Måndag Morgon - Dämpad entusiasm

För en vecka sedan presenterades vår nye tränare, Miguel Angel Ramirez och ett par veckor dessförinnan den nye VD:n Jimmy Rosengren. Det vore synd att säga att någon av utnämningarna utlöste några glädjetjut.

Man kan tycka vad man vill om det sista året för Henrik Rydström och Niclas Carlnén, men tittar man på de båda herrarnas totala gärning i Malmö FF är det inga små skor att fylla för vare sig tränare Miguel eller VD-Jimmy.

Lägg därtill att inget speciellt har hänt gällande vår spelartrupp, så är det rätt svårt att uppbåda någon större optimism inför kommande säsong. Det finns liksom inget uppenbart tecken, än så länge, att något skall bli bättre.

Tittar man på vår nye tränares CV är det, milt uttryckt, spretigt och att hitta kontinuitet och en röd tråd i hans tränargärning är lika lätt som att hitta en nål i en höstack. Tittar vi på vår nye VD är fotbollsbakgrunden obefintlig och även om VD-rollen skiljer sig väsentligt från de sportsliga ledarposterna är det uppenbart att Carlnéns gedigna fotbollsbakgrund var en viktig del i att han lyckades så bra.

Successivt har vi dessutom utarmat vår trupp genom att sälja bärande spetskompetens och köpa in skadade eller okvalificerade spelare som antingen spenderar tiden genom att rehabträna, eller om de kan spela, inte håller måttet för vare sig toppen i allsvenskan eller Europaspel.

Det finns således lite väl mycket frågetecken och alldeles för få utropstecken för att man skall känna någon sprudlande optimism ännu, men mycket kommer att hända innan Svenska Cupen och allsvenskan drar igång igen, så man får väl avvakta och se tiden an.

Vill man se något positivt i den glåmiga verkligheten vi lever i, kanske det kan vara bra att någon gång få ha ett underdogperspektiv som MFF:are, det är ju min själ inte ofta. Jag försöker landa i det den här mörka regniga decembermåndagen.