Ja, vad ska man säga. 3 poäng mot europamästarna. 3 poäng mot favoriten i turneringen. En seger mot ett land vi aldrig tidigare slagit. Och det finns en grund till denna seger, och det är kollektivet. Vi samlade ihop tessinare, genfare, bernare, importer, och allt och skapade ett landslag som tillsammans bara hade ett enda mål. Att tillsammans göra sitt bästa. Detta var nyckeln till segern idag, att ALLA gjorde sitt bästa, och ingen föll utanför ramarna, utan alla jobbade stenhårt. Därför tänker jag inte berömma en enskild person efter dagens seger. Om jag ska nämna någon, så får det isf bli Ottmar Hitzfeldt, som verkligen är de stora matchernas coach. Han har varit ifrågasatt i schweiz, men idag visade han sin storhet. Däremot ska ja som sagt i laget inte berömma någon enskild person, utan jag berömmer laget, nationen SCHWEIZ!
Delije Srbika säger att vi ska vara stolta. Ohoj vad han har rätt. Just stolthet är en stor del av vad jag känner just nu. Efter matchen gick jag runt i min Schweizertröja i stan och bara njöt. Hör folk prata om matchen, och bara sitter och småflinar. Haha underbart. Jag har dock alltid varit stolt över att vara Schweizare. Jag tycker Schweiz är det finaste landet i världen och jag vill verkligen att folk ska veta att jag är schweizisk. Men idag har den stoltheten tagits till en ny nivå.
I Schweizisk media beskrivs segern som den största i Schweiz fotbollshistoria. Pratat med lite släktingar i Schweiz, och stämningen där nere är på topp, även fast vädret inte är det. Det är fest på gatan och bilar och karavaner åker förbi och tutar. Detta är enormt stort och jag önskar jag hade varit där. Man lyckas alltså slå världens bästa lag, helt sjukt. Personligen var det sjukt rubbat. Jag har laddat inför just denna matchen med att sitta inne på SF DRS och Blick och titta på massa klipp. Spelat massa matcher mellan Schweiz och Spanien på tvspel. Gått runt och bara haft denna matchen i tanken, i flera dagar. Hängt ut flaggor, och taggat upp nära o kära. Och under matchen, oherregud, de var ju ren tortyr i 90 minuter. Kunde inte sitta stilla en sekund, utan gick bara runt och var så sjukt nervös. Förstår inte, brukar aldrig vara nervös i samband med matcher. Men denna match var något utöver det vanliga. Vad spelarna än gör i resterande delar av turneringen, så kommer dom ändå ses som hjältar i mina ögon.
Idag märktes det dock vad schweiz är bra mot för lag. Förlorar mot Luxemburg hemma, och vinner mot SPanien på neutral plan. Vi älskar att vara underdogs. Nu äre ju iofs så att Chile spelar en fotboll som är offensiv, och vi kan bara spela lugnt mot dom, men matchen mot honduras tror jag blir svårare i och med att vi då måste anfalla mera, och föra matchen på ett annat sätt. Nåväl, idag ska vi bara njuta, njuta av den underbara segern, SÅ JÄVLA SKÖNT var det.