Man känner ändå för Mendilibar. Efter en ganska tyst karriär som spelare, och cirka 25-30 år som coach, så nådde han i Onsdags i vad som förmodligen är hans mest prestigefyllda tillfälle i karriären.
Kanske nödvändigtvis inte den mest betydelsefulla eller tuffaste utmaningen för honom, subjektivt sätt, men ganska övertygad om att i ren o skär prestige och erkännande, så måste det ha varit kulmen hittills. 62 år till ålder. Säger en del att allt med värde inte allltid kommer lätt i livet, men samtidigt visar det också på att en ihärdighet och envishet i sitt arbete tillslut kan öppna upp möjligheter som kan belöna en.
Efter ha fått kicken av Alaves i April 2022, och nästan 1 år gått utan klubb, så öppnas möjligheten upp att ta över och försöka rädda det lilla sista det går av våran säsong. Tänk er att vara i Monchis skor och försöka hitta en tränare som snabbt kan få igång laget som sett oinspirerat och tafatt ut 2/3 av säsongen. Så mycket på spel, på så kort tid. Han agerar. Mendilibar hoppar på tåget. Börjar styra skeppet mot rätt riktning. Vind i seglet kommer. Momentumet byggs up. Större skepp kapitulerar längs vägen. Piraterna syns nu endast i fjärran, säkerheten är nådd. Ännu finns det mer. En sista skatt att nå. En sista destination att erhålla. Bärga guld i Budapest, Heptacampeones, 7 heaven och Champions League nästa säsong.
Från allt som bara från början var ett samtal om att rädda skeppet från undergång, blev plötsligt något som man själv knappt kan landa i har inträffat. Det här skulle liksom aldrig kunna ske, inte efter ha sett det gå emot gång efter gång den här säsongen.
Vad som väntar laget och truppens framtid blir intressant att se under sommarfönstret, det är i alla fall otroligt glädjande att se hur fantastiskt vi lyckats avsluta säsongen. Men.
Man blir nästan ännu mer förgylld när man ser en man som José Luis Mendilibar, som haft en rätt ödmjuk lång karriär bakom sig med mindre kända klubbar i La Liga och även i lägre divisioner på sitt CV, med helt andra utmaningar och förutsättningar, plötsligt bära erfarna och kända spelare mot ett Europeiskt cupguld där även en viss portugis, ”The Special One”, blir besegrad.
Han som inte kunde förlora finaler.
Det var det som slog mig när man läste om hans presskonferens inför morgondagens match mot Real Sociedad. Att han inte verkar ha landat i allt det här ännu. Att allt det här har gått för snabbt. Men kanske är det för det bästa. Istället för att vakna upp så kan drömmen bara fortsätta rulla vidare. Att allt värt kommer med sin tid, bara man är villig att vara tillräckligt ihärdig och envis. Då kanske det kan gå.
