Påskhelgens sista allsvenska fotbollsmatch spelades mellan Djurgården och GAIS. En match där Djurgården på vad som blivit allsvensk maner startade matchen högt, intensivt och bra. Många av de blårandiga spelarna som inte var med i den historiska matchen i Wien visade att de var pigga, taggade och fräscha. Bergh, Bergvall, Ekdal och Sawo hade alla en del löpmeter i full fart under matchens första 15 minuter. Löpmeter som ledde till dueller som de i mångt och mycket vann. Bergh och nyförvärvet Sawo visade båda upp en snabbhet som har möjlighet att bli ett enormt vapen för Blåränderna om Stockholmslaget lär sig att utnyttja det. Den höga pressen i matchinledningen kulminerade när Nguen var enormt nära att helt bryta en passning mellan de grönsvarta försvararna, en brytning som hade inneburit ett läge helt ensam mot Krasniqi mellan GAIS stolpar.

Mycket rotation och allsvenska årsdebutanter
Till mångas lite förvånade blickar var det Jacob Rinne som stod skriven som målvakt inför eftermiddagens batalj. Den spelskicklige målvakten har uppenbart stärkt sina aktier med stabila insatser både hemma och borta mot Rapid Wien, och det är sedan länge känt att Honkavaara gillar svenskens uppspelsfot. Framför honom roterades det friskt, även om mittbacksparet Une och Danielson fick behålla sina startplatser. På vardera sida om mittbackarna startade två för året allsvenska debutanter. Till höger Theo Bergvall, som inte spelat sedan derbyt mot Hammarby förra sommaren, samt Viktor Berg på andra sidan som bara fått inhopp i Europa under våren. Startande sittande mittfältare under eftermiddagen var på den ena platsen Matias Siltanen, som hade lite problem och aldrig riktigt kom in i matchen. Bredvid honom fanns en mer rutinerad och denna eftermiddag betydlig bättre Albin Ekdal, som sprang, vann dueller och visade att han har alla möjligheter att axla den roll skadade Schüller brukar ha. Framför det svensk-finska mittfältet fanns Haarala med Sawo och Priske på varsin kant. Spjutspetsen i afton var som numera vanligt, nummer 10, Tokmac Nguen.

Den första halvlekens andra halva var aningen långsammare än den första. Djurgården släppte lite på den höga pressen och gav det grönsvarta bortalaget mer tid i uppspelsfasen. Detta är något göteborgarna inte lyckades utnyttja, ett stillastående GAIS mot ett mycket positionsäkert hemmalag innebar att det blev en någorlunda sömnig avslutning på den första halvleken. De små utropstecken som dök upp var två halvchanser, båda signerade Theo Bergvall, som inte hade avslutsfoten med sig för att på allvar hota Krasniqi i motståndarmålet.

Högre fart i den andra halvleken
Om den första halvleken avslutades lite sömnigt så var det andra bullar efter pausen. Djurgårdens höga press var uppenbart välkomnad tillbaka och man spenderade de första 15 minuterna med att sakta jobba ner försvaret och det kändes som att Blåränderna bara blev tyngre och tyngre, detta trots att man blivit tvingade att byta ut Albin Ekdal i minut 55, efter vad som såg ut som en lättare känning. Trycket höll man i fram tills dess att bortalaget fått nog och genomförde sitt första byte och stoppade in Axel Henriksson.

Det blev för en stund full grönsvart effekt av bytet när de tillresta helt plötsligt fick momentum och ett par halvfarliga inlägg. Förändringen kom dock snabbt, det var nu Djurgårdens tur att göra taktiska förändringar från sidlinjen. I minut 63 byter hemmalaget in Gulliksen och Ståhl och fick precis som GAIS ett par minuter tidigare, full effekt av sina byten. Den norske nummer 7 kom in med självförtroende och likt halvlekens start var det Blåränderna som sakta malde ner sina motståndare och målet hängde länge i luften. Halvlekens största målchans spelade dock Blåränderna inte sig till, utan det var slarv i uppspelsfasen och Tokmac Nguen lyckades bryta bollen och peta den till nämnde Gulliksen, som sprang mot ett i princip öppet mål innan bortalagets försvarare lade sig i vägen och det hela rann ut i sanden knappt utan ett avslut.

Ett tag kändes det som att Djurgården skulle lyckas åstadkomma en slutforcering som påminner om sommaren och hösten 2019, men trötta ben och ineffektivitet visade sig i matchens slutskede och både den förväntade slutforceringen och ledningsmålet uteblev. Veckorna som väntar är lika fartfyllda och matchtäta som veckorna som precis passerat, den blårandiga vilan är inte här ännu - och laget behöver lära sig att vara lika effektiva på den allsvenska hemmaplanen som man visat sig vara på kontinenten.

***

Vad tycker du om Djurården som har svårt att göra mål i Allsvenskan? Kommentera gärna, men tänk på att hålla god ton.