten från Bundesliga väcker oro – eller?
Antalet stjärnor och profiler som väljer bort Bundesliga för spel utomlands blir allt större. En oroande utveckling kan tyckas – men inte nödvändigtvis.
Filip Wollin
Nästa vecka är det dags för den nya säsongen att gå av stapeln och även om fotbollen aldrig tidigare känts så sval och blasé som den gör just nu kommer det naturligtvis bli uppiggande att åter få se Borussia Mönchengladbach, Eintracht Frankfurt och de andra lagen spela vecka ut och vecka in igen.
Anledningen till att min längtan efter ligafotbollen inte är lika stor i år beror naturligtvis på avsaknaden av publiken – som är en enormt stor anledning till att min kärlek till den tyska fotbollen fortfarande är så stark. Det är helt enkelt inte samma sak att se matcherna i tv-soffan samtidigt som man hör spelarna kommunicera med varandra, när man är van vid att vara på plats på arenan och insupa den elektriska stämningen som alltid råder när det vankas matcher i Bundesliga.
Sedan finns det faktiskt en aspekt till – som den här krönikan kommer avhandla. Nämligen den fortsatta spelarflykten från den tyska fotbollens finrum.
Allt fler affischspelare lämnar
Under de senaste åren har vi sett allt fler profiler lämna Bundesliga för spel i främst England eller för någon av de större klubbarna i Spanien. En naturlig utveckling kan tyckas med tanke på att kvaliteten ökat i Bundesliga, men likväl högst beklagligt då det årligen försvinner affischspelare som hjälpt folk att få upp ögonen för den ständigt underskattade fotbollen som spelas i Tyskland.
Backar vi bandet fem år tillbaka i tiden var det bland andra Kevin De Bruyne, Roberto Firmino och Heung-Min Son som lämnade. Året därefter fick vi se Leroy Sané, Ilkay Gündogan och Julian Draxler tacka för sig. Listan har fortsatt växa sig större för varje år som passerat innehållandes namn som Pierre-Emerick Aubameyang, Ousmane Dembélé, Naby Keita, Arturo Vidal och Luka Jovic för att nämna några exempel.
Bundesligas anseende har börjat dala
Den här sommaren har inte varit något undantag. Tvärtom har det nästan varit värre än någonsin då vi tvingats se flertalet stjärnor och profiler säljas till utlandet. Timo Werner och Kai Havertz hamnade båda i Chelsea, Kevin Volland gick något överraskande till Monaco och Luca Waldschmidt än mer överraskande till Benfica. Därtill har Achraf Hakimi, Philippe Coutinho och Ivan Perisic alla återvänt till klubbarna de lånades ut från.
Weston McKennie är ett annat stort tapp för Bundesliga. Den amerikanske ynglingen hade tröttnat på den eviga turbulensen i Schalke 04 och ville börja skriva ett nytt kapitel i karriären. Schalke var inte sena med att tillgodose hans önskan då man lånade (!) ut honom till Juventus.
En av ligans mest anrika klubbar väljer alltså att låta sin bästa spelare gå på lån. Visserligen finns det en utköpsklausul inbakad i avtalet som träder i kraft om Juventus uppnår visa specifika målsättningar, som de väntas göra utan några större besvär. Men det säger ändå något om hur Bundesligas anseende sakteligen börjat dala.
Weston McKennie är en av många profiler som i sommar lämnat Bundesliga.
Som om det inte vore nog med ovanstående spelare har vi även sett några av de mindre klubbarnas mer etablerade spelare tacka för sig. Till exempel valde Freiburgs försvarsgigant Robin Koch att dra till Leeds och den spännande vänsterbacken Philipp Max lämnade till slut Augsburg för spel med PSV Eindhoven. Två spelare som utan tvekan hade tagit plats hos några av Bundesligas främsta klubbar, men som alltså i stället valde utlandet.
Tidigare år har klubbarna som sålt sina stjärnor allt som oftast gjort vad de kunnat för att axla de fallna mantlarna. Den här sommaren har det än så länge varit oväntat lite aktivitet från bland annat Leipzig och Leverkusen, som båda tappat sina största namn.
Visst kan ännu mycket hinna hända med drygt en månad kvar innan övergångsfönstret bommar igen, men sett till historiken brukar de tyska klubbarna sällan värva i sista stund. I stället har de velat ha truppen spikad lagom till ligapremiären och därefter komplettera endast i nödfall.
Förmodligen är den rådande pandemin en starkt bidragande orsak till att några av klubbarna valt att sälja för att rädda ekonomin, även om varken Leipzig eller Leverkusen bör ha påverkats nämnvärt med tanke vilka giganter till sponsorer de har i ryggen. Då är det svårt att motstå frestande mångmiljonbelopp.
Måste fortsätta på den inslagna vägen
Samtidigt finns det faktiskt också något positivt med spelarflykten. Detta då fler unga talanger får chansen att visa upp sig och om det är något tyska klubbar haft framgång med är det att fostra kommande superstjärnor. För även om det blivit allt vanligare att etablerade spelare söker sig utomlands har vi sett talanger lämna England, Frankrike och USA då de vet med sig att utsikterna till att få sitt stora genombrott i tidig ålder är större i Tyskland än i många andra länder.
Jude Bellingham, Reinier, Maxence Lacroix, Bartosz Bialek, Guus Til och Deyovaisio Zeefuik har alla flyttat till Tyskland den här sommaren samtidigt som många klubbar flyttat upp spelare från sina egna ungdomslag. Troligtvis kommer några av dem redan under kommande säsong slå igenom med dunder och brak.
