MARIEFRED Äntligen är vi här. Och som vi har längtat. På söndag börjar officiellt säsongen 2026 med den första gruppspelsmatchen i Svenska cupen - en cup som vi måste vinna om vi ska få chans att spela i någon av de europeiska cuperna i sommar och i höst.
Visst, vi har ju redan spelat matcher i år men det tillhörde ju den förra hemska säsongen 2025. Den som vi helst vill glömma. Det var en säsong då vi verkligen fick känna hur det känns att inte ligga i topp, så som det känns för de flesta andra supportrar bland de allsvenska lagen. Att hela tiden hoppas men bli kontinuerligt besviken över lagets prestationer.
På ett sätt kanske det är bra att få känna det ibland, även om det tar emot att säga/skriva det. Vi har varit bortskämda med topprestationer under många år och nytillkomna supportrar vet inte hur det känns att förlora och komma på sjätte plats i Allsvenskan. Nu vet ni.
Jag håller med - det känns för jävligt. Och det gjorde det redan 1999 (åkte ur Allsvenskan), 2007 (9:a), 2009 (7:a) och 2022 (7:a). Med ambitionen att vara Skandinaviens mäktigaste klubb är sådana placeringar skit.
Men nu är vi i ett sådant läge, tidigt på säsongen, då allt är möjligt. Men jag ska villigt erkänna att orosmolnen i stadions utkanter är mörka. Truppen ser lite klen ut, tränaren är visserligen erfaren men hans track record är inte utan tvivel, och träningsmatcherna i Spanien lämnar mycket att önska.
Trots allt detta ser jag självklart fram emot att matchsäsongen börjar på söndag när Varberg kommer på besök. Allt annat än seger är uselt. Allt annat än gruppseger efter tre matcher är klappuselt, lika uselt som herrarnas skidstafett i vinter-OS igår.
Jag är i grunden positiv och tror att det blir gruppseger. Jag hoppas att den gode Miguel får till det, att truppen nappar på hans fotbollsfilosofi och att spelarna får vara friska och skadefria. Då kan ett plus ett bli tre så att det blir en positiv start på säsongen. Det blir också bästa möjliga start inför allsvenskan. Det räcker för mig. I nuläget.
Önskar er alla en bra vecka.
