Tajmingen som sådan kring besöket hade såklart inte kunnat vara mycket sämre. För faktum är att bara några dagar innan Messi stod där i Vita Huset, med ett leende på läpparna, hade USA, tillsammans med Israel, skickat massvis med raketer över Iran och bland annat dödat landets högste ledare. Jag tänker inte dyka in mer i det politiska än så och man kan prata hundratals timmar kring att den iranske ledaren inte var någon särskilt sympatisk person, men om vi håller oss till besöket av Inter Miami i Vita Huset i stället.
Alltihop nådde nämligen en närmast bisarr situation när Donald Trump mitt i alltihop började prata i detalj kring hur den amerikanska militären hade utplånat Irans ledare och hur kriget utvecklade sig i USA:s favör. Det måste ha känts ganska konstigt och lite osmakligt för spelarna i Inter Miami att stå bakom Trump när han pratade om ett krig som de förmodligen inte ville bli förknippade med.
För att göra situationen ännu konstigare stod Inter Miamis chairman, Jorge Mas, bredvid Trump under hela talet och såg både obekväm och, konstigt nog, lite småglad ut. Detta samtidigt som USA:s president pratade passionerat om hur han skulle förvandla Iran till en grushög. Det intressanta i sammanhanget, och som bör nämnas som en kortare parentes, är att Trump lite hastigt uttryckte ett direkt hot mot Kuba under sitt tal. Varför är då detta intressant? Jo för just Jorge Mas har kubanskt påbrå och när Trump nämnde att ”Kuba står näst på tur” log Mas lite nervöst.
Trots allt detta, och trots det faktum att Inter Miami-spelarna enbart gjorde sitt jobb och följde med till Vita huset – dit de hade blivit inbjudna efter att ha vunnit förra årets MLS – kan jag ändå inte känna någon vidare sympati för dem. Jag är ledsen, men det går inte. Många har jämfört Messi med Maradona genom åren – både på och utanför planen – och ofta har Messi lyfts fram som en större förebild än Maradona. Det går att argumentera för och emot detta.
Många frågade sig också vad Maradona hade gjort i en liknande situation. Det är såklart en hypotetisk fråga, men saken är den att jag är tämligen övertygad om att Maradona ALDRIG hade satt sig i den situationen. Hade det gått emot hans övertygelse att träffa en makthavare som han inte tyckte om – eller höll med – hade han struntat i det. Man ska inte glömma att Diego redan 2017, ett år efter att Trump blivit president för första gången, kallade USA:s president för ”en komplett idiot” och att han aldrig skulle få för sig att sätta sin fot i USA för att träffa Trump. Sen ska det såklart tilläggas att Maradona hyste ett livslångt agg mot hela landet USA och hade gjort så under hela sitt liv, men det är en annan diskussion.
Messi kommer aldrig att vara Maradona. På gott och ont såklart, men det går inte att komma ifrån att man ibland hade hoppats – och önskat att han skulle visa lite mer karaktär och stolthet. Våga säga ifrån och våga vara en röst som går emot strömmen. Många höjde på ögonbrynen när Messi tog på sig en bisht – en arabisk rock – i samband med att han skulle lyfta VM-pokalen 2022. Många ansåg att världens bästa spelare – där och då – reducerades till en naiv bricka i ett större politiskt spel där Qatar som nation fick det sista ordet.
Reaktionerna har, som sagt, också inte låtit vänta på sig efter Messis besök i Vita Huset. Borta i Iran har folk bränt tröjor med Messis namn på och även hemma i Argentina är folk både besvikna och irriterade över att Messi skakade hand med, vad många argentinare anser, sitt lands fiende. Det spelar nämligen mindre roll att Argentinas president, Javier Milei, gladeligen leker knähund till Trump och USA i utbyte mot att han får trimma sina polisonger i Vita Husets korridorer. Jag vågar nämligen påstå att majoriteten av det argentinska folket inte hyser särskilt positiva känslor gentemot USA och framför allt inte när landet styrs av en maktgalen och narcissistisk despot vid namn Donald Trump.
Det är något som de inte vill bli förknippade med, och det är något som Maradona aldrig hade accepterat. Just därför kommer Messi och Maradona aldrig att vara lika – oavsett hur överlägsna var och en var – och är nere på en fotbollsplan. Man måste nämligen komma ihåg att Messi och Maradona inte är likadana för fem öre.
