Tyskland
2019-06-16 22:00
U21-EM: Lyckas Tyskland försvara guldet?
Tyskland anses av många experter vara favoriter till att återigen kunna titulera sig mästare. Men har man verkligen det som krävs för att försvara guldet från 2017?
Filip Wollin
1 kommentarer
Allvarets timme är slagen. I kväll har det blivit dags för sommarens stora fotbollsfest i Italien och San Marino att sparka igång – det har blivit dags för U21-EM.
Tycker du att det har varit ovanligt lite snack om årets mästerskap? Det kan bero på att Sverige misslyckades kvalificera sig och den astronomiska hype som rådde inför mästerskapet i Polen för två år sedan är som bortblåst.
Det innebär dock inte att undertecknad kommer låtsas som att sommarens turnering inte existerar. Att Sverige inte deltar är för mig strunt samma, det viktiga är att de regerande mästarna Tyskland är ett av de tolv länder som intagit Italien och San Marino i hopp om att stå som mästare om drygt två veckors tid.
Just Tyskland anses av många experter ha goda chanser att försvara guldet – vilket inte är en ovanlighet när det kommer till U21-EM. Spanien gjorde det så sent om för sex år sedan, och dessförinnan har både Holland, Italien och England lyckats med bedriften. Detta trots att det i de flesta fall varit i princip två vitt skilda lag som ställts på banan då det som bekant råder en åldersgräns för att få delta i turneringen.
När det kommer till fotboll har tyskarna alltid haft ett påtagligt självförtroende. Inför mästerskap diskuteras det jämt och ständigt medaljer, och är det inte av metallen guld kan det lika så vara. Det är ju faktiskt aldrig någon som minns en tvåa.
Så hur stora är Tysklands chanser att återigen stå som mästare? Personligen skulle jag säga goda, även om jag inte känner mig lika säker som många andra verkar göra.
Nog har det sett både lovande och övertygande ut under vägen mot mästerskapet. Men det är alltid en skillnad på kval- och träningsmatcher kontra när det väl gäller som mest. Majoriteten av spelarna har stor erfarenhet av spel på högsta nivå, men samtidigt saknas de där superstjärnorna. Mittbacken Jonathan Tah är den största profilen, och även om det är betryggande med en försvarsgeneral är det inte han som kommer stå för målen. Just offensiven känns en smula tunn och rädslan för att det ska börja hacka är påtaglig.
För två år sedan fanns till exempel Serge Gnabry och Max Meyer att tillgå, spelare som gjorde skillnad framåt i banan och kunde avgöra matcher på egen hand. Visserligen är Nadiem Amiri och Florian Neuhaus spännande spelare – men räcker det? Det stora hoppet framåt heter Luca Waldschmidt, som visserligen har en strålande säsong bakom sig för Freiburg. Men är han verkligen redo för det här stora åtagandet? Högst tveksamt.
En trollkarl som Leroy Sané eller Kai Havertz hade varit fantastiskt att ha till sitt förfogande, då hade det varit en riktig ”rock’n’roll-känsla” inför måndagens premiär mot Danmark. I stället har jag en mindre klump i magen samtidigt som jag ändå intalar mig själv att det här kommer gå vägen.
För den med ett gott minne är det i sommar tio år sedan U21-EM anordnades i Sverige. Vilka som stod som mästare då? Tyskland. Visst vore det vackert att fira det jubileet genom att än en gång visa fotbollsvärlden vilket land som är det bästa.
Auf geht’s Deutschland!
Tycker du att det har varit ovanligt lite snack om årets mästerskap? Det kan bero på att Sverige misslyckades kvalificera sig och den astronomiska hype som rådde inför mästerskapet i Polen för två år sedan är som bortblåst.
Det innebär dock inte att undertecknad kommer låtsas som att sommarens turnering inte existerar. Att Sverige inte deltar är för mig strunt samma, det viktiga är att de regerande mästarna Tyskland är ett av de tolv länder som intagit Italien och San Marino i hopp om att stå som mästare om drygt två veckors tid.
Just Tyskland anses av många experter ha goda chanser att försvara guldet – vilket inte är en ovanlighet när det kommer till U21-EM. Spanien gjorde det så sent om för sex år sedan, och dessförinnan har både Holland, Italien och England lyckats med bedriften. Detta trots att det i de flesta fall varit i princip två vitt skilda lag som ställts på banan då det som bekant råder en åldersgräns för att få delta i turneringen.
När det kommer till fotboll har tyskarna alltid haft ett påtagligt självförtroende. Inför mästerskap diskuteras det jämt och ständigt medaljer, och är det inte av metallen guld kan det lika så vara. Det är ju faktiskt aldrig någon som minns en tvåa.
Så hur stora är Tysklands chanser att återigen stå som mästare? Personligen skulle jag säga goda, även om jag inte känner mig lika säker som många andra verkar göra.
Nog har det sett både lovande och övertygande ut under vägen mot mästerskapet. Men det är alltid en skillnad på kval- och träningsmatcher kontra när det väl gäller som mest. Majoriteten av spelarna har stor erfarenhet av spel på högsta nivå, men samtidigt saknas de där superstjärnorna. Mittbacken Jonathan Tah är den största profilen, och även om det är betryggande med en försvarsgeneral är det inte han som kommer stå för målen. Just offensiven känns en smula tunn och rädslan för att det ska börja hacka är påtaglig.
För två år sedan fanns till exempel Serge Gnabry och Max Meyer att tillgå, spelare som gjorde skillnad framåt i banan och kunde avgöra matcher på egen hand. Visserligen är Nadiem Amiri och Florian Neuhaus spännande spelare – men räcker det? Det stora hoppet framåt heter Luca Waldschmidt, som visserligen har en strålande säsong bakom sig för Freiburg. Men är han verkligen redo för det här stora åtagandet? Högst tveksamt.
En trollkarl som Leroy Sané eller Kai Havertz hade varit fantastiskt att ha till sitt förfogande, då hade det varit en riktig ”rock’n’roll-känsla” inför måndagens premiär mot Danmark. I stället har jag en mindre klump i magen samtidigt som jag ändå intalar mig själv att det här kommer gå vägen.
För den med ett gott minne är det i sommar tio år sedan U21-EM anordnades i Sverige. Vilka som stod som mästare då? Tyskland. Visst vore det vackert att fira det jubileet genom att än en gång visa fotbollsvärlden vilket land som är det bästa.
Auf geht’s Deutschland!