Så även om den fortsatta spelarflykten väcker oro är det viktigaste att de tyska klubbarna fortsätter på den inslagna vägen att fostra och visa tilltro till talangerna som ivrigt väntar på att få visa vad de är kapabla till. För i ärlighetens namn, hur stor har saknaden varit efter de som tidigare år lämnat? Inte särskilt stor då det varje år fötts nya stjärnor som fyllt deras skor med bravur. Varför skulle det inte kunna bli så även det här året?
Anledningen till att min längtan efter ligafotbollen inte är lika stor i år beror naturligtvis på avsaknaden av publiken – som är en enormt stor anledning till att min kärlek till den tyska fotbollen fortfarande är så stark. Det är helt enkelt inte samma sak att se matcherna i tv-soffan samtidigt som man hör spelarna kommunicera med varandra, när man är van vid att vara på plats på arenan och insupa den elektriska stämningen som alltid råder när det vankas matcher i Bundesliga.
Sedan finns det faktiskt en aspekt till – som den här krönikan kommer avhandla. Nämligen den fortsatta spelarflykten från den tyska fotbollens finrum.
Allt fler affischspelare lämnar
Under de senaste åren har vi sett allt fler profiler lämna Bundesliga för spel i främst England eller för någon av de större klubbarna i Spanien. En naturlig utveckling kan tyckas med tanke på att kvaliteten ökat i Bundesliga, men likväl högst beklagligt då det årligen försvinner affischspelare som hjälpt folk att få upp ögonen för den ständigt underskattade fotbollen som spelas i Tyskland.
Backar vi bandet fem år tillbaka i tiden var det bland andra Kevin De Bruyne, Roberto Firmino och Heung-Min Son som lämnade. Året därefter fick vi se Leroy Sané, Ilkay Gündogan och Julian Draxler tacka för sig. Listan har fortsatt växa sig större för varje år som passerat innehållandes namn som Pierre-Emerick Aubameyang, Ousmane Dembélé, Naby Keita, Arturo Vidal och Luka Jovic för att nämna några exempel.
Bundesligas anseende har börjat dala
Den här sommaren har inte varit något undantag. Tvärtom har det nästan varit värre än någonsin då vi tvingats se flertalet stjärnor och profiler säljas till utlandet. Timo Werner och Kai Havertz hamnade båda i Chelsea, Kevin Volland gick något överraskande till Monaco och Luca Waldschmidt än mer överraskande till Benfica. Därtill har Achraf Hakimi, Philippe Coutinho och Ivan Perisic alla återvänt till klubbarna de lånades ut från.
Weston McKennie är ett annat stort tapp för Bundesliga. Den amerikanske ynglingen hade tröttnat på den eviga turbulensen i Schalke 04 och ville börja skriva ett nytt kapitel i karriären. Schalke var inte sena med att tillgodose hans önskan då man lånade (!) ut honom till Juventus.
En av ligans mest anrika klubbar väljer alltså att låta sin bästa spelare gå på lån. Visserligen finns det en utköpsklausul inbakad i avtalet som träder i kraft om Juventus uppnår visa specifika målsättningar, som de väntas göra utan några större besvär. Men det säger ändå något om hur Bundesligas anseende sakteligen börjat dala.
Weston McKennie är en av många profiler som i sommar lämnat Bundesliga.
Som om det inte vore nog med ovanstående spelare har vi även sett några av de mindre klubbarnas mer etablerade spelare tacka för sig. Till exempel valde Freiburgs försvarsgigant Robin Koch att dra till Leeds och den spännande vänsterbacken Philipp Max lämnade till slut Augsburg för spel med PSV Eindhoven. Två spelare som utan tvekan hade tagit plats hos några av Bundesligas främsta klubbar, men som alltså i stället valde utlandet.
Tidigare år har klubbarna som sålt sina stjärnor allt som oftast gjort vad de kunnat för att axla de fallna mantlarna. Den här sommaren har det än så länge varit oväntat lite aktivitet från bland annat Leipzig och Leverkusen, som båda tappat sina största namn.
Visst kan ännu mycket hinna hända med drygt en månad kvar innan övergångsfönstret bommar igen, men sett till historiken brukar de tyska klubbarna sällan värva i sista stund. I stället har de velat ha truppen spikad lagom till ligapremiären och därefter komplettera endast i nödfall.
Förmodligen är den rådande pandemin en starkt bidragande orsak till att några av klubbarna valt att sälja för att rädda ekonomin, även om varken Leipzig eller Leverkusen bör ha påverkats nämnvärt med tanke vilka giganter till sponsorer de har i ryggen. Då är det svårt att motstå frestande mångmiljonbelopp.
Måste fortsätta på den inslagna vägen
Samtidigt finns det faktiskt också något positivt med spelarflykten. Detta då fler unga talanger får chansen att visa upp sig och om det är något tyska klubbar haft framgång med är det att fostra kommande superstjärnor. För även om det blivit allt vanligare att etablerade spelare söker sig utomlands har vi sett talanger lämna England, Frankrike och USA då de vet med sig att utsikterna till att få sitt stora genombrott i tidig ålder är större i Tyskland än i många andra länder.
Jude Bellingham, Reinier, Maxence Lacroix, Bartosz Bialek, Guus Til och Deyovaisio Zeefuik har alla flyttat till Tyskland den här sommaren samtidigt som många klubbar flyttat upp spelare från sina egna ungdomslag. Troligtvis kommer några av dem redan under kommande säsong slå igenom med dunder och brak.
Så även om den fortsatta spelarflykten väcker oro är det viktigaste att de tyska klubbarna fortsätter på den inslagna vägen att fostra och visa tilltro till talangerna som ivrigt väntar på att få visa vad de är kapabla till. För i ärlighetens namn, hur stor har saknaden varit efter de som tidigare år lämnat? Inte särskilt stor då det varje år fötts nya stjärnor som fyllt deras skor med bravur. Varför skulle det inte kunna bli så även det här året?
