En åktur för mycket – men ljus i mörkret
Förutsättningarna inför matchen var näst intill omöjliga: att hämta hem en 0–4-förlust mot världens bästa lag. Man vågade inte hoppas för mycket.
Det var kusligt tyst på arenan i inledningen. Som att de 15 000 på Gamla Ullevi höll andan. Skulle det bli ännu en åktur av världsettan?
Liseberg ligger ju inte långt bort. Sverige verkade ha skaffat sig åkpass inför första mötet mot Spanien. Men hemma i Göteborg var det inte riktigt samma karusell. Spanien slog av på takten med sin ledning i ryggen. Sverige stod emot bättre, hade modet, viljan – och bitvis spelet. Två matcher senare stod det ändå klart: Spanien åkte – Sverige försökte hänga med.
Mörk kväll – men ljus framtid
Nej, riktigt så mörk blev kvällen inte. Det var faktiskt en rolig fotbollsmatch, trots svensk förlust. Varför då? För att det fanns ljusglimtar.
Ljusglimtar som stavas kidsen . Smilla Holmberg, Anna Sandberg, Felicia Schröder och Monica Jusu Bah. Det var de unga som satte tonen, som vågade utmana, som fick Gamla Ullevi att andas igen.
De yngsta i backlinjen – Holmberg och Sandberg – utsågs till “Player of the Match” mot världens bästa lag. Framtiden står redan på planen.
Det blev däremot stjärnfall när Blackstenius och Rolfö kom in. Vad ska han göra med de två? Faktum är att all energi och fart försvann vid bytena. Hade vi för sena byten förra gången – kom de för tidigt den här gången.
Tonys största huvudbry är dock mittfältet. Där finns mer att önska.
Och så det eviga snacket om Asllani. Många, ofta män som inte har koll, klagar på att hon borde sluta i landslaget. De har fel. Vi har ingen naturlig ersättare. Det märks varje gång Asllani går av. Presspelet tappar i kraft, kreativiteten dör lite. Så är det bara.
Nästa match vill jag se Ijeh mer i rollen som tia. Kan hon vara den naturliga ersättaren för Asllani?
Nu hade vi behövt Patri, sa ingen
Var det någon som saknade Patri? Nej. Patri Guijarro skadade sig i UWCL-matchen mot Roma och blir borta året ut. Inför dubbelmötet surrades det om att hon skulle saknas. Efter dubbelmötet kan vi konstatera: det gjorde hon inte.
Sverige var helt enkelt inte tillräckligt farliga för att någon skulle märka av hennes frånvaro.
Nya förbundskaptener
Inför matchen i fredags hade Tony malt på inför presskåren om resultat, siffror och statistik: de fyra senaste matcherna hade Sverige spelat oavgjort en gång och förlorat tre mot Spanien.
Kommer han mala på nu om 5–0 i målskillnad över två matcher? Gör inte det, Tony. Det är inte rätt väg att gå. Fundera istället på hur du på lång sikt ska ta laget vidare – för fotbollen kommer inte att bli långsammare.
Det har varit ett himla ståhej kring att Sverige bytt förbundskapten. Spanien har också bytt sedan mästerskapet i Schweiz. Det surras väldigt lite om det. Men det är fakta.
Att göra misstag ingår i konceptet livet
Sverige gjorde misstag. Det är okej – att göra misstag ingår i konceptet livet. Men att göra misstag mot världsettan Spanien, det gör du inte ostraffat.
Sverige gjorde misstaget att helt tappa markeringen på Alexia Putellas i 75:e minuten, som ostört kunde dunka in 1–0.
Spanien är effektiva. Sverige är motsvarigheten.
I fredags behövde Claudia Pina fem minuter på plan innan hon nätat. Sverige behövde 90 + 90 minuter – och gjorde inte ens mål.
Det, mina vänner, det är klasskillnad på riktigt.
När slutsignalen ljöd log Sonia Bermúdez. Spanien log med henne. Tony Gustavssons era fick en tuff start.
Men det finns något där. Något nytt. Något ungt. Något som faktiskt vill framåt.
Nu laddar vi om för nästa uppgift: bronsmatch mot Frankrike. Låt oss hoppas att ljusglimtarna är än fler då.
