Ja vad ska man egentligen säga? Det är rätt komiskt med alltihop. Jag kan nämligen inte riktigt bestämma mig för om jag gillar eller hatar Estudiantes. Samma sak gäller med klubbens president Juan Sebastián Verón. En del av mig vill förkasta allt som har med dessa båda att göra, medan en annan del av mig vill ställa mig upp och applådera.
Vi tar allt ifrån början för här finns onekligen en hel del att reda ut. Det hade inte varit någon överdrift att påstå att Juan Sebastián Verón är en person som ALLA har en åsikt kring och det är något jag är helt övertygad om att han älskar. Han lämnar ingen oberörd och, på gott och ont, händer alltid något runt hans personlighet. På många sätt och vis påminner han en hel del om en viss Diego Maradona. Diego själv sa alltid att han var "svart eller vit, grå kommer jag aldrig att vara i hela mitt liv" och på något sätt passar detta även in väldigt bra på Verón.
Estudiantes har på kort tid seglat upp som en ordentlig snackis i Argentina. Från att ha varit en av de större klubbarna bakom de fem största, är man numera en ordentlig nagel i ögat på hela fotbolls etablissemanget i Argentina samtidigt som de går i bräschen för den moderna fotbollens framfart i landet.
Ända sedan Javier Milei tog över som president för Argentina har han propagerat för att tillåta en privatisering av fotbollsklubbar. Föga förvånande med tanke på att han kallas för Sydamerikas Donald Trump och något som historien lärt oss är att folk på högerkanten tror att allt blir bättre bara man privatiserar hela världen.
Mileis förslag har dock stött på motstånd ifrån väldigt många i Argentina. Argentinska fotbollsklubbar i landet har nämligen alltid ägts av sina medlemmar och tanken - samt regelverket säger att det är medlemmarna (socios) som ska styra föreningarna, på samma sätt som i Sverige.
Jag vet inte om det är rätt att påstå att föreningsdemokratin är lika djupt rotad i argentinsk fotboll som i svensk, men det är åtminstone inte långt ifrån. Dock har röster kring att tillåta en privatisering av fotbollsklubbarna i landet intensifierats under de senaste åren och under 2025 har det tagit fart ordentligt.
Några klubbar har pushat mer för det än andra och det finns framför allt två föreningar som varit väldigt tydliga med sin ståndpunkt. Estudiantes, med Veron i spetsen, är en av dessa klubbar - tråkigt nog, men inte förvånande, är Talleres den andra. De har nämligen en herre vid namn Andrés Fassi som president och han är businessman ut i fingerspetsarna.
Detta har gjort att dessa båda klubbar blivit smått utstötta av det övriga fotbolls etablissemanget i landet. Åtminstone har de fått sina gliringar och kritiken har varit stundtals svidande. Verón har inte brytt sig nämnvärt utan har i stället lagt in ytterligare en växel.
I början av året presenterade han och Estudiantes en uppmärksammad affär när en rik amerikansk affärsman - som tidigare ägt Liverpool - gick in med närmare 300 miljoner kronor i La Plata-klubben. Han kunde inte gå in som majoritetsägare i klubben - eftersom detta ännu inte är lagligt - men bara det faktum att en utländsk investerare pumpar in så pass mycket pengar i en argentinsk fotbollsklubb fick många att höja på ögonbrynen.
Pengarna användes också snabbt. Verón plockade in stortalangen Cristian Medina ifrån Boca Juniors - en tydlig styrkedemonstration - men kanske allra störst var att klubben löste värvningen av Lucas Alario ifrån Bayer Leverkusen. Anfallaren - som har ett förflutet i River Plate - var utan tvekan den största värvningen i Argentina under 2025.
Sportsligt har också satsningen gett resultat. Estudiantes har varit ett topplag hela året och kröntes sitt 2025 med att vinna såväl Clasuran (höstsäsongen) som Trofeos de Campeones mot Platense (som vann Aperturan på våren). Men det är inte bara genom ekonomiska muskler, värvningar, sportsliga resultat och kontroversiella privatiseringar som Estudiantes varit i fokus under 2025.
För några veckor sedan utsågs Rosario Central till "årsmästaren" - dvs den klubb som vunnit tabellen om man slår ihop både Aperturan och Clasuran. Låter det konstigt så är det just för att det är väldigt konstigt. Detta är en ny titel som förbundet helt plötsligt hittade på.
Inför Centrals möte med Estudiantes - på hemmaplan - hade man krönts till årsmästare varpå förbundet slog fast att de ville att Estudiantes skulle göra en s.k. "Guarda de Honor". Jag kan nästan se framför mig hur nöjd förbundets president Chiqui Tapia måste ha varit när han tog detta beslut och såg framför sig hur Veróns Estudiantes skulle behöva buga för ett annat lag och applådera. Föga förvånande tänkte inte Veróns följa dessa uppmaningar.
I stället beordrade han sina spelare att göra en "guarda de espalda" - helt enkelt att stå med ryggen mot Centrals spelare när de promenerade in på planen som mästare. Detta blev enormt uppmärksammat i Argentina och kritiken mot Estudiantes var enorm. Mitt i skottgluggen hamnade som alltid Verón och förbundet var inte sena att ge honom en sexmånaders lång avstängning ifrån all fotbollsverksamhet.
Verón ryckte på axlarna och skratta. Han uttalade sig snabbt och sa att det är i motgångar man blir starka. När Estudiantes sedermera vann ligan på hösten - och Trofeos de Campeones - fanns Verón på läktaren, mitt bland supportrarna, och jublade.
Jag tror någonstans att det går att både beundra en person som Verón och samtidigt kritisera honom. Personligen så beundrar jag hans frispråkighet, att han går sin väg och "gör sin grej". Att han vågar tro på sig själv och sin klubb. Samtidigt är jag en stark motståndare till privatiseringar av fotbollsklubbar och när den gäller den biten kommer den gode Verón aldrig att få mina sympatier. Men visst gillar jag när han retar upp den uppblåsta förbundspresidenten Chiqui Tapia och, till skillnad ifrån många andra klubbpresidenter i landet, står knappast Verón först i kön för att klia Tapias ryggkotor.
Så hur summerar man då 2025 i Argentina?
... Att kvartersklubben Platense blev mästare för första gången någonsin och gav sina supportrar minnen för livet.
... Att Lanus vann Copa Sudamericana och visade att argentinska klubbar fortsatt kan stångas mot de brasilianska.
... Att debatten om privatiseringen av fotbollsklubbar tog fart och att Estudiantes samt Talleres gick i det främre ledet.
... Att landets president Javier Milei har involverat sig på tok för mycket i fotbollen och lägger sig i saker han varken har kunskap eller egentliga befogenheter att påverka.
... Att Estudiantes vann dubbeln innan årsskiftet och Juan Sebastian Verón blev avstängd i ett halvår efter det uppmärksammade "guarda de espalda".
... Att Ángel Di Maria återvände till Rosario Central trots dödshot ifrån kriminella i staden och gjorde stor succé i sin återkomst till moderklubben. Som man unnar honom all kärlek och framgång. En av de största!
... Och sist men inte minst att hela Argentina numera hatar Estudiantes. Men finns det något jag har lärt mig av att följa landets fotboll i snart 15 år är att det inte kommer dröja särskilt länge innan någon ny aktör blir hatad. Det är nämligen som så att inom den argentinska fotbollen måste det finnas en gemensam fiende. Féliz año nuevo!
